NUNC DIMITTIS N. uppstod mot slutet av 1600-t. i Italien, där den även framgent fick sin mest typiska utformning, och dess kompositionsmönster dominerade operakonsten före Wagner. G. T-n Nunc dimi'ttis, lat., inledningsorden i Simeons lovsång, det 3. av de nytesta-mentliga cantica (Luk. 2: 29—32, Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid, efter ditt ord). N. utgör canticum i kompletoriet. Under reformationstiden har n. även brukats med sv. text ss. kommunionsång i den sv. högmässan, vanl. sjungen på tonus peregrinus. R. S. Nuovo Quartetto Italia'no [n°å'vå k°ar-te'tå -], italiensk stråkkvartett, som efter andra världskriget gjort sig ett namn som en av nutidens bästa. N., som gr. 1945, består av violinisterna Paolo B o r c i a n i (f. 1922 21/12) och Elisa Pegreffi (f. 1922 10/e), altviolinisten Piero Far ull i (f. 1920 13/1) och violoncellisten Franco Rossi (f. 1921 31/3). Kvartetten har konserterat i hela Västeuropa och i Skandinavien (Sverige 1949 och 50, där den även givit instruktionskurser). — N. har gjort sig känd genom finslipade och artistiskt välavvägda tolkningar av såväl klassiska som moderna verk. Nussio [no'-], Otmar, schweizisk tonsättare och flöjtist (f. 190 2 23/10), blev 1938 mus. ledare för radion i Lugano. N., som stud, vid MK i Milano och komp, vid Accad. di S:ta Cecilia i Rom, har framträtt med ork.-verk (bl. a. flöjtkons. 1935, pianokons. 1937 o. 50, Rubensiana 1950, rapsodi för violoncell o. ork. s. å.), kammarmusik, radioverket Novelletta di un bambino cieco för kör, talröster o. ork. (1950) o. a. körverk, pia-nostyqken och sånger, även med ork. G. M. Nutidsmusik (eg. Nykyaikamusiikki-Nutidsmusik r. y.), finländsk förening för främjande av nutida musik med progressiv syftning, gr. i Helsingfors 1949. N. utsågs 1951 att framdeles representera Finland och bilda dess sektion i ISCM. Vid må-nadsmöten och offentliga konserter presenterar N. i ord och musik alster ur den moderna repertoaren. Den har ca 100 medl.; ordf. E. Roiha. Nutzhorn, Heinrich, dansk musiker (1833—1925), känd som sångkompositör och utg. av folkliga sångböcker. Som lärare vid Askovs folkhögskola i n. Jylland verkade N. ivrigt för kännedomen om den grundtvigska folk- och psalmsången. Hans skrift Den danske Menigheds Salmesang efter Reformationstiden (2 d., 1904—08) har vissa förtjänster men är vetensk. otillförlitlig. H. G. NWDR, förk. för ->Nordwestdeutscher Rundfunk. Nyansering ->Dynamik. Nya Zeeland, ögrupp i s. v. delen av Stilla havet, huvudland i brittiska Dominion of New Zealand [-njo: zuJond] (omkr. 1873 300 inv. 1949). N. Z. är ansedd som den mest engelska inom samväldets stater, vilket återspeglats särskilt tydligt inom landets musikliv. Upptäckt av Tasman 1642 och i det följ, koloniserat av eur. säl- och valfångare införlivades N. Z. 1839 med Australien för att 1840 bli självständigt. En kulturell stabilisering försvårades länge genom kolonisatörernas strider med maorifolket, öarnas infödingar. Dessa, som äro kända för sin konstskicklighet, hade även en särpräglad tonkonst, särsk. högt utvecklad på vokalt område; en slags flerst. sång förekom, och melodierna voro värdiga och uttrycksfulla. Denna musikskatt är nu helt tillbakaträngd och alltigenom uppblandad med eur. lånegods, varför en eg. inhemsk musiktradition knappast kan sägas existera. 1800-t:s musikhistoria på N. Z. dominerades av körframföranden, bl. a. oratorier ss. Messias och Elias, vartill kommo konsertframföranden av it. opera. Den symf. musiken hade svårare att finna fotfäste trots många försök från amatörorkestrars sida. En viktig insats har gjorts av inflyttade eur. musiker, varjämte ett livligt utbyte med Australien ägt rum och alltjämt pågår. Några markantare tonsättare ha icke framträtt förrän på senaste tid; bland dessa intar D. Lilburn en bemärkt plats. Landets kompositörer äro sammanslutna i New Zealand Guild of Composers. Landets främsta musikinst. i våra dagar är den statl. radion, New Zealand Broadcasting Service i Wellington. Dess ork., National Symphony Orch., gr. 1946, leddes till 1949 av A. Tyrer, vilken efterträddes av M. Bowles; den har även konserterat i landets övriga städer. Andra ork. äro Junior Symphony i Auckland jämte många stråkork. Körerna representera den äldre musiktraditionen; främst bland dessa märkas Schola Cantorum i Wellington, gr. 1936 av S. Oliver, samt den till katedralen i Christ-church knutna kören. Intresset för kammarmusik är påfallande; sammanhållande inst. är Wellington Chamber Music Society från 1946, medan ensemblerna huvudsaki. rekryteras från Australien. För den högre konstmusikens utbredning till landets alla delar verkar Com-munity Arts Service i Auckland. Den högre musikundervisningen saknar ännu skolor, men New Zealand Univ. har 3 professurer i musik, fördelade på coll. i Auckland, Christchurch och Dunedin; univ. kontrollerar även skolornas musikundervisning. Litt.: O. Jensen, N. Z. musical activities (i HY 1947—48); Dorothea Turner, N. Z.: Initiative and subsidy (i Musical America 1950). G.P. 1287 1288