NIELSEN, ELLEN BIRGIT HE 50 Aars Jubilaeum (S. Michaelis; 1931); Tre mo-tetter op. 55 (1929). Deklamatorium: In memoriam Franz Neruda (J. Clausen; 1915), Prolog til Mindefesten for Shakespeare (H. Rode; 1916) och Island (O. Lagoni; 1929). Kammarmusik: En stråkkvintett G-dur (1888), 4 stråkkvartetter: g-moll (1888; senare omarb. och utg. som op. 13), f-moll op. 5 (1890), Ess-dur op. 14 (1898) och F-dur op. 44 (1906; urspr. som Piacevolezza op. 19); 2 violinsonater i A-dur op. 9. (1895) och g-moll op. 35 (1912), Praeludium og Thema med Variationer för soloviolin op. 48 (1923) samt Praeludio e presto för soloviolin; Fantasistykker för oboe och piano op. 2 (1889), Serenata in vano för klarinett, fagott, horn, violoncell och kontrabas (1914), biåskvintett op. 43 (1922). Piano- och orgelkompositioner: Fem Klaver-stykker op. 3 (1891; nr 5, Alfedans, inlagd i musiken till Hr. Oluf, han rider — som Elverdans, instr. av J. Röntgen), Symfonisk Suite op. 8 (1894), Humoreske-Bagateller op. 11 (1894— 97), Festpraeludium (1899), Chaconne op. 32 (1916), Thema med Variationer op. 40 (1916), Suite (»Luciferiske») op. 45 (1919), Tre Klaver-stykker (Imoromptus) op. 59 (1928), Klaver-musik for Smaa og Store (24 femtoniga små-stycken op. 53 (2 h., 1930). — 29 smaa Praelu-dier for Orgel el. Harmonium op. 51 (1929), Commotio op. 58 (1931), To Praeludier for Orgel el. Harmonium (1931?). Sånger: Viser og Vers (J. P. Jacobsen) op. 6 (1891; härur Genrebillede och Silkesko over gylden Laest), Fem Digte (J. P. Jacobsen) op. 4 (1892; däribl. Irmelin Rose), Seks Sange (L. Holstein) op. 10 (1894; med Du fine, hvide Aebleblomst), Du danske Mand (H. Drach-mann; 1906), Strofiske Sange op. 21 (2 h., 1905 —07; däribl. Jens Vejmand), Sälmer og aande-lige Sange (1912—16), En snes danske viser (2 h., 1914—16; tills, m. T. Laub), Studie efter Naturen (H. C. Andersen; 1916), 3 sånger ur H. Rodes Moderen op. 41 (1920; härur Min Pige er saa lys som Rav), Tyve folkelige Melodier (1920), Fire folkelige Melodier (1923), Balladen om Björnen (Aa. Berntsen; 1923), Fire jydske Sange (Aa. Berntsen; 1924), Ti danske Smaa-sange (1926; härur Spurven sidder stum bag Kvist, Grön er Vaarens Haek och Den danske Sang), Vocalise Etude (1927), Danmark, nu blunder den lyse Nat (T. Larsen; 1929). — Utg. sångsaml. Carl Nielsens Melodibog til Joh. Bo-rups Sangbog (1915), Folkehöj skolens Melodi-bog (1922; tills, m. T. Laub, O. Ring och T. Aagaard) samt Sangbogen »Danmark» (1924; tills, m. H. Andersen). Litt.: Huvudverk: T. Meyer & F. Schandorf Petersen, C. N. Kunstneren og Mennesket (2 d., 1947—48; med fullst. verkfört.); L. Dolle-ris, C. N. En Musikografi (1949; med verkfört.). — Ytterligare biogr. och monogr.: R. Si-monsen, Der dänische Tondichter C. N. (1924); J. Brandt, C. N. (i P. Müller & J. V. Pedersen, Foregangsmaend 2, 1928); C. Nielsen, Förord i saml. Levende Musik — Mekanisk Musik (1931); H. Seligmann, C. N. (1931); K. Aa. Bruun, Tre Komponister (1932); D. Winding Sörensen, C. N. (i Festskr. til O. M. Sandvik, 1945); H. Madsen, C. N:s Fyn (1950). Specialarbeten och tidskr.-art.: F. Choisy, C. N:s Symfoni i G-Mol (i Musiken 1897); H. Berg, Saul og David (i Dansk Tidsskr. 1903); G. Hetsch, C. N:s opera Saul og David (i Ord och bild 1903); K. Harder, C. N. (i Die Musik 1905/ 06); G. Hetsch, C. N:s Maskarade (i Ord och bild 1907); H. Seligmann, C. N. og hans sidste Symfoni Det uudslukkelige (i Musik 1917); F. Crome, C. N. (i Ord och bild 1924); P. Thomson, Et Orgelvaerk af C. N. (i Dansk Kirke-musiker-Tidende 1930); P. Hamburger, Formproblemet i vor Tids Musik (i DMT 1931); O. M. Sandvik, C. N. in memoriam (i Kirke og Kultur 1931); G. Hetsch, C. N.-Kritik (i DMT 1932); J. Rabe, C. N. (i Nordisk Tidsskrift 1932); G. Jeanson, C. N. och Jean Sibelius (i Nordens kalender 1934); S. Godske-Nielsen, Nogle Erindringer om C. N. (i Tilskueren 1935); J. Balzer, C. N. op. 43 (1936); B. Pleijel, C. N. och hans musikestetik (i Vår Sång 1940); J. Rabe, N. idag (i Levende Musik 1944); F. Weis, C. N. and his art (i Chesterian 1950/51). — Spec.-nr av Musik 1925 samt av DMT 1926 och 1932. F. Schandorf Petersen Nielsen, Ellen Birgithe, svensk violinist av dansk börd (f. 192 4 27/0), numera bosatt i Gbg. N. har stud, för bl. a. M. Schlüter, E. Wolf och Rostal; deb. i Khmn 1942 och har framträtt i Skandinavien. G. 1945 m. violoncellisten G. Vecchi. Nielsen, Emil Emmaus, norsk operasångare, tenor, och kördirigent (1877— 1942), efter debut på Nationaltheatret i Oslo 1904 verksam där som opera- och konsertsångare, körledare och pedagog. N., som stud, för Ellen Gulbranson och i Tyskland, var dirigent för bl. a. Frimurernes Sångförening 1913—42 och för Den norske stu-dentersangforening 1918—29 samt lärare i sång vid MK i Oslo 1906—09. Han skrev romanser och manskörer. H. K. Nielsen, H., ->Grüner-Nielsen. Nielsen, Hans (Giovanni Fonteio), dansk musiker, kapellsångare hos Christian IV, som lät honom studera hos G. Gabrieli i Venedig 1602 (möjl. 1599). N. blev därefter lutspelare i kapellet och 1623, efter ytterligare utlandsresor, bitr, kapellm. — Utgav 1606 i Venedig ett madrigal-verk, Il primo libro de madrigalia 5 voci, som visar honom som en säker och särpräglad tonsättare. Sch. 1211 1212