NEDERLÄNDERNA (1688—1768), verksam i Madrid, från 1724 i kungl. tjänst. N. skrev nära 200 kyrkliga och sceniska verk, de sistn. med vissa nationella drag (en motvikt till det it. inflytandet). Ett 8-st. rekviem (1758) utgavs av M. H. Eslava i dennes Lira Sacro-Hispana. I. S. Necken en i Sthlm 1832—33 av J. Boman utg. veckopubl. för sång med gitarr. I allt utkommo 26 nr. Necken, musiktidskr. utg. och red. av A. Lundgren i Sthlm 1880. Ne'dbal, K a r e 1, tjeckisk tonsättare (f. 1888 28/io), bror till O. N., kapellm. vid Tjeckiska nationalteatern i Praha. N., som stud, för Novåk och Foerster, blev 1921 operachef och kapellm. i Olmütz; 1928 kapellm. vid operan i Bratislava och dess chef 1930—38. Har även dirigerat utomlands. Bland hans verk märkas 2 balettpantomimer (1916 och 17), kammarmusik, sånger m. m. G. N. B. Ne'dbal, Oskar, tjeckisk tonsättare och dirigent (1874—1930), bror till K. N. och känd genom den framgångsrika operetten Polenblut (Wien 1913; Polskt blod, Sthlm 1914). Efter stud, vid MK i Prag för bl. a. Dvoråk var N. 1892—1906 altviolinist i Böhmiska kvartetten och 1896—1906 ledare för Tjeckiska fil-harmonin i Prag. Åren 1907—19 ledde han Tonkünstler-Orch. och var tidvis kapellm. vid Volksoper i Wien. Han gästdirigerade även flerstädes i utlandet. Verk (u. n.): En opera, baletter, operetter ss. Das Winzerfest (Wien 1917; Sirocco, Sthlm 1918) o. a.; ork.-stycken, kammarmusik och sånger. — Biogr. av J. M. Kvèt 1947. H. M-g NEDERLÄNDERNA. Det tättbefolkade jordbrukslandet monarkin Nederländerna (holl. Nederland, off. Koninkrijk der Nederlanden; efter sin huvuddel och folkets namn även kallat Holland; 10 076 034 in v. 1950) skapade sig i början av nyare tid en mäktig plats bland Europas sjö- och handelsmakter. Först från unionen i Utrecht 1579 kunna dock nuv. Nederländerna räkna sin historia som självständig statsbildning. Dessförinnan sammanfaller deras politiska historia i stort sett med de s. provinsernas (Belgiens). Åren 1815—39 voro Nederländerna och Belgien åter förenade. Även några av de nordligaste fr. provinserna, bl. a. Cambrai, ha haft intim politisk och kulturell anknytning till Nederländerna. Av betydelse för landets kulturella och politiska utveckling har även varit den religiösa splittringen och det starka religiösa intresset. Med hänsyn härtill och till olika rasområden ha en del forskare velat hänföra nuv. (protestantiska) Nederländerna och (katolska) Belgien till två skilda kulturområden. Under alla omständigheter voro flertalet tonsättare, som tillhörde de betydelsefulla s. k. -^-Nederländska skolorna (omkr. 1450—1575), hemmahörande i de s. Nederländerna (Belgien). De nuv. Nederländernas musikhistoria kan således sägas börja omkr. 1600, och dess första stora namn är J. P. Sweelinck i Amsterdam. En efterträdare fick han i A. van Noordt. Att Nederländerna (med nyssn. undantag) ända fram till mitten av 1800-t. saknade egna tonsättare av betydenhet har man sökt förklara bl. a. genom hänvisning till de religiösa förhållandena i landet. Kalvinismen säges ha utövat ett menligt inflytande genom sin »anti-dionysiska» dogmatik. Under inflytande av denna religiösa riktning skall även ha utbildats ett kapitalistiskt-materialistiskt kulturliv, som verkade föga inspirerande på konstnärlig verksamhet. I landets rika köpstäder uppkom en realistisk, oromantisk livsuppfattning, som kom måleriet till godo men verkade hämmande på tonkonsten. Liksom den belgiska har även den nederl. folkmusiken stundom använts i konstmusiken av landets tonsättare. Då den emellertid ännu ej blivit föremål för tillfredsställande vetenskaplig insamling och bearbetning, har den icke behandlats här. Den nya tidens återhämtning. Under 1800-t., åtminstone fram till omkr. 1880, stod den nederl. tonkonsten helt under den ty. musikens inflytande. Efter klassisk förebild skrev bl. a. W. Hutschenruyter. En grupp något senare tonsättare, som alla stud, i Tyskland, voro W. F. G. Nicolai, R. Hol och J. J. Verhulst; den sistn. var en inflytelserik musikpersonlighet och en tonsättare av viss betydenhet, som komp, helt i den tidigare romantiska stilen. Avgjord motståndare till Ber-lioz, Liszt och Wagner, utövade han emellertid ett starkt hämmande inflytande på utvecklingen (1879 gavs den första Wagner-konser-ten), och då han 1886 drog sig tillbaka, betydde detta en frigörelse för progressiva krafter. Bland de mest verksamma härvid voro H. A. Viotta. Tiden från omkr. 1880 har för Nederländerna inneburit ej blott en stark intensifiering av musiklivet utan även en betydande höjning av den skapande tonkonstens nivå. Ehuru generationerna efter 1900 starkt orienterade sig mot fr. impressionism, utvecklade sig vissa 1165 1166