NOVELLETTE Jean Georges Noverre. Karlstein (Prag 1916), Lucerna (1922; Prag 1923) och Jano der Geiger (1925), baletterna Signo-rina Gioventü (1928) och Nie otina (1930); 2 symf.: Herbstsymphonie (1934; m. kör) och Mai-symphonie (1942), de symf. dikterna In der Tatra op. 26 (1902), Von ewiger Sehnsucht op. 33 (1904), Toman und der Waldfee op. 40 (1907) och De profundis op. 67 (1941), 3 uvertyrer, 2 serenader, 2 sviter, en pianokons. (1895) o. a. ork.-verk; körverken Der Sturm op. 42 (1910) och Die Totenbraut op. 48 (1913), Dvandct uko-lébavek, 12 vaggvisor för damkör a cap. op. 61 (1938), manskörsånger, solosånger o. a.; kammarmusik, bl. a. 3 stråkkvartetter, en pianokvintett a-moll op. 12 (1897), en pianokvartett c-moll op. 7 (1900), 2 pianotrios: g-moll op. 1 och Trio quasi una ballata d-moll op. 27, sonat för altviolin, violoncell och piano op. 68; pianokomp., däribl. 2 sonater, 6 sonatiner (1919), sviter m. m.; »S:t Venceslavs triptyk» för orgel. — Utg. slovakiska folkvisor (6 bd, 1900—30). Litt.: Z. Nejedly, V. N. (tj.; 1921); H. Hollän-der, V. N. (i SchwM 1931); art. i Czechoslovak music 1948 och i ÖM 1950. Novellette, ty., bet. för en bestämd typ inom det romantiska ->karaktärsstycket, införd av R. Schumann i hans Novelletten op. 21 för piano. N. har tydlig litterär anknytning med starkt kontrasterande partier. Novello [naveTåu], Ivor, engelsk teaterförfattare, skådespelare och populärkompositör (1893—1951), skrev och komp, en rad operetter, i vilka han själv spelade huvudr., ss. Glamorous night (1935), The dancing years (1939; senare filmad), Perchance to dream (1945) m. m. P- M-g Novello & Co. [noveTåu], engelskt musikförlag, gr. 1811 i London av Vincent N o v e 11 o, eng. musiker och tonsättare av it. börd (1781—1861). Firman utvecklades snabbt och var redan på 1870-t. ett av världens största musikförlag. Som första förlagstryck publ. Novello A col-lection of sacred music, den tidigaste eng. utgåvan av kyrkomusik med utskriven orgelstämma. Bl. a. verk utg. av V. Novello kan nämnas Purcells Sacred music (5 bd, 1828—32), vari även ingå flera ej tidigare publ. verk. År 1829 inträdde V. Novellos son Joseph Alfred (1810—96) i förlaget. Han började utg. av prisbilliga standardverk, framför allt körverk, vilket i hög grad främjade körkulturen i England. Från 1844 utkom även The musical times på Novellos förlag. År 1857 drog sig A. Novello tillbaka och överlämnade ledningen av företaget till Henry Littleton (1823—88). Denne blev 1861 delägare i firman, som nu benämndes Novello & Co., och köpte kort därefter företaget; 1867 förvärvades musikförlaget Ewer & Co. Efter Littletons död har firman letts av hans efterkommande, sedan 1940 av hans sonson Walter Littleton. — Litt.: The Novello centenary 1811—1911 (i MT 1911). C.J. Noverre [nåvä'r], Jean Georges, fransk koreograf och balettmästare (1727 —1807), en av danshistoriens mest betydande märkesmän. Själv betraktade han sig som en balettkonstens Gluck och hade onekligen vissa skäl därtill, eftersom hans radikalt inriktade verksamhet som koreograf faktiskt ledde till en reformering av 1700-t:s balett. N. ägnade sig efter dansör-engagemang vid Opéra-Comique i Paris (1743—44) och i Berlin (1744—47) mera åt att utveckla sin koreografiska begåvning, varefter han 1753 på nytt knöts till Opéra-Comique, nu som maitre de ballet (till 1755); var 1757—60 balettm. vid Lyon-operan, 1760—67 i Stuttgart och 1767—74 i Wien, där han emellertid motarbetades av G. Angiolini. Först 1776 anställde Stora operan i Paris den radikale koreografen, och hans engagemang här varade blott till 1780. Under åren 1781—97 verkade han periodvis vid The King’s Theatre i London, där man skattade honom mycket högt. Vad N. som dramatiskt fantasibegåvad koreograf reagerade mot i den konventionella 1700-talsbaletten var att tekniken blivit självändamål och att den pantomimiska karaktärsdansen betänkligt försummades. Enl. hans åsikt kunde en riktig balettföreställning icke leva bara på »absolut» dans; den måste vara ett drama där yrkestekniken underordnades en litterär idé och där alla »onaturligheter» — bl. a. de »hi-dösa» maskerna som dolde all mimik — grundligt utrensats. Dessa reformprinciper utlade N. 1283 1284