MUSIKLÄRARN AS I FINLAND FÖRBUND ling, O. Gurvin, T. Eken, I. Bergen, G. Grieg, T. Fischer, A. Paulsen, E. Wisth och E. Gul-branson. H. K. Den svenska musikkritiken. Enstaka notiser om det sv. musiklivet förekomma från senare hälften av 1700-t. bl. a. i de av C. C. Gjörwell utg. tidskr., men större uppmärksamhet ägnades musiken först efter den gustavianska operans instiftande 1773. Refererande framställningar av operaföreställningar, uppblandade med lekmannamässiga polemiska inlägg, inflöto sålunda t. ex i Dagligt allehanda och göteborgstidn. Hvad nytt, hvad nytt. Tidevarvets mest betydande litterär-mus. smakdomare var J. H. Kellgren, som bl. a. framträdde i Stockholmsposten. En sansad och vederhäftig kritiker var under några år kring 1830-t. J. E. Rydqvist i Heimdall. I Post- och inrikestidningar och Ny tidning för musik med-arb. P. C. Boman, och ett dominerande inflytande för opinionsbildningen utövades under en längre tid av W. Bauck, som från 1842 skrev i Aftonbladet och senare i Nya Dagligt Allehanda och i Dagens Nyheter. Tongivande för smaken hos den mera omdömesgilla publiken i Sthlm blev från 1874 A. Lindgren, som med anställning i Aftonbladet till 1884 förenade re-daktörsskapet för den av honom och F. Vult von Steijern 1881 gr. Svensk musiktidning. Till periodens kritiker hörde sporadiskt även tonsättarna L. Norman och A. Rubenson samt betr, den lyriska skådebanan L. Josephson. En lysande journalistisk insats gjordes slutl. av W. Peterson-Berger som ord. förste musikkritiker i Dagens Nyheter under perioden 1896— 1930. Verksamma som musikkritiker från början av 1900-t. och senare i de större dagstidningarna i Sthlm, Gbg och Malmö ha varit bl. a. P. Vretblad, E. Fahlstedt, O. Morales, T. Rangström, K. Atterberg, E. Sundström, H. Glim-stedt, C. Berg, M. Pergament, H. Malmberg, Kajsa Rootzén, I. Bengtsson, T. Nyblom, W. Seymer, Y. Flyckt, F. Törnblom, J. Rabe, G. Jeanson, K. Håkanson, K. Bäck, G. Nystroem, B. Johanson, C. Tillius och S. Broman. Litt.: M. D. Calvocoressi, The principles and methods of music criticism (1923); O. Thompson, Practical criticism (1934); H. Andres, Beiträge zur Geschichte der Musik-Kritik (diss. 1938); M. Graf, Composer and criticism (1946); A. Machabey, Traité de la critique musicale (1947); Music and criticism. A symposium ed. by R. F. French (1948); A. V. Coton, What’s the use of critics? (i MR 1950); G. Sharp, Some problems of music criticism (i MR 1950); K. Weill, Über Musikkritik (i Melos 1950). E. S-m Musikkultur, musiktidskr., organ för Sverges musikped. förbund, utgavs i Sthlm 1926—29 med F. Saul som red. och undei* medverkan av W. Peterson-Berger och A. Nyman. Den senare ersattes 1928 av T. Norlind. 1101 Musikkulturens befrämjande ^Stiftelsen Musikkulturens befrämjande. Musiklexikon, alfabetiskt uppställda musikhandböcker. M. kunna lämpligen uppdelas i fyra grupper: 1) musikordböcker, sådana som ej upptaga biografier, 2) biografiska (universella), 3) allmänna, omfattande såväl 1 som 2, och slutl. 4) endast behandlande specialområden ss. opera, kyrkomusik, instrument, enstaka länders musik (oftast biografiska) osv. Betr, den sistn. gruppen hänvisas till resp, områden. — En fört, återfinnes i suppl. Litt.: R. Schaal, Die Musik-Lexika (i Jahr-buch der Musikwelt 1949/50). G. M. Musiklära. Under denna rubrik brukar sammanfattas undervisningen i elementära mus. begrepp ss. notskrift, intervalllära inkl, gehörslära, takt- och tonarter, mus. föredragsbet., dynamiska bet. m. m. Även en ped. framställning av detta lärostoff i skrift brukar kallas musiklära. I. B-n Musiklärarexamen, prövning, som avlägges vid MH i Sthlm för vinnande av behörighet att undervisa vid rikets högre läroanstalter (realskolor, gymnasier etc.). Avlagd ex. berättigar till titeln musikdirektör. M. upptogs i 1820 års skolstadga ej under detta namn, i stället talas om en »direktörsex.» för sökande till univ.- och gymnasiebeställ-ningar och en »skolkantorsex.» för sökande till andra musiklärartjänster. I 1866 års reglemente för MK i Sthlm talas endast om »musiklärare», och reglementet från 1881 understryker detta. I K. M:ts kungörelse ang. ex. vid MK av 1930 upptogos två m.: den högre, som avlades vid MK och syftade till musiklärartjänster vid rikets skolor, samt den lägre, som avlades inför av akad. för ordnad examinator och icke medförde behörighet för sådan tjänst. Denna uppdelning av m. försvann med 1940 års kungörelse angående examen. I m. ingå numera som ämnen sång, piano jämte någon kunskap om orgelspelning, violin jämte någon kunskap om violoncellspelning, harmonilära, musikens historia och estetik, pedagogik, övningsundervisning, metodik, dirigering, kontrapunkt, formlära, instrumentation, musik- och gehörslära, talteknik och välläsning. Jämförande art.: Musikdirektörsexamen. G. P. Musiklärarnas i Finland förbund (Suo-men Musiikkiopettajain L i i t-t o r.y.), till 1937 Musikpedagogernas i Finland förbund, gr. 1925, 1102