N ON ACKORD Les noces [le nåss], balett. Koreografi av Bronislava Nizjinska. Scenario och musik av I. Stravinskij. Uppf. ffg. av Djagilevbaletten i Paris 1923. Noctu'rn (av lat. noctu'rnus, nattlig), huvuddelen av ->matutinen. Varje n. består av 3 psalmer med antifoner samt 3 läsningar, vardera med responsorium med versikel. En fullst. matutin har 3 n. (offi-cium novem lectionum), medan en förkortad (på veckodagarna) har endast en n. (officium trium lectionum). R. S. Nocturne [nåkty'rn], fr. (sv. även nok-tu'rn), »nattstycke», under förra hälften av 1800-t. introducerad bet. för övervägande lyrisk-kantabelt hållna karaktärs-stycken för piano. Typen för den romantiska klavernocturnen skapades av J. Field (tidigast 1814), från vilken den övertogs av F. Chopin. Namnet har emellertid också använts för ork.-stycken, t. ex. C. Debussys tre Nocturnes. ->Notturno. I. B-n No'dermann, P r e b e n Magnus Christian, svensk tonsättare av dansk börd (1867—1930), främst verksam på koralmusikens och operans områden. Fil. dr på avh. Studier i svensk hymnologi (1911). — AssMA 1921. Litt. et art. 1923. N. verkade som organist, kantor och musiklärare i Malmö och var från 1903 till sin död domkyrkokapellm. i Lund. Utgav 1911 tills, m. F. Wulff Ny svensk koralbok. Mel. nr 423 i SvK 1939. Verk: Operorna König Magnus (Hamburg 1898), Gunnlögs saga (Khmn 1927), operetten Prins Inkognito (Khmn 1909), sånger, instrumentalkomp., bearb. av äldre operaverk m. m. Smärre kyrkomus. skrifter. Noèl ->Carol. Noetel [nö/tal], Konrad Friedrich, tysk tonsättare (1903—47), var en av de mest lovande i den yngre generationen, elev främst till Hindemith, som även blev avgörande för hans utveckling. Verk: Pro Musica för stråkork. (1932), svit för kammarork. (1934), Concertino för flöjt, violin och stråkar (1942), Konzertmusik för stråkork. (1944), kons, för flöjt, oboe och stråkork. (1947) o. a. ork.-verk; kammarmusik; kantater och körer; pianostycken (bl. a. 2 sonater) och sånger. — Litt.: E. Kroll, K. F. N. (i M 1948). G. M. Nohl [nå:l], Karl Friedrich L u d w i g, tysk musikskriftställare (1831—85), publ. arb. om wienklassisk och samtida musik, bl. a. biogr. över Beethoven, Haydn, Liszt, Mozart, Wagner m. fl. N. stud, för Dehn och Kiel. Var från 1872 lärare i musikens historia och estetik vid univ. i Heidelberg (prof. 1880). B. Hbs Nokturn ->Nocturne. da Nola, Giovanni (Joan) Dome-nico del Giovane, italiensk tonsättare (d. omkr. 1590), kyrkokapellm. i Neapel, utgav madrigaler och Canzoni villanesche (3-st.; 2 bd, 1541). Nytr.: 3 stycken ur Canzoni villanesche utg. i Chorwerk 8 av E. Herzmann och 4 3-st. kar-nevalssånger utg. av K. Westphal i Chorwerk 43. 3 4—5-st. madrigaler i ToAMI 1. I. S. Nomos ->Grekland, avd. Antiken. Nona (av lat. no'nus, nionde), intervall av storleken ren oktav plus ->sekund och den 9. tonen från grundtonen räknat i en diatonisk skala. Jfr Intervall. I. B-n No'nackord, tersuppbyggd femklang med nona som ramintervall (från grundtonen räknat stor el. liten ters, ren kvint, stor el. liten septima och stor el. liten nona). Enl. denna rent mekaniska definition kan en mängd klangbildningar räknas som n., såväl sådana som äro produkter av melodiska förlopp (t. ex. för-hållningstoner som bilda nonintervall över grundtonen; notex. a) som kombinationer av kvintbesläktade treklanger (t. ex. c— e—g plus g—h—d) m. m. Den viktigaste och vanligaste formen av n. är emellertid den som har dominantisk (el. ev. växeldominantisk) funktion (^-Dominant), t. 1229 1230