MÖLLER, DAGMAR Mästersång (ty. Meistergesang), en egenartad, skråmässigt organiserad borgerlig utlöpare av ->minnesången; dess blomstringstid infaller under 1500-t. M. skall enl. traditionen först ha uppstått under början av 1300-t. i Mainz, där Frauen-lob (Heinrich von Meissen) inrättade en sångskola; legendariskt har m. förts tillbaka ända till mitten av 900-t. Till dess mer kända företrädare höra Muscatblüth (1400-t.) och Hans Sachs (1500-t.). M.-skrån funnos vid nya tidens början, förutom de ryktbara i Nürnberg och Augsburg, bl. a. i Breslau, Colmar, Danzig, Frankfurt a. M. och Wien; de i Ulm och Mem-mingen upplöstes först under 1800-t:s början. Musiken var i hög grad tekniskt förkonst-lad, och dess satsregler präglades av ett sällsamt kineseri, som uppstod genom bristande förståelse för minnesångernas »Töne». De regler, efter vilka m. skulle skapas, voro pedantiskt formulerade och sammanfattade i en s. k. tabulatur. Vid offentliga uppvisningar uppdrogs åt ett par »Merker» att påtala försyn-delser mot tabulaturreglerna, vari bl. a. föreskrevs de melismatiska »blommornas» utseende, cesurställen m. m. Därav framgår, att form-schemata blivit av större betydelse än varje styckes individuella dynamiska form. Förhållandet minnesång—mästersång kan ur mus.-sti-listisk synpunkt (ehuru utan jämförelse i övrigt) liknas vid förhållandet protestantisk koralvisa—folklig koral variant. Det textliga innehållet var ofta av religiös och uppbygglig art. — Mästarsångare kallades även de icke organiserade »fahrende Meister», vilka fram emot reformationstiden uppehöllo en mer oförfalskad minnesångstradition; en av dessa var M. Be-haim. — En i många stycken levande och sympatisk bild av m. och dess utövare har lämnats av R. Wagner i hans opera Mästersångarne i Nürnberg. B. Hbs Mästersångarne i Nürnberg, ty. Die Meistersinger von Nürnberg, opera i 3 akter. Musik av R. Wagner till egen text. Uppförd ffg.: München 1868; Khmn 1872; Sthlm 1887; Hfors 1921; Oslo 1933. — Huvudroller: Hans Sachs (bas), Beck-messer (baryton), Pogner (bas), David (tenor), Eva (sopran), Magdalena (mezzosopran), Walther von Stoltzing (tenor). Mödl, Martha, tysk operasångerska, mezzosopran (f. 1912 22/3), f. n. anställd vid Staatsoper i Hamburg. M. deb. 1943 i Remscheid som Azucena i Trubaduren och engagerades 1945 vid Städtische Oper i Düsseldorf; gästspelat bl. a. i Wien och på Covent Garden (1950) som Carmen. H. M-g Möhring, Ferdinand, tysk tonsättare (1816—87), har skrivit på de flesta mus. områden men är numera endast känd för manskvartetter, främst Norman-nenzug, Sov i ro och Bön på havet. Möllargutten ->Myllarguten. (von) Möllendorff, W i 11 i, tysk tonsättare (f. 187 2 28/2), efter stud, vid MH i Berlin pianist och kapellmästare. På grund av lomhördhet tvingad att avstå från sin bana som utövande musiker, ägnade M. sig åt experiment med kvartstonsmusik, uppfann ett bikromatiskt harmonium (förevisat i Wien 1917) och skrev mindre verk för detta instr. Hans produktion omfattar f. ö. operor, en balett, 2 symf., körverk, sånger m. m.; utg. Musik mit Vierteltönen (1917). B. W-r Möller, Carl Christian, dansk kapellmästare (1823—93), tonsättare av lättare underhållningsmusik. Urspr. militärmusiker, senare medl. av H. C. Lumbyes ork. blev M. en ytterst populär dirigent vid bl. a. Folketeateret i Khmn 1857—64 och 1875—85. Verk: Scenmusik till Fastelavnsgildet (1855), Kalifen på eventyr (1857), Esmeralda (1859) samt baletten Fra Sibirien til Moskow (1876; samtl. i Khmn), symfonier för blåsork., marscher, ss. Århus tappenstreg, och danser. Er-l Möller, Carl Theodor, sångpedagog (1813—89), från 1837 verksam i Åbo, där han var domkyrkoorg. och gr. sångföreningar, en musikskola, en pianofabrik och en musikhandel; skrev sånger. A. F. Möller, Catharine, ->Frydendahl. Möller, D a g m a r Henriette, f. Bosse, svensk sångerska, sopran, av norsk börd (f. 1866 10/i2), vann stort erkännande som romanssångerska bl. a. i Skandinavien och Tyskland. — LMA 1903. Litt. et art. 1911. Utbildad vid MK i Sthlm och för Désirée Artöt i Paris, deb. M. 1887 på K. teatern i Sthlm och uppbar med framgång en rad opé-ra-comiquebetonade huvudroller bl. a. i Sthlm 1887—94 och i Oslo 1891 —93. Hon gjorde en stor insats för nordisk romanskonst och tolkade med förkärlek verk av Grieg, som tillägnade henne sina Haugtussa-sånger, Sjögren, Stenhammar, Peterson-Berger m. fl. Dessutom undervisade M. vid MK i Sthlm i solosång 1900—26 och i sång och scenisk framställning vid dess operaskola 1900—13. G. T-n 1145 1146