NOV Å K övriga tidsvärden erhållas genom (enkel el. dubbel) ->punktering, överbindning (->Bågar) samt gruppering av i förhållande till de i takt-arten ingående grundvärdesgrupperingarna ojämna antal lika notvärden i duoler, trioler, kvartoler, kvintoler etc. (se dessa ord). Nottecknens reella tidsvärden kunna variera inom mycket vida gränser, beroende på ->-takt-arter och ->tempo. L B-n Nourrit [nori'], A d o 1 p h e, fransk operasångare, tenor (1802—39), från 1821 till 1837 en av Stora operans i Paris mest firade sångartister. Son till operasångaren, tenor, Louis N. (1780—1831), stud. N. för Garcia och deb. 1821 som Pylades i Glucks Iphigenia på Tauris. Mottagen med entusiasm framträdde han därefter bl. a. i de för honom skrivna tenorpartierna i Den stumma från Portici, Wihelm Tell, Robert av Normandie, Hugenotterna och Judinnan och gjorde sig f. ö. också känd som romanssångare. N. lämnade 1837 anställningen vid operan och turnerade i Belgien, Frankrike och Italien, där han i Neapel i sinnesförvirring störtade ut från ett fönster och omkom. N. var från 1828 lärare vid MK i Paris. Även utrustad med litterär talang skrev han scenarier till baletter för Marie Taglioni och Fanny Elssler. Litt.: L. Quicherat, A. N. ... (3 bd, 1867); E. Boutet de Mounel, Un artiste d’autrefois, A. N. ... (2 bd, 1903). E.S-m Novåcek [nå'vatsek], O 11 o k a r Eugen, ungersk altviolinist och tonsättare (1866—1900), elev av bl. a. Dont i Wien och vid MK i Leipzig till Brodsky, vars kvartett han periodvis tillhörde. N., som var altviolinist i olika orkestrar i USA, komp, en pianokons. o. a. ork.-verk, 3 stråkkvartetter, violin- och pianostycken m. m. Novåcek [nå'vatsek], Viktor, ungersk violinist (1873—1914), från 1897 1. violinlärare vid Hfors musikinst. N. har arr. finlands-sv. folkmelodier dels för 2 violiner, dels för stråkork., samt utg. en violinskola o. a. undervisningslitt. G. D. Novachord ->Elektrofoner, sp. 23. Nova'ès (Novais), Guiomar, brasiliansk pianist (f. 1895 28/2), började sin karriär 1904 som underbarn. Efter stud, vid MK i Paris har hon sedan turnerat i Europa, Sydamerika och från 1915 i USA. — G. 1922 m. den bras. tonsättaren Octavio Pinto. H.M-g Nowak, Leopold, österrikisk musikhistoriker (f. 1904 17/8), sedan 1946 chef för musiksaml. vid Nationalbibl. i Wien; dr phil. vid univ. där 1932, prof. 1936. Vitezslav Noväk. Skrifter: Das deutsche Gesellschaftslied in Österreich von 1480 bis 1550 (i StM 1930), Te deum laudamus. Gedanken zur Musik Anton Bruckners (1947), Joseph Haydn... (1951; m. verkförteckning och bibliografi) o. a. G. M. Novåk [nå'va:k], Vitezslav, tjeckisk tonsättare (1870—1949), ett av den tjeckiska musikens främsta namn efter Dvorak, prof, i komp, vid MK i Prag 1909—20 och därefter vid tjeckiska kons, där; dess dir. 1919—22. — LMA 1938. N. stud, först juridik men blev sedan elev till bl. a. Jirånek och Dvorak vid MK i Prag. Hans verk uppmärksammades av Brahms, som bl. a. rekommenderade dem till Simrocks förlag. N. kom alltmer att framstå som en av centralgestalterna i landets nationella musikliv och samtidigt som en av de viktigaste förbindelselänkarna mellan romantikerna och den moderna tj. tonkonsten, vars företrädare han i stor utsträckning fostrat och utbildat. Talrika he-dersbevisningar kom honom även till del från off. håll: han blev hdr vid univ. i Bratislava, hederspresident i tj. tonsättarfören. och förlänades 1946 av staten tit. »nationell konstnär». Som tonsättare var N. synnerligen produktiv. Stilistiskt anknyter han till den romantiska traditionen, men han har också upptagit klangelement från impressionismen och från den vid sekelskiftet begynnande expressionismen. Ett drag av stark naturupplevelse är genomgående i hans produktion. B. W-r Verk: Operorna Bergkobold (1915; Prag 1919), 1281 41. Musik. Hl 1282