Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Muta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÜNCHEN
tills, m. H. Ranke), kantater av Zelter o. a.
äldre musik. G. P.
Müller (Mueller) von Asow, E r i c h
H., tysk musikskriftställare (f. 1892 31/8),
sedan 1945 ledare för det av honom s. å.
i Berlin gr. Internationales Musiker
-Brief-Archiv.
Efter musikvetensk. stud, vid Leipzigs univ.
för Riemann och Schering m. fl. (dr phil.
1915) verkade M. som
operaregissör och
musikorganisatör; 1926
docent och 1927—32 dir.
för Pädagogium der
Tonkunst i Dresden. År
1922 gr. han
Heinrich - S c h ü t z - G
e-sellschaft, dess sekr.
1922—25, ordf. 1925—33.
Skrev bl. a. Angelo und
Pietro Mingotti (1917),
Paolo Scalabrini (s. å.),
Heinrich Schütz (1925)
och Egon Kornauth (1941) samt utg. Deutsches
Musiker-Lexikon (1929). Till M:s 50-årsdag
1942 utgavs en festskrift.
Det under M:s ledning stående
Internationales M u si k e r - B r i e f - A r c h i v i
Berlin (IMBA; president 1950 J. Liese) syftar
till att dels samla original och fotokopior av
musikerbrev, som icke influtit i brevsaml., dels
på grundval av detta material och tryckta
brevsaml. upprätta en huvudkatalog över alla
kända musikerbrev. Dess bibi, omfattade 1950
omkr. 3 000 autografer, ca 2 000 band
brevutgåvor m. m., varjämte ett omfattande kartotek
står till forskningens förfogande. IMBA har
utg. flera brevsaml., bl. a. av Händel, Bach
och Mozart, de flesta red. av M. och hans
hustru, Hedwig M. (f. 1911 13/i). G.P.
Müller von Kulm [- kolm], Walter,
schweizisk tonsättare (f. 1899 31/8),
lärare i kördirigering och musikteori vid
kons, i Basel och därjämte sedan 1939
ledare för Baseler Bach-Chor.
M. har stud, vid ovannämnda kons, och i
Zürich samt musikvetenskap vid univ. i Basel.
— G. m. violinisten Gertrud Flügel.
Verk: Operor, bl. a. Der Erfinder, baletten
Die blaue Blume (1935—36), symf. d-moll op.
15 (1928), kons, för violin op. 23 (1930) och
Concertino för flöjt och stråkar op. 40 (1936),
uvertyr i gammal stil op. 29 (1933), Musik für
Streicher (1939) o. a. ork.-verk.; körverk;
kammarmusik; orgel- och pianostycken samt sånger.
Münch, Charles, fransk dirigent (f.
1891 28/9), en av sitt lands yppersta och
internat. mest kända orkesterledare. M.
blev 1949 ledare för Boston Symph.
Orchestra.
Maria Müller
som Sieglinde.
Charles Münch.
M. stud, för fadern, E r n e s t M. (1859—
1928), som gr. Choeur S:t Guillaume i
Strasbourg, och för Flesch; 1919 lärare i violin vid
MK i nämnda stad, där han även var dirigent.
Han fortsatte sina stud, för Furtwängler, blev
violinlärare vid MK i Leipzig, var från 1926
konsertm. i Gewandhaus-Orch. och utsågs 1935
till dirigent för Société Philharm.-ork. i Paris,
gr. med spec. inriktning på modern musik;
lärare vid École Normale de Musique 1936 och
ledare för konservatoriekons. 1938. Å. B.
Münch (M önch), Herma n(n), von
Salzburg (»Munken Hermann»), tysk
diktare och tonsättare under 1300-t., en
av de sista minnesångarna.
Trol. var M. benediktinmunk (möjl. prior i
S:t Petersklostret i Salzburg) och tillhörde den
lysande kretsen kring den musik- och
konst-älskande ärkebiskop Pilgrim av Salzburg (d.
1396). Han skrev talrika lyriska dikter i vek
minne-stil och övers, till folkspråket lat.
sekvenser och hymner. Man har tillskrivit honom
50 1- och 6 flerst. komp.; deras autenticitet är
emellertid osäker i flera fall. — För notex. se
bl. a. G. Reese, Music in the Middle Ages (1940).
— Litt.: P. Rietsch, Der Mönch von Salzburg (i
Musica Divina 1914). B. Hbs
MÜNCHEN.
Bayerns huvudstad sedan 1255,
München (omkr. 752 000 inv. 1946), är sedan
gammalt ett av Sydtysklands kulturella
huvudcentra och från 1800-t:s början en
av landets främsta orter för konst.
Grundad på 1100-t. och omnämnd som stad
1190 gick M. under de wittelsbachska
furstarnas hägn snabbt en rik konstnärlig blomstring
till mötes med första glanstid under 1400- och
1500-t. Vid hovet utvecklades tidigt en lysande
prakt, i vilken musiken även var inbegripen.
Från omkr. 1470 verkade här C. Paumann som
hovorg., och ung. samtidigt gr. ett kantori. En
rad av tidens främsta musiker knötos som
hovkapellm. till M., däribl. L. Senfl (1523—omkr.
40) och framför allt Orlando di Lasso (1556—
1129
1130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri May 1 11:13:19 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sohlmans/1-3/0593.html