MUSIKALISKT F O L KB ILD N I N G S ARB E T E kaliska sällskapet i Visby (1815), Hudiksvalls musikaliska sällskap (1832), Härnösands musiksällskap (1842), Mazerska kvartettsällskapet (1849, av mer exklusiv karaktär), Filharmoniska sällskapet i Uppsala (1850), Orphei drängar i Uppsala (1853), Karlshamns musiksällskap (1876), Ronneby musiksällskap (1895). Intresset för körsång spred sig efterhand i allt vidare kretsar och särsk. manskörer bildades överallt. Sällskapet för svenska kvartettsångens befrämjande (gr. 1883) stimulerade detta intresse och 1909 sammanslöto sig manskörerna till ett riksförbund, Svenska sångarför-bundet. Även de bl. körerna ha växt i antal och ofta genom en värdefullare repertoar framgångsrikt konkurrerat med manskörerna. De kunde 1925 bilda ett eget förbund, Sveriges körförbund, som genom S. Lizells och andras arbete sökte höja standarden på dirigenter och repertoar. En folkkörskola inrättades i Sthlm, som senare (1935) fick en efterföljare i Gbg genom Arbetarnas bildningsförbund (ABF). Man får inte underskatta dessa körers musik -bildande inflytande, då de för många utgjort den första kontakten med seriös musik. För att öka kännedomen om de bästa sv. sångerna och visorna bildades år 1906 Samfundet för unison sång. Dess sångbok, Sjung, svenska folk!, redigerad av Alice Tegnér, har utgjort förebilden för en mängd senare sångböcker och exempelvis lagt grunden till 1930-t:s ->»allsång». År 1934 höll F. Jöde sin första kurs på Siljansskolan, som kom att inleda en period av ökad aktivitet både på den unisona sångens område och inom det allmänna m. f. Bekantskapen med instrumentalmusiken har med 1900-t. nått allt vidare kretsar, först tack vare pionjärer som S. Kjellström, T. Aulin och W. Stenhammar, sedan genom grammofon och radio, önskan att själv musicera har emellertid samtidigt blivit större, och man kan med varje år notera ett ökat antal amatör orkestrar, ofta f. ö. förstärkta med professionella musiker. I de större orterna ha bildats orkesterföreningar, t. ex. i Gällivare-Malmberget (1903), Örebro (1909), Borås (1911), Karlskrona (1913), Sundsvall (1913) och Ystad (1917). Alla dessa sammanslutas i Sveriges orkesterföreningars riksförbund (gr. 1928), som erhåller statsbidrag mot vissa krav på repertoar kvalitet och standard hos medlemmarna; orkestrarnas antal är nu över 60. Emellertid finnas många ensembler av skiftande art utanför detta förbund, en del av dem sammanslutna i Riksförbundet Sveriges amatörmusikkårer (gr. 1944), som omfattar 105 biåskårer (1951). Tecken på den uppskattning, som det m. f. röner från samhällets sida, äro bl. a. de anslag som möjliggjort anställandet av kommunala musikledare vid ett 50-tal orter, först i Katrineholm år 1944 (L. Lundén), och bildandet av kommunala musikskolor. Sådana finnas i ett 100-tal städer och landskommuner, 1063 bl. a. i Partilie (från 1943), Västerås (1945) och Nacka (1947), där dock en blygsam början gjordes redan 1934 av Y. Härén. En föregångare är vidare ->Folkliga musikskolan i Ingesund vid Arvika. Andra liknande skolor äro musiklinjen vid Stockholms Borgarskola och en musiklinje vid folkhögskolan i Malung (från 1946). Sedan omkr. 1935 har blockflöjten kommit till användning vid flera av dessa skolor och även i övrigt i det m. f. Från 1930-t. ha i allt större utsträckning lyssnarkurser anordnats, varvid musikhistoriska överblickar givits el. musikverk analyserats och kommenterats. J. Rabe, F. Törnblom, Y. Flyckt, I. Bengtsson, Herbert Rosenberg m. fl. ha varit mycket anlitade föredragshållare. Organisationer i Sverige. Då största delen av det m. f. är knutet till olika organisationer, är det lämpligt att kort ange deras verksamhet. 1. ABF (Arbetarnas bildningsförbund, gr. 1912) har sedan omkr. 1920 i allt större utsträckning omfattat sång- och musikcirklar. I Sthlm, där Inga-Maja Rettig lett musikverksamheten sedan 1923, finnas bl. a. en elevorkester, underhållningsorkester och en kammarmusikcirkel. Lärarantalet är f. n. 28, och undervisning ges i de vanligare orkesterinstrumenten, gitarr, allmän musiklära, harmonilära och musikhistoria. Dessutom har Sthlms ABF bl. a. ordnat föreläsningsserier 1933 (»Musiken genom tiderna»), 1940—42 (orienterande operaföredrag av F. Saul) och 1949—51 (lyssnarkurser). I det övriga Sverige har ABF varit av synnerligen stor betydelse för det m. f., särsk. sedan en studiekommitté tillsattes 1929 för att befrämja musikverksamheten. Sekr. B. Blomberg har skött den rådgivande verksamheten, och kommittén har även utg. musikalier. År 1950 var antalet sång- och instrumentalcirklar inom ABF 1 842, varav 386 sångcirklar. Antalet cirkelmedl. uppgår till mer än 20 000. Koncentrerade 14-dagarskurser hållas årl. på Brunnsviks folkhögskola för såväl sång- som instrumentalcirkelledare. Musikkonsulent sedan 1948 är F. Strö m. 2. lOGT (Godtemplarorden, gr. 1879) har sedan länge omfattat en rad lokala körer. En mera målmedveten musikcirkelverksamhet började 1928, och 1950 funnos 136 sångcirklar och 189 instrumentalcirklår. Musikstudieledare är K. Ljungberg. 3. NTO (Nationaltemplarorden, gr. 1922) redovisade 1950 178 cirklar i sång och musik, varav 75 körer. Musikstudieledare är Sivert Jansson. 4. SLS (Svenska landsbygdens studieförbund, gr. 1930) redovisade 1950 32 cirklar i allmän musiklära, 36 i sång, 47 i instrumentalmusik, 28 i strängmusik, gitarr, luta el. mandolin samt 2 i folkdans. Man hade även ordnat 4 föreläsningsserier om sånglekar, 16 om sv. visdiktare, 20 serier med unison sång etc. 1064