N ORRBY, J. Gunnar Norrby. Johannes Norrby. är sedan 1947 konsertm. i Konsertfören. i Sthlm; även viola da gamba-spelare. N. stud, för Eric Holm, C. Christiansen och Alexanian; deb. i Sthlm 1930 och anställdes 1938 som solovioloncellist i Konsertfören. Han har konserterat även i utlandet och varit medl. av Kjellström- och Ruthströmkvartetterna samt tillhör sedan 1940 Garagulykvartetten. — G. 2. ggn 1950 med konsertsångerskan, sopran, Iris Eleonora Collin (f. 1912 26Ao), elev av Hultén. H. M-g Norrby, Ernst Wilhelm Johannes, musikorganisatör och konsertsångare, bas (f. 1904 Uio), urspr. skolman, fil. mag. 1928, bror till G. N. — N. är sedan 1939 verkst. dir. i Konsertfören. i Sthlm och från 1950 även dir. för Sthlms konserthus; blev 1951 ordf, i Sthlms musikbild-ningskommitté. — LMA 1949. N., som stud, sång för H. Jackson Norris, är medl. av och ledare för Björlingkvartetten sedan 1934, dirig. för radiokören Voces intimae sedan 1938 och för Akad. kören sedan 1943; blev 1945 3. förbundsdirigent i Sveriges kör-förb., vars dirigentkurser han leder, och 1948 förbundsdirigent i Sthlms körförb. Red. för Vår sång 1937-40. H. M-g Norrby-Collinder, Birgitta (Britta), konsertsångerska, sopran (f. 1904 11/5), har vunnit livligt erkännande genom sin spontana inlevelse och gestaltningsför-måga. N. stud, för bl. a. Clary Morales och i Wien, deb. 1931 i Sthlm och har senare konserterat i Sthlm, Wien, Budapest och sv. landsorten samt framträtt som orkestersolist. — Har uppburit Christine Nilssons stipendium. H. M-g Norre, Rut Ester D o r k a s, pianist och pianopedagog (f. 1911 31/3), har komp, pianokons, h-moll (1947), pianostycken m. m. N. stud, vid MK i Sthlm 1932—37 samt för Haquinius (piano) och Hellman (instr.). Hon har bl. a. framträtt solistiskt och i pianoduo tills m. maken. — G. 1942 m. pianisten Tor Ahlberg. Å. B. Norrie, Anna Hilda Charlotta, f. Pettersson, operettsångerska (f. 1860 7/2), en av svensk operettscens mest uppburna artister; även framgångsrik vissångerska. N. stud, för bl. a. J. Günther, F. Arlberg och Signe Hebbe samt i London för Zelia Tre-belli. Hon deb. 1882 i taldramat men övergick inom kort till operetten. Efter vistelse i Paris 1885 spelade hon omväxlande i Sverige, Danmark och Norge, tillhörde 1887—89 direktionen för Vasateatern i Sthlm och var under längre tid fram till 1919 en av de ledande vid kabarén Edderkoppen i Khmn. N. uppträdde i hela den klassiska operettrepertoaren, icke minst triumferande som Sköna Helena och Storhertiginnan av Gerolstein. Hon framträdde 1894 på K. teatern i titelr. i Saint-Saens’ Phryne och spelade 1898 huvudr. i Madame Sans-Géne på Dramatiska teatern. — Utg. självbiogr. Kärlek måste vi ha... (1945) och På lyckans tinnar (1946). — Litt. et art. 1919. E. S-m Norrköping, industristad i Östergötlands län (84 035 inv. 1950), sedan 1800-talets början en av landets mera livaktiga musikstäder. N. blev stad redan på 1200-t. men föga är bekant om dess musikliv i äldre tid. Först från slutet av 1700-1, finnas uppgifter om musikframföranden, främst i stadskyrkan (Olai), som 1775 erhöll en förnämlig orgel, byggd av O. Swahn. År 1797 bildades den s. k. Musikaliska Inrättningen, ett amatörsällskap, som dock upphörde redan 1801. En viss livaktighet visade det 1803 gr. Norrköpings Musikaliska sällskap, som upplöstes 1817. Av största betydelse blev däremot det 1828 stiftade Musikaliska sällskapet, som kom att bli den egentliga bäraren av N:s musikliv. Föreningen, som 1835 erhöll sina stadgar och ungefär samtidigt inledde sin offentliga verksamhet, nådde under ledare som J. L. Arose-nius, N. Anjou, W. Gnosspelius och F. A. Frieberg en standard, som tillät uppför anden av stora oratorie- och körverk med egna krafter. Under sällskapets glanstid på 1850-, 60- och 80-t. förfogade man, i samarbete med Linköping, över en kör på omkr. 100 och en ork. på mellan 30 och 40 personer. Den dominerande personligheten i fören :s och stadens musikliv från 1880-t. och framåt var E. Düring, vars manskör (Düringska kören) medv. vid sällskapets konserter. 1259 1260