NYCKELHARPA Nyberg, Berndt Mikael, finländsk musikpedagog och tonsättare (1871— 1940), dotterson till förf. Zachris Tope-lius, lektor i musik vid Sordavala seminarium 1898—1917. N. skrev 5 kantater samt duetter, kör- och solosånger, huvudsaki. till religiösa texter, ävensom ett stort antal koralförspel till Fal-tins koralbok. Han utgav musikped. arbeten och upptecknade fi. folkvisor. G. D. Nyblom, från Finland bördig släkt, bland vars medl. många gjort bemärkta insatser i svenskt kulturliv. Dess förste representant i Sverige, skräddaren, sedermera rådmannen i Uppsala, A n-ders Kihl (1805—61), bosatte sig i Sverige 1829 och tycks ha antagit släktnamnet N. Från hans son, prof, i estetik, litteratur- och konsthistoria vid Uppsala univ., skalden Carl Rupert N. (1832—1907) — även känd som sångare och utg. av en minnesteckning över A. F. Lindblad (1881) — och dennes hustru, den danska författarinnan Helene (Helena) Augusta Roed (1843—1926), härstamma senare medl. av släkten. — C. R. N. blev LMA 1884. Äldst bland deras söner var violinisten och violinpedagogen Carl Göran N. (1867—1920). som var anställd i K. hovkapellet 1892—1902 och dessutom verkade som musikkritiker i Sv. Dagbladet och Aftonbladet i Sthlm. Ett år yngre var operasångaren, tenor, och regissören Sven Halfdan N. (1868—1931), som efter stud, för Pa-dilla y Ramos i Paris och G. Bratt deb. 1900 som Don José i Carmen på K. teatern i Sthlm, där han var engagerad 1900—22, från 1913 även som regissör. Han var lärare i deklamation vid MK i Sthlm 1908—18 och i scenisk framställning vid dess operaskola 1910—13; sistn. år blev han föreståndare för K. teaterns nyöppnade operaskola. N. övers, ett stort antal operatexter samt utg. Operaprofiler och strörim (1916). Utrustad med en dramatiskt uttrycksfull stämma och särsk. verkningsrik i veristisk opera återgav han roller ss. titelr. i Tannhäuser, Loge i Rhengul-det, Siegmund i Valkyrian, Manrico i Trubaduren, Radames i Aida, titelr. i Otello och André Chénier, Rodolphe i Bohème. Cavaradossi i Tosca, titelr. i Faust m. fl. — Litt. et art. 1911. Hans broder, skriftställaren och sångaren, tenor, Knut Magnus N. (1870—1949), var verksam som operettsångare och skådespelare främst vid A. Ranfts teatrar i Sthlm från 1898, 1908—25 regissör vid Vasateatern. Som lutsångare turnerade han 1903—05 i Skandinavien och Finland men var framförallt mycket aktiv inom sångsällskapet O. D., vars historiograf han var från 1911 (under pseud. Manasse). — Litt. et art. 1918. — Skrev bl. a. Upsalasångames Pariserfärd (1900; 31901), Uppsala är bäst (1908), Ivar Eggert Hedenblad (1910), Hör, I Orphei Drängar!... (2 bd, 1913 och 1289 28) samt ser. Populära manskörskompositörer (6 d., 1925—28). — Litt.: Å. Davidsson, Försök till en bibliogr. över K. N:s skrifter (1950). Yngst i denna generation av bröder är skriftställaren Holger August N. (f. 1874 27/i2), fil. lic., som bl. a. verkat som lärare vid MK i Sthlm i it. 1906—1916, i fr. 1914—16 och som tf. kamrer vid MA 1911—16. Utg. Gustaf III:s opera. Minnesskrift... (1923) och medarb. i Stockholms konserthus. Minnesskrift (1926) o. a. samt skrivit art. om 1700-t:s musikliv bl. a. i STM. En son till Sven N. är musikkritikern Carl Gustaf Teddy N. (f. 1897 18/h), som bl. a. medarb. i Svenska Dagbladet 1919—24, utg. veckotidn. Våra nöjen 1925—26, varit red.-sekr. i Stockholms Dagblad 1926—29 och utg. tidskr. Scenen 1932—35. Sedan 1936 är han medarb. i Aftonbladet, numera som musikrecensent, varvid han särsk. intresserat sig för operakonsten. — Skrev De nya herrarna (1945) o. a. Till samma generation hör operasångerskan, sopran, H i 1 d e Maria Mathilde N. (f. 1908 22A), brorsdotter till S., K. och H. N., som deb. 1937 som Tosca på K. teatern i Sthlm och senare även sjöng titelr. i Aida och Mimi i Bohème där. Åren 1934—38 var hon engagerad vid Stora teatern i Gbg och har även framträtt på andra sv. scener, i Norge och Finland, där hon sedan 1940 är bosatt, samt som konsertsångerska, bl. a. solist i Konsertfören. i Sthlm, och som operettregissör. Bland operettpartier märkas titelr. i Sköna Helena, huvudr. i Lehår- och Kålmånoperetter m. m. G. T-n Nyckelharpa (i äldre sv. nyckelgiga el. knaverharpa, ty. Schlüsselfiedel), stränginstrument med tangenter, de s. k. nycklarna, för strängförkortning och med 3—4 melodi- och ett växlande antal dels bor-dun- dels resonanssträngar (de sistn. under tangentraden), besläktat med ->vi-ellan men spelat med stråke. N. avbildas i äldre ty. instr.-litt. (M. Agricola, 1528, och M. Praetorius, 1619) och i sv. kyrko-målningar från 1400-och 1500-t. och säkra omnämnanden i sv. litt. finnas från början av 1600-t. Instr. har i Sverige hållit sig kvar som ett använt folkligt mu-sikinstr. och upplever i våra dagar rentav en renässans, särsk. i Uppland. — Litt.: K. P. Leffler, Om nyckelhar-pospelet på Skansen (1899). S. W. Nyckelharpa. 1290