NYSTEDT Hindemith o. a.). — Litt.: C.-A. Moberg, Kyrkomusikens historia (1932). I. S. Nystedt, Knut, norsk tonsättare och organist (f. 1915 3/9), en av de främsta representanterna för den yngre no. musikergenerationen. N. bygger på inhemska traditioner men är även lyhörd för impulser från modern eur. och amer. musik. N., som har studerat vid MK i Oslo (or-ganistexamen 1936, kapellmästarexamen 1943) för A. Sandvold, kontrapunkt för Steenberg, piano för Robert Riefling, komp, för Brustad, dirig. för Fjeldstad och på Norsk komponist-foren:s stip. i USA 1947 (Copland o. E. White), deb. i Oslo som org. 1938, som ork.-dirigent 1945 samt blev 1938 org. vid Lilleborg och 1946 vid Torshov kirke där. Verksam som kördiri-gent, bl. a. för Hanches kor sedan 1948 och Det norske solistkor sedan 1950. Verk: Sviten Högfjell (1945), Divertimento för 3 trumpeter och stråkar (1947), Spenningens land (1948), symf. för stråkar (1950) o. a. ork.-verk; Nådevegen för soli, kör och ork. o. a. körverk; 2 stråkkvartetter (1938 och 48), sonat för violin och piano (1942); Introduzione e pas-sacaglia för orgel (1943), pianostycken. Ö. G. Nystroem [-ström], Gösta, tonsättare (f. 1890 13/io), en av de ledande personligheterna i nutida svensk tonkonst. Hans verk, som hämtat sin klangrikedom från fransk impressionism och sin melodiska spänst och uttryckskraft från den barocka polyfonin, bäras upp av en särpräglad vitalitet och intensitet. Espres-sivodraget dominerar såväl N:s symf. verk som hans romanser. Han har även varit verksam som målare, och som musikkritiker i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning åren 1932—47 visade han ofta prov på en briljant stilistisk talang. — LMA 1941. N. fick sin första musikundervisning av fadern, som var överlärare och org., först i Silv-berg (Kopparbergs län) — där N. är född — senare i Österhaninge (Sthlms län). Efter att 1912 ha avlagt folkskollärarex. i Strängnäs och bedrivit privata musikstud. för L. Lundberg och A. Bergenson i Sthlm var N. 1913—14 elev vid MK; samtidigt stud, han komp, för A. Hallén. Ären 1915—19 bodde N. i Khmn, där han vid sidan av lektioner för Liebermann utbildade sig till målare. Är 1920 bosatte han sig i Paris, där han kompletterade sina studier i komp, och instrumentation för d’Indy, Sabane-jev samt C. Chevillard och flitigt umgicks i radikala konstnärskretsar. Som målare har N., som utställt i Khmn såväl som i Sthlm och Paris, mottagit intryck av bl. a. Braque, Legér 1295 och Chirico. Efter 12 års Parisvistelse bosatte sig N. i Göteborg 1932. N:s tidigaste verk, huvudsaki. sånger till texter av bl. a. P. Lagerkvist och B. Bergman, äro hållna i senromantisk anda. Övriga ungdomsverk, så när som på ett virtuost och spirituellt Rondo Capriccioso för violin och ork., förlorade tonsättaren vid sin resa till Paris 1920; bland dessa verk fanns ett juloratorium, ett påskoratorium, en javanesisk balett, en stråkkvartett och en pianokons. Under intryck av den samtida fr. musiken skrev N. under tidigare delen av sina Parisår de symf. dikterna Ishavet (tillägnad Roald Amundsen) och Babels torn samt Suite lyrique (Regrets). Den impressionistiska stilen i dessa verk förenas ofta med den starka uttrycksvilja och expressivitet, som så gott som undantagslöst präglar N:s mogna verk. Åren omkr. 1930 voro av utomordentlig betydelse för N:s utveckling. Under påverkan av gruppen Les Six — framför allt Honegger — och Stravinskij och inspirerad av dTndy till studier av den barocka polyfonin förkastade N. klangen som det dominerande stilelementet. I dettas ställe satte han linjaritet och polyryt-mik, stilmedel, vilka han ffg. tillämpade i en ouppförd symf., i en Concerto grosso för stråkork. och i Sinfonia breve (1929—31). Dessa tre komp, kunna bet. anhalter på vägen mot N:s viktigaste verk från 30-talet, Sinfonia espressi-va (1932—35; omarb. 1937), nu allmänt ansedd som ett av den moderna sv. musikens centrala opus. De melodiska linjerna, ofta hänsynslöst förda mot varandra, smälta här samman till klanggestalter av starkt personlig verkan. Symfonin är uppbyggd som ett ständigt stegrat skeende, både till uttryck och instrumental disposition: 1. satsen utnyttjar sålunda endast stråkar och puka, varefter ork:s övriga instr. successivt föras in. »Espressivan» har en tragisk underton och kan ses som ett mus. uttryck för samma tids-ångest, som möter exempelvis i P. Lagerkvists produktion från samma tid. N. har också i hög grad visat sig vara en kongenial tolk av den lagerkvistska dikten, såväl i mindre sånger som i musikvinjetter till skådespel som Bödeln och Konungen. Viktiga verk i N:s 30-talsproduktion äro vidare musiken till Köpmannen i Venedig, som utgör den nyklassicistiskt konsertanta motpolen till Sinfonia espressivas onekligen fullblods-romantiska uttrycksvilja. Samma konsertanta drag möter i altviolinkonsertens (med undertiteln Hommage ä la France; 1941) yttersatser, medan lentot i samma verk anknyter till de lyriska, ofta vemodigt innerliga stämningarna i tonsättarens vokala produktion. Radikalismen har här mildrats. En utjämning har också skett mot en större betoning av klangen. Sinfonia concertante för violoncell och ork. (1945) förebådar i sin delvis naturlyriska friskhet mycket i N:s senaste stora verk, Sinfonia del 1296