MÜNCHEN tills, m. H. Ranke), kantater av Zelter o. a. äldre musik. G. P. Müller (Mueller) von Asow, E r i c h H., tysk musikskriftställare (f. 1892 31/8), sedan 1945 ledare för det av honom s. å. i Berlin gr. Internationales Musiker -Brief-Archiv. Efter musikvetensk. stud, vid Leipzigs univ. för Riemann och Schering m. fl. (dr phil. 1915) verkade M. som operaregissör och musikorganisatör; 1926 docent och 1927—32 dir. för Pädagogium der Tonkunst i Dresden. År 1922 gr. han Heinrich - S c h ü t z - G e-sellschaft, dess sekr. 1922—25, ordf. 1925—33. Skrev bl. a. Angelo und Pietro Mingotti (1917), Paolo Scalabrini (s. å.), Heinrich Schütz (1925) och Egon Kornauth (1941) samt utg. Deutsches Musiker-Lexikon (1929). Till M:s 50-årsdag 1942 utgavs en festskrift. Det under M:s ledning stående Internationales M u si k e r - B r i e f - A r c h i v i Berlin (IMBA; president 1950 J. Liese) syftar till att dels samla original och fotokopior av musikerbrev, som icke influtit i brevsaml., dels på grundval av detta material och tryckta brevsaml. upprätta en huvudkatalog över alla kända musikerbrev. Dess bibi, omfattade 1950 omkr. 3 000 autografer, ca 2 000 band brevutgåvor m. m., varjämte ett omfattande kartotek står till forskningens förfogande. IMBA har utg. flera brevsaml., bl. a. av Händel, Bach och Mozart, de flesta red. av M. och hans hustru, Hedwig M. (f. 1911 13/i). G.P. Müller von Kulm [- kolm], Walter, schweizisk tonsättare (f. 1899 31/8), lärare i kördirigering och musikteori vid kons, i Basel och därjämte sedan 1939 ledare för Baseler Bach-Chor. M. har stud, vid ovannämnda kons, och i Zürich samt musikvetenskap vid univ. i Basel. — G. m. violinisten Gertrud Flügel. Verk: Operor, bl. a. Der Erfinder, baletten Die blaue Blume (1935—36), symf. d-moll op. 15 (1928), kons, för violin op. 23 (1930) och Concertino för flöjt och stråkar op. 40 (1936), uvertyr i gammal stil op. 29 (1933), Musik für Streicher (1939) o. a. ork.-verk.; körverk; kammarmusik; orgel- och pianostycken samt sånger. Münch, Charles, fransk dirigent (f. 1891 28/9), en av sitt lands yppersta och internat. mest kända orkesterledare. M. blev 1949 ledare för Boston Symph. Orchestra. Maria Müller som Sieglinde. Charles Münch. M. stud, för fadern, E r n e s t M. (1859— 1928), som gr. Choeur S:t Guillaume i Strasbourg, och för Flesch; 1919 lärare i violin vid MK i nämnda stad, där han även var dirigent. Han fortsatte sina stud, för Furtwängler, blev violinlärare vid MK i Leipzig, var från 1926 konsertm. i Gewandhaus-Orch. och utsågs 1935 till dirigent för Société Philharm.-ork. i Paris, gr. med spec. inriktning på modern musik; lärare vid École Normale de Musique 1936 och ledare för konservatoriekons. 1938. Å. B. Münch (M önch), Herma n(n), von Salzburg (»Munken Hermann»), tysk diktare och tonsättare under 1300-t., en av de sista minnesångarna. Trol. var M. benediktinmunk (möjl. prior i S:t Petersklostret i Salzburg) och tillhörde den lysande kretsen kring den musik- och konst-älskande ärkebiskop Pilgrim av Salzburg (d. 1396). Han skrev talrika lyriska dikter i vek minne-stil och övers, till folkspråket lat. sekvenser och hymner. Man har tillskrivit honom 50 1- och 6 flerst. komp.; deras autenticitet är emellertid osäker i flera fall. — För notex. se bl. a. G. Reese, Music in the Middle Ages (1940). — Litt.: P. Rietsch, Der Mönch von Salzburg (i Musica Divina 1914). B. Hbs MÜNCHEN. Bayerns huvudstad sedan 1255, München (omkr. 752 000 inv. 1946), är sedan gammalt ett av Sydtysklands kulturella huvudcentra och från 1800-t:s början en av landets främsta orter för konst. Grundad på 1100-t. och omnämnd som stad 1190 gick M. under de wittelsbachska furstarnas hägn snabbt en rik konstnärlig blomstring till mötes med första glanstid under 1400- och 1500-t. Vid hovet utvecklades tidigt en lysande prakt, i vilken musiken även var inbegripen. Från omkr. 1470 verkade här C. Paumann som hovorg., och ung. samtidigt gr. ett kantori. En rad av tidens främsta musiker knötos som hovkapellm. till M., däribl. L. Senfl (1523—omkr. 40) och framför allt Orlando di Lasso (1556— 1129 1130