MUSORGSKIJ Modest Musorgskij. Kai’evo i f. d. guv. Pskov, d. 1881 28/3 i Petersburg, räknas numera som en av förgrundsgestalterna inom rysk tonkonst. Tillhörande den s. k. ungryska skolan, vars genialaste representant han var, har han mer konsekvent och naturtroget än någon annan i denna krets fångat och återgivit den ryska folkmusikens egenart. Tekniskt anknytande till västerländsk högromantik framstår han i sina sceniska och vokala verk som alltigenom nationellt inspirerad. Samtidigt har han i dessa arbeten givit ett konstnärligt uttryck för 1860-t:s demokratiska ryska realism, sådan den utformades av A. I. Herzen, V. G. Belinskij och N. A. Dobroljukov. Musorgskijs liv. Utgången ur en lantadelsläkt vann Musorgskij vid 10 års ålder inträde vid gardesmilitär-skolan i Petersburg, varifrån han 1856 utexaminerades som officer. Under skoltiden stud, han piano för Gerke, och 1852 publ. hans första komp., Porte-enseigne-polka (»fänrikens polka»). Genom bekantskap med Balakirev, Dargomyzjskij och Cui väcktes hans musikintresse på allvar, och han anslöt sig nu till den ungryska tonsättarfalangen. Under Balakirevs ledning stud, han systematiskt den mus. litteraturen samt komp., skrev romanser och påbörjade dels en symf., dels scenmusik till So-fokles’ Oidipus. År 1858 tog han avsked som militär för att helt ägna sig åt musiken. Influerad av Serovs Judif påbörjade han en opera, Salambo, efter Flauberts roman. Sedan han i början av 1860-t. trätt i kontakt med den liberale litteraturkritikern N. G. Tjernysjevskijs läror avbröt han emellertid arbetet för att i stället ägna sig åt realistiska ämnen ur ryskt folkliv. Från omkr. 1864 tillkommo en rad folkliga vokalkomp., bl. a. Hopak, samt 1872 slutl. den symf. dikten »En natt på Blåkulla». På Dargomyzjskij s inrådan försökte Musorgskij 1868 ordagrant tonsätta Gogols komedi »Bröllopet», därvid i möjligaste mån efterbildande talets naturliga tonfall. Han uppgav dock experimentet och påbörjade i stället s. å. musikdramat Boris Godunov (efter Pusj-kin). Partituret inlämnades ett år senare till Kejs. teatern, som dock refuserade verket, liksom dess 1872 fullb. andra version. Först 1874 gavs operan i Petersburg, ehuru hänsynslöst beskuren och vanställd. Den blev en stor publikframgång, men de off. kretsarnas och den tongivande pressens omdömen voro helt negativa; t. o. m. den ungryska skolans talesman, Cui, intog en avvisande hållning. Djupt besviken isolerade sig Musorgskij från omvärlden och från de tidigare vännerna. För att kunna existera måste han ta tjänst vid skogsförvalt-ningen; detta arbete deprimerade honom och hindrade hans konstnärliga utveckling. Av stor vikt blev därför nu vänskapen med V. Stasov, som hjälpte honom att återvinna sin själsliga jämvikt och skaparkraft. På dennes initiativ påbörjade Musorgskij 1873 operan Chovansjtjina, byggd på autentiska historiska dokument. Samtidigt arbetade han på en komisk opera, »Marknaden i Sorotjinsk», efter Gogols novell. Arbetet fortskred emellertid mycket långsamt, och intet av dessa verk fullbordades. Inspirerad av Stasov och av Liszts Todtentanz skrev Musorgskij 1875—77 sångcykeln »Dödens visor och danser»; 1874 tillkommo den svårmodiga sångsaml. »Utan sol» och pianosviten »Tavlor på en utställning» samt 1879 bl. a. »Sången om loppan» (Goethe). Mot slutet av 1870-t. avtog åter Musorgskijs produktionskraft, och komp, från hans sista levnadsår äro av tillfällig karaktär. Efter en framgångsrik konsertturné med sångerskan D. M. Leon ova år 1879 till Sydryssland insjuknade han i febr. 1881. Hans vänner skaffade honom en friplats på Petersburgs militärsjukhus, där han avled, fattig och övergiven, efter en månads sjukdom. Musorgskijs stil och kompositioner. Musorgskijs betydelse ligger främst på det vokala området. Liksom Dargomyzjskij använder han i stor utsträckning recitativ med ari- 1119 Tryckt 9/n 51 1120