NYSTRÖM, J. P. mare (1947—48), som också bet. tonsättarens definitiva genombrott hos den större konsertpubliken. Havs-symfonin kan betraktas som N:s uppgörelse med ett av huvudmotiven i hans alstring, havet; övriga verk av betydelse inom samma ämnessfär äro sångcykeln Sånger vid havet och scenmusiken till Stormen. Sinfonia del mare avviker, liksom Sinfonia espressiva, från det traditionella symf. formschemat: centralpunkt är en romans, Det enda (till en dikt av Ebba Lindqvist), kring vilken grupperas lento- och scherzoblock. Även i detta verk dominerar den tragiska undertonen, det dramatiskt lidelsefulla och expressiva. Orkesterbehandlingen är här, liksom ofta även i de tidigare verken, synnerligen klangfull, ehuru inte alltid klar. N:s produktion är inte stor, men den är kvalitativt ovanligt jämn. I sina senaste romanser, bl. a. cykeln På reveln, tycks de impressionistiska klangmedlen åter ha fått en dominerande plats, samtidigt som den spröda, innerliga vistonen från tidigare sånger än mer markerats. Verk: Baletten Ungersvennen och de sex prinsessorna (1951); scenmusik till P. Lagerkvists Konungen (1933; Sthlm s. å.) och Bödeln (1935; Gbg s. å.), Shakespeares Stormen (Gbg 1934) och Köpmannen i Venedig (Gbg 1936), N. Griegs Vår ära och vår makt (Gbg 1935), G. Batys Madame Bovary (Gbg 1938), H. Bergmans Vävaren i Bagdad (Gbg 1943) samt radiospelet De blinda (1949); ur de 4 förstn. sammanställdes musiken till Teatersvit nr 1—4. — 3 symf.: Sinfonia breve (1929 —31), Sinfonia espressiva (1932—35; omarb. 1937) och Sinfonia del mare (1947—48), den symf. dikten Ishavet (1924) och Babels torn, 1945, Ouverture symphonique (1945), Suite lyrique (Regrets; 1929), Concerto för stråkork. (1930), Rondo Capriccioso för violin och ork. (1917), en altviolinkons. (Hommage å la France; 1941), Sinfonia concertante för violoncell och ork. (1945) och sviten Palettskrap (1951); sånger, däribl. Nocturne, Som ett blommande mandelträd, Ångest, Gubben och gumman, Tre kärleksvisor, Sånger vid havet, Brunnen, Jag diktar för ingen, På reveln (flera m. ork.) o. a. Litt.: L. Sabanejev, G. N., a new Swedish composer (i MT 1928); M. Pergament, G. N. (i förf:s Svenska tonsättare, 1943); dens., G. N.... (i ML 1946); N. Lindgren, Gösta Adrian-Nils-son (1949); A. Thoor, G. N. as a symphonist (i Musikrevy, internat. 1951). B. W-r Gösta Nystroem. Nyström, Bruno, lärare och talpedagog (1890—1949), gjorde betydelsefulla insatser i den kristna sångens tjänst, bl. a. som ordf, för Svenska missionsförbundets sångarförbund 1927—49 och red. för dess tidskrift Sångarbladet 1920—49. N. blev fil. kand. 1917 och var bl. a. lärare vid Sv. missionsförbundets teol. seminarium (1920—49). Han var med om att bilda och org. Sv. missionsförbundets sångarförbund och Sthlms missionskörförbund. G. S. Nyström, Johan P., harmonium- och pianofabrikant (d. 1900), gr. 1865 i Karlstad en fabrik för tillverkning av dragspel, orgelharmonier och pianon. Firman blev 1901 ab. och kallades J. P. N y-ströms orgel- & pianofabrik; är f. n. en av Sveriges största. Förutom en stor produktion av färdiga instr. levererar firman dessutom 1297 1298