ODENSE 1920. Han har särsk. uppmärksammats för sina framföranden av Bachs körverk och uruppfört verk av Bruckner, Wolf och Reger. O. utgav Der deutsche Gesangverein... (4 bd, 1923—28; med anvisningar om uppförandepraxis), Über die Art, Musik zu hören (1926; 21928) m. m. samt kantater och Matteuspassionen av Bach; komp, en komisk opera, körer o. a. Litt.: S. Ochs, Geschehenes, Gesehenes (1922; självbiogr.); K. Singer, S. O.... (1932); M. Stappenbeck, Chronik des Philharmonischen Chores in Berlin (s. å.). O. S. Ockenheim ->Okeghem. Octavia'no, J o ä o, brasiliansk tonsättare (f. 189 6 22/4), utbildad vid Instituto Nacional de Musica i Rio de Janeiro, där han nu själv är lärare i musikteori. O., som i sina verk ansluter till inhemsk folkton, har framträtt med operan Iracema (Rio de Janeiro 1937), baletten Ondinas (s. å.), en symf. (1920) o. a. ork.-verk, kantaten Poema de vida (1923) och ett stort antal pianostycken och sånger. Utg. musikteor. skrifter. G. M. O. D., förk. för ->Orphei Drängar. Odd-Fellow palaeet [- palä'et] i Khmn inrättades och invigdes som konsertlokal vid den 1. nord, musikfesten 1888. Urspr. ett adelspalats från 1700-t., äges det nu av Odd Fellow-orden. O. rymmer 3 konsertsalar, den största med omkr. 1 500 platser. H- G. Ode (grek, odé), sång, under antiken gemensam benämning på olika slags sånger med fri metrik och versstruktur. De grek, grammatikerna särskilde — i anslutning till den allm. klassisk-grek, etosläran — 5 huvudarter av o.: den sofronistiska (som stärkte den själsliga jämvikten), den enkomiastiska (lovordande), den thre-n a t i s k a (sorgeklagande), den o r c h e m a-tiska (till dans) och den paianikiska (segersång el. hymn till Apollo, paiän). Härtill kommo en lång rad o. för spec. sammanhang, t. ex. arbete, bröllop, glädje, kärlek m. m. — Stundom bet. o. själva språkljudet, som under iakttagande av skönläsningens föreskrifter kunde närma sig en sånglig melodi. Inom bysantinsk liturgi står o. som synonym för ->canticum. Här är ordet tillika sammanfattande term för en avd. troparier (->Trop) av samma rytm och med samma rad-, stavelse- och accentfördelning. Omkr. år 1500 upptogs termen för metriska tonsatser till Horatius’ oden (carmina), genomgående hållna i homofon korsats enl. humanismens program. Bland de tidigaste ex. på denna art är P. Tritonius Melopoeia ... super 22 genera carminum Horatii (1507); i övrigt må här nämnas tonsättare som P. Hofhaimer och 1309 L. Senfl. På fr. område voro de mest betydande odekompositörerna C. Goudimel, J. Maudit och Claude le Jeune. — I. O. Petruc-cis samlingar av frottole är o. benämning på strof iska sånger i jambisk heptameter. Under 1700-t. användes termen för de första liederna, vilka vanl. ej hade något gemensamt med antikens versmått. — I övrigt avses med o. en högstämd art av lyrik, ofta riktad till en gudom, med fri metrisk utformning. B. Hbs Odé, Jan, holländsk pianist (f. 1906 26/1), sedan 1948 lärare vid MK i Amsterdam. Efter stud, vid MK i Haag, för Arrau m. fl. har O. konserterat även i utlandet (sv. radio 1948). H.M-g O'dense, Danmarks till storleken tredje stad, säte för biskopen i Fyns stift och amtmannen i O. amt (100 000 inv. 1950), är en av Nordens äldsta städer. Som musikstad har O. blivit uppmärksammad först tack vare Odense Byorkester. Så länge N. Jesperssöns Graduale var gällande (till 1699), undervisades eleverna i Odense Latinskole (nuv. Odense Katedralskole) i greg. och flerst. sång. Det förefaller, som om latinskolan under 1600- och 1700-t. var kärnan även i stadens världsliga musikliv. En namnkunnig kantor var Matthias Henriksson Schacht (f. på Gotland 1660). Under senare år har läroanstalten återupptagit förbindelsen med kyrkan; den förstn. avhåller i S:t Knuds kirke en livligt besökt körsångslektion som julavslutning. Adelns användande av O. som vinterort från omkring 1790 satte spår i stadens musikliv. En anmärkningsvärd konsert ägde rum i S:t Knuds kirke 2/4 1805 under medverkan av 60 personer (sångare och instrumentalister) till förmån för O:s fattigvård. Kärnan i ork. utgjordes av greve Frederik Ahlefeldt Laurvigens kapell från Tranekaers slott på Samsö. Ork. var av stor betydelse, tills den 1819 avlöstes av Det musikalske Selskab, som en tid gav abonnemangskonserter och under Johan Fritz Hausen på 1830-t. uppförde en rad operor. År 1866 upprättades på initiativ av musikläraren Ludvig Jastrau Odense Musikförening, som ännu är verksam genom abonnemangskonserter med tyngdpunkten lagd på 1800-t:s musik. Impulsen till den första fynska sångarfesten s. å. gavs av Håndvaerkersangfore-ningen, gr. 1865. Under de följ, åren tillkom -mo talrika manskörer. Det fynske Musikkonservatorium gr. 1929. Dir. är Martin Andersen, som tillika leder Det fynske Kammerork., gr. 1930. Odense Byork. framgick 1946 ur Det philharm. ork.; dirigenter: P. Ingerslev-Jensen 1946—48, A. Hammel-boe 1948—49, M. Lundqvist sedan 1949. Den ger abonnemangskonserter i O., turnerar på hela Fyn, samarb. med Odense Teater i opera-och operettuppf. samt framträder under K. 1310