MUSIKKRITIK cale de Paris tidvis sekunderades av Liszt. H. Heine med briljant skrivna art. för Allge-meine Zeitung i Augsburg sörjde samtidigt för att utlandet hölls å jour med det under 1830— 40-t. rikt florerande musiklivet i Paris. Avsevärt grundligare var lexikografen F. J. Fétis, som 1827—33 utg. Revue musicale. Den musikvetensk. forskningens uppblomst-ring under senare hälften av 1800-t. satte spec. i Tyskland spår även i m. Ss. kritiker framträdde sålunda O. Jahn, J. A. P. Spitta och H. Kretzschmar. Från att länge företrädesvis ha varit en bisysselsättning blev nu m. ofta även ett yrke, åt vilket utövaren ägnade huvudparten av sin tid och sina intressen. Som den förste professionelle musikkritikern i denna mening har betecknats E. Hanslick i Wien. Från sin utsiktspost i Neue Freie Presse åren 1864—1904 (tidigare från 1855 i Die Presse) var han den ledande kritikern icke blott i Österrike utan i hela Mellaneuropa, beundrad och fruktad på en gång för sina i en elegant och underhållande språkform avkunnade domslut. Av ty. och österr. kritiker från ett senare tidsskede kunna nämnas bl. a. P. Bekker, L. Schmidt, E. Schmitz, A. Einstein, R. Batka, E. Wellesz, J. Komgold och P. Stefan. I Frankrike, där m. redan under 1700-t. nått en hög nivå av artistisk förfining i språkuttrycket parad med intellektuell skärpa i omdömet, följde man i valet av kompositörer till kritiker traditioner från romantikens tidevarv. Bizet gjorde en kort visit i den periodiska pressen, Debussy medv. från 1901 i flera tidskr. och tidn., och som musikkritiker framträdde även E. Reyer, P. Lalo, A. Bruneau, F. Schmitt o. a. Utanför de skapande musikernas krets intog C. Bellaigue en högt ansedd ställning ss. mus. medarb. i Le correspondant, Le temps och Revue des deux mondes. Andra kritiker av namn och rykte voro bl. a. A. Pougin, P. Scudo, P. Landormy, J. Chantavoine, H. Im-bert och H. Prunières. Efter Chorley blev J. Davison Englands mest inflytelserika musikkritiker, verksam i The times 1846—79. Till de prominenta mus. smakdomarna av en yngre generation höra E. New-man, E. Dent i Athenaeum och G. B. Shaw. Den sistn. markerade ett färgstarkt inslag i den mus. dagskrönikan 1889—94 ss. medarb. i londontidn. The star och The world; i raden av eng. kritiker från en senare tid böra nämnas F. Toye och C. Gray. — Till de ledande kritikerna i Italien under 1800-t. och senare räknas G. A. Biaggi, F. Filippi och L. Torchi. Den amer. musikkritiken hade länge sitt litterära högkvarter i Boston, där J. S. Dwight 1851 gr. Dwighfs journal of music. Hans närmaste efterföljare voro W. Apthorp, som skrev för bostontidn. The evening transcript, och P. Hale. Newyorkpressens anseende i mus. kretsar gr. från början av 1880-t. till god del av H. E. Krehbiel och H. T. Finck. Bland kriti ker från senare tid må i första hand nämnas J. G. Huneker och L. Gilman, verksamma fram till 1921, resp. 1939, och av nu levande V. Thomson. E. S-m Musikkritiken i Danmark, Finland och Norge. I åtsk. danska tidskrifter från senare hälften av 1700-t. ha mus. områden upptagits till behandling, främst nyutkomna musikalier, t. ex. i de s. k. »Laerde Efterretninger», som under olika titlar tr. av det Berlingske Bogtrykkeri. Under 1800-t. började de dagliga tidningarna i stigande grad ägna intresse åt mus. förhållanden, och kulturella tidskrifter, ss. Illustreret Tidende, recenserade från årh:s mitt opera-och konsertuppföranden. En första självständig musiktidskrift, Musikalsk Tidende, redig, av A. P. Berggreen (från 1836), inledde de eg. musiktidskrifterna. Med utgången av 1800-t. lämna de da., framför allt köpenhamnska, tidningarna ständigt ökat utrymme åt den nu ej längre anonyma musikkritiken, och sakliga omdömen ges av H. V. Schytte, V. C. Ravn, J. Fabricius, C. Kjerulf, A. Hammerich, G. Hetsch, R. Henriques och W. Behrend, av vilka de 5 sistn. verkade in på 1900-t. Bland övriga köpenhamnska recensenter i detta årh. kunna nämnas H. Seligmann, A. Kjerulf, G. Hauch, K. Flor, E. Abrahamsen, J. Foss, A. Felsing, N. Schiörring, V. Holmboe och J. Bal-zer samt i Aarhus G. Lynge, E. Sejr m. fl. Sch. I Finland var A. G. Ingelius den förste eg. musikkritikern. Efter honom har särsk. K. Flodin gjort sig gällande som en intelligent och framsynt musikskribent. E. Katila var pionjär för den finskspråkiga m., och bland hans efterföljare må framhållas H. Klemetti, U. Klami, T. Karila, S. Ranta, Y. Suomalainen, V. Pesola m. fl. Bland senare svenskspråkiga musikkritiker i Finland kunna nämnas K. F. Wasenius, K. Ekman, S. Palmgren, L. Funtek m. fl. N.-E. R. Den första musikkritiken i Norge skymtar sporadiskt i de äldsta tidningarna, ss. Norske Intelligenssedler i slutet av 1600-t., men först in på 1800-t. blev den vanligare; den kan sägas börja med L. Roveruds skrift Eet Blik paa Musikens Tilstand i Norge (1815) och hade 1827— 28 ett eget organ i Anmeldelser, Literatur og Kunst vedkommende. Av senare musikkritiker hade H. Kjerulf stort personligt inflytande medan G. Conradi verkade genom art. i Skillings-Magazin och sin bok Kortfattet historisk Over-sigt over Musikens Udvikling ... (1878). Från 1870-t. och fram till nuv. tid ha i dags- och fackpressen bl. a. följ. no. musikkritiker gjort sig bemärkta: B. Lasson, C. Elling, I. Holter, A. Grönvold, H. Siewers, U. Mörk, R. Mjöen, O. Winter-Hjelm, J. Arbo, H. Borgström (särsk. betydelsefull genom sina stränga men rättvisa omdömen), T. Birknes, A. van Erpekum Sem, M. M. Ulfrstad, O. M. Sandvik (spec. musik-litt.), K. Egge, S. Bergh, P. Hall, H. J. Hurum, D, Winding Sörensen, F. Ludt, Reimar Rief- 1099 1100