M U SIKTEORI allmän tendens till fördjupad och breddad källforskning, till hänsynstagande till resultat från andra forskningsområden och särsk. i en strävan att tolka varje epoks musikliv och varje tonsättares gärning som en mer el. mindre socialt el. klassmässigt betingad företeelse. Vidare har man uppsökt nya forskningsområden, t. ex. vissa städers, länders el. epokers musikliv, där den sociologiska el. statistiska synpunkten spelar en stor roll. Eftersom den musiksociologiska synpunkten mindre visar sig i ämnet än i dess behandling, är det inte möjligt att här ange mer än några få ex. på de många specialstudier, som följa sociologiska synpunkter i sin utformning. Litt.: Allmänna verk: C. Lalo, Esquisse d’une esthétique musicale scientifique (1908, 21939); O. Spengler, Untergang des Abendlandes (1919; spec. kap. »Musik und Plastik»); M. Weber, Die rationalen und soziologischen Grundlagen der Musik (1921); A. Schering, Musik (i A. Vierkandt, Handwörterbuch der Soziologie, 1931); E. Abrahamsen, Musik og Samfund (1941); S. Finkelstein, Art and society (1947); H. Engel, Grundlegung einer Musiksoziologie (i Der Musik-Almanach 1948); M. Tegen, Musikforskning och musiksociologi (i STM 1949); K. Blaukopf, Musiksoziologie (1950); M. Bel-vianes, Sociologie de la musique (1951). — Specialstudier: K. Bücher, Arbeit und Rhythmus (1896); R. Wustmann & A. Schering, Musikgeschichte Leipzigs (3 bd, 1909—41); E. Erma-tinger, Zerfall und Krise des nachklassischen Musiklebens (1939); F. H. Shera, The amateur in music (s. å.); P. H. Lang, Music in western civilization (1941); J. Gregor, Kulturgeschichte der Oper (s. å.); R. Nettel, Music in the five towns 1840—1914 (1944); P. A. Scholes, The mirror of music 1844—1944 (2 bd, 1947); T. Wie-sengrund Adorno, Philosophie der neuen Musik (1949); P. S. Carpenter, Music, an art and a business (1950). M. T. Musiksällskapet Concordia ->Concordia. Musikteori i vidaste mening omfattar alla former av vetensk. utforskning av tonernas egenskaper och lagarna för deras bruk i mus. sammanhang. Denna forskning har i våra dagar uppnått en långt driven differentiering i specialgrenar, vilka dock på olika sätt gripa in i varandra. Tonförrådets egenskaper och intervallförrådets relationer ha sedan äldsta tider blivit föremål för studier och systematiseringsförsök, vilka i stor utsträckning förbundits med filosofiska och kosmologiska idékomplex. -^-Spekulativ musikteori. Den musikteor. forskningen har under den västerländska musikens sista årtusende främst inriktats på frågor rörande tonsystemets struktur (->Temperatur, Tonsystem) samt försök 1113 till systematisering av ackordbildningar och harmoniska förlopp (->Funktion). I övrigt domineras den musikteoretiska litt. av framställningar rörande olika aspekter av tillämpad musikteori, oftast med ped. syfte el. bisyfte, ss. läroböcker i kontrapunkt, generalbas- el. harmonilära, formlära etc. Till gränsområdet mellan m. och musikhistoria höra stilhist. framställningar rörande melodik, harmonik, rytmik, kontrapunkt, form etc. I modernt språkbruk och i modern musikundervisning användes termen m. oftast i betydelsen tillämpad m. och anses vanl. omfatta en serie av ped. skäl isärhållna delområden, främst gehörs- och musiklära, harmonilära, kontrapunkt och formlära. Denna något artificiella gruppering kan förenklas till särskiljandet av en gehörsmässig och en teknisk sida i studiet av tillämpad m., varvid de senare delområdena kunna sammanfattas under begreppet musikalisk satslära. Betr, utforskandet av ljudets och tonernas fysikaliska egenskaper ->Akustik, betr. Ijud-uppfattandets fysiologiska sida ->Hörselorgan, betr, de av toner och mus. förlopp framkallade psykiska intrycken ->Musikpsykologi. Jämförande art.: Ackord, Ackordlära, Form, Gehör, Harmonilära, Kontrapunkt, Musiklära. Historik. I västerlandets äldre musikhistoria höra musikteor. traktater och skrifter till det viktigaste källmaterialet vid sidan av musikdokumenten. De äldsta medeltida musikteoretikerna (500 —700-t.) ägnade främst uppmärksamhet åt ton-och intervallförrådet samt åt systematisering av modala skal typer (->Kyr ko toner, Modus 1), varvid de sökte bringa sina system i samklang med senantik m. Samtidigt övertogos vissa antika traditioner av rent spekulativ art. Fr. o. m. 800-t. kom intervalläran i centrum i samband med behandlingen av tidig flerstämmighet (->Organum, Flerstämmighet), vidare de av flerstämmigheten betingade utvidgningarna av grundskalan med accidentala mellantoner (->Musica falsa, Musica ficta). Under 1100-och 1200-t. tillkommo utöver ovannämnda ämnesområden framställningar av rytmiska note-ringsfrågor (->Modus 2, Mensuralnotskrift). 1300-t. medförde en nyorientering just i detta avseende, dessutom en mer än tidigare praktiskmusikalisk inriktning på tidens aktuella musikaliska former (->Ars antiqua). På 1400- och 1500-t. samlades i de musikteor. skrifterna erfarenheter och lagar för kontrapunktisk satsteknik (->Kontrapunkt, Historik) och därmed sammanhängande områden, främst intervallära och konsonans/dissonansbehandling. Emellertid blev 1500-t. också det årh. då den matematiska akustikens satser togos upp till omprövning och revidering (->Temperatur, Tonsystem). Samtidigt lades grunden till en ackordlära. Under barocken voro temperaturproblemen oavbrutet aktuella, medan huvudparten av 1114