MUSIKFESTER it. tragiska operan (opera seria), numera företrädesvis bet. för Wagners musikdramatiska verk och liknande skådespel från senare tid, i vilka handlingen framföres i obruten musikalisk följd utan den äldre operans uppdelning i slutna nummer (nummeropera). E. S-m Musikerförbundet ->Svenska musikerförbundet. Musikern, tidn. för civil- och militär-musici samt organ för Svenska musikerförbundet, utg. i Gbg under red. av G. Gille 1907—09, fortsatt av Svenska musikerförbundets tidning 1910—19 och av Musikern, Svenska musikerförbundets tidning, utg. i Sthlm från 1920 under red. av G. Gille (t. o. m. 1940), E. Eckert-Lundin (t. o. m. 1948) och därefter S. Wassmouth. Musikestetik. Någon allmänt antagen definition av detta begrepp kan inte ges. M. har som filosofisk disciplin sysslat med frågan om musikens väsen och innersta natur men har också i anslutning till fysiologi och psykologi ägnat sig åt studiet av den mus. skapande fantasin och av människans hela attityd gentemot musiken som konst betraktad, värderingen av de mus. konstverken häri inräknad. Många av antikens lärde sökte förklaringen till musikens hemlighet i de tal med kosmisk innebörd, i vilka toner och tonförhållanden kunna uttryckas, läror, som fått en sentida representant i J. Handschin (Der Toncharak-ter..., 1948). Fr. o. m. 1500- t. o. m. 1700-t. kom musiken i allt högre grad att betraktas som ett medel att uttrycka bestämda mänskliga känslor (affekter), med samtidigt betonande av den sinnliga skönhetens betydelse. Efter Kant har den allm. diskussionen inom m. till stor del rört sig om instrumentalmusiken. Många ha fortfarande ansett mänskliga känslor som dess eg. innehåll, antingen mer stämningsmäs-sigt poetiskt (Schumann med efterföljare in i våra dagar) el. mer preciserat i anslutning till affektläran (H. Kretzschmar). Andra ha uppfattat de mus. konstverken som speglingar av det »eviga», det »absoluta», det »sköna» (Schopenhauer, E. von Hartmann, P. Moos) el. i dem sett uttryck för den skapande konstnärens personliga egenart (F. von Hausegger). Läran om den psykiska kraften, den »kine-tiska» energin är en modern utformning av innehållstanken (E. Kurth), med vilken fenome-nologin i en H. Mersmanns utformning kan 1077 sättas i samband. På andra håll åter har man ansett det omöjligt att ge ett bestämt innehåll åt musiken för att i stället fästa större vikt vid formerna (E. Hanslick). Uppfattningen om musikens väsen blir bestämmande för bedömningen och värderingen av de mus. konstverken (t. ex. inom musikkritiken). Sökte man här under romantiken komma fram till allmängiltiga estetiska normer, så har man i senare tid betonat de mus. värdeomdömenas relativitet och starkt framhävt deras beroende av sociala förhållanden (C. Lalo). På gränsen mellan m. och musikpsykologi stå de undersökningar som gjorts inte endast av det mus. konstnärliga skapandets förlopp utan också av de i samband med mu-siklyssnandet stående upplevelserna och deras natur. Litt.: P. Moos, Die Philosophie der Musik von Kant bis Eduard von Hartmann (21922); F. Gatz, Musik-Ästhetik in ihren Hauptrich-tungen (1929); G. Anschütz, Abriss der Musik-ästhetik (1930); R. Schäfke, Geschichte der Musikästhetik in Umrissen (1934); C. Lalo, Éléments d’une esthétique musicale scientifique (-1939); G. Ferchault, Introduction å l’esthé-tique de la musique (1947); G. Brélet, Esthétique et création musicale (1947); dens., Le temps musicale... (2 d., 1949); P. Hissarlian-Lagoutte, Philosophie et 1’esthétique de 1’art musical (1949); A. Ghislanzoni, Creazione artistica e forma... (1950); M. Mila, L’esperienza musicale e 1’estetica (s. å.). S. W. Musiketnologi -> Jämförande musikforskning. Musikfester av olika slag ha sedan århundraden tillbaka spelat en betydande roll inom musiklivet. Tävlingar i samband med el. som anledning till m. ägde rum både under antiken och medeltiden; kända äro bl. a. de s. k. pythiska spelen i Delphi till Apollos ära, de keltiska bardernas eisteddfodau, trubadurernas puys och minnesångarnas tävlingar. Under nyare tid ha m. arr. till ära för musikens skyddshelgon, S:ta Cecilia, och för välgörande ändamål samt från 1700-t:s slut även till minne av stora tonsättare och i allmänt musikfrämjande syfte. Dessutom ha givits en mångfald kyrkomusik -samt sångarfester. M., innebärande ett framförande el. en serie framföranden på grundval av mera spec. förberedelser betr. bl. a. deltagarantal och stiltrohet, inleddes i England med av sammanslutningen Sons of the Clergy anordnade årl. musikgudstjänster för välgörande ändamål, vilka ägde rum i London från 1655. I samma syfte arr. städerna Gloucester, Worcester och Here- 1078