OPERA (1945) och kammaroperan The rape of Lucretia (1946) tenderat mot det sceniska oratoriet. I Nordamerika vann den eng. balladoperan från mitten av 1700-t. spridning i de eng.-talande delarna av landet, medan fr. opéra-co-mique med centrum i New Orleans odlades på fr. språkområde. Sedan länge intar Metropolitan i New York en ledande ställning bland operainstitutionerna, och repertoaren är anpassad efter de växlande moderiktningarna i Europa. Bland amer. tonsättare märkas från början av 1900-t. F. S. Converse, H. Hadley och H. W. Parker. Framgång vann J. D. Taylor med sina bägge operor The king’s henchman (1927) och Peter Ibbetson (1931). Indianska folkmelodier utnyttjades av C. Cadman för Shanewis (1918), och på nationellt ämne byggde H. Hanson i Merry mount (1934). Anslutna till moderna riktningar äro L. Gruenberg i Em-peror Jones (1933) efter E. O’Neill, V. Thomson i Four saints in three acts (1934) och G-Gershwin i Porgy and Bess (1935). Kammaroperor skrevos av L. Saminsky och M. Blitz-stein samt f. ö. även av andra tonsättare, som arbetat för amatörmässiga scener. Till USA:s mest populära nutida operakompositörer hör den italienskfödde G.-C. Menotti (Amelia goes to the ball, 1937). Försök med en nationellt betonad operakonst gjordes i Sydamerika tidigast i Brasilien, där C. Gomes, i stilen influerad av Meyerbeer, med II Guarany (1870) vann en betydande framgång, som sträckt sig även till Europa. En annan tonsättare för scenen från det senare 1800-t. var L. Miguez. Verksamma därefter voro O. L. Fernandez (Malazarte, 1941), C. Guarnieri (Pedro Malazarte, 1932) och H. Villa-Lobos. I Argentina, där Teatro Colön i Buenos Aires från årh:s början blivit den ledande scenen, skrevos operor under 1800-t. av A. Berutti och J. Clérice. Tillhörande en senare generation men rotfasta i äldre traditioner voro H. Panizza, vars opera Aurora (1908) skrevs till invigningen av Teatro Colon, och A. Schiuma (Tabaré 1925), medan modernare tongångar anslagits av F. Boero med El Matre-ro (1929) och P. de Rogatis. — Av nutida operakompositörer i Latinamerika må f. ö. nämnas mexikanen M. Bernal Jiménez med operan Tata Vasco (1941). — En fört, över viktigare operor återfinnes i suppl. Litt.: Operalexika och allmänna översikter: H. Riemann, Opern-Handbuch (1884, med suppl. 1887, 93); F. Clément & A. Pougin, Diction-naire des opéras (31905); Washington, Library of Congress. Catalogue of opera librettos prin-ted before 1800, utg. av O. G. Sonneck (2 bd, 1914); A. Loewenberg, Annals of opera 1597— 1940 (1943). — F. Algarotti, Saggio sopra 1’opera in musica (1763); H. de Curzon, L’évolution lyrique au théåtre dans les différents pays (1908); J. Goddard, The rise and development of opera (1912); H. Kretzschmar, Geschichte 1363 der Oper (1919); O. Bie, Die Oper (71920); E. Istel, Das Buch der Oper (21920); H. A. Bult-haupt, Dramaturgie der Oper (2 bd, 31925); E. Rabich, Die Entwicklung der Oper (1926); P. Bekker, Das Operntheater (1931); W. Götze, Studien zur Formbildung der Oper (1935); J. Kapp, Das Opernbuch... (1935); A. Capri, Il melodramma... (1938); J. Rabe, Radiotjänsts operabok (3 bd, 1939—43); E. Dent, Opera (1940); W. Brockway & H. Weinstock, The opera, a history of its creation and performance, 1600— 1941 (1941); J. Gregor, Kulturgeschichte der Oper (1941); J. Loschelder, Die Oper als Kunst-form (1941); Ingrid Sandberg, Våra populäraste operor och operetter (3 bd, 1943—46); W. Gallusser, Der Chor und die Oper (diss. 1946); B. Horowicz, Le théåtre d’opéra (1946); R. Du-mesnil, L’opéra et Topéra-comique (1947); D. J. Grout, A short history of opera (2 bd, 1947); M. Doisy, Musique et drama (1949; m. bibliogr.); Meyers, Reclams och Victor’s s. k. Opernführer samt liknande verk av M. Conrad, Gladys Da-vidson, A. Eisenmann, J. Jirouschek, G. Kob-bé, J. Walker McSpadden, H. Renner, G. Scheperlen, M. Sénéchaud, K. Storck, G. P. Upton och F. Borowski, Gerd Wolf och E. Waeltner m. fl. Skilda epoker: G. B. Doni, Compendio del trattato de’ generi e de’ modi della musica (1635); R. Rolland, Les origines du théåtre lyrique möderne... (1895; 21931); N. D’Arienzo, Delhopera comica dalle origini a G. B. Pergo-lesi (1900; ty. uppl. 1902); S. Floch, Die Oper seit R. Wagner (1904); A. Solerti, Gli albori del melodramma (3 bd, 1905); E. Istel, Die komische Oper.... (1906); L. Schiedermair, Beiträge zur Geschichte der Oper um die Wende des 18. und 19. Jahrh. (2 bd, 1907—10); L. Jansen, Studien zur Entwicklungsgeschichte der Oper in Italien, Frankreich und Deutschland (diss. 1914); P. Bekker, Das Musikdrama der Gegenwart (1909); M. Steinitzer, Zur Entwicklungsgeschichte des Melodrams und Mimodrams (1919); E. Wellesz, Der Beginn des musikalischen Barock und die Anfänge der Oper in Wien (1922); E. Istel, Die möderne Oper... (-T923); E. Büc-ken, Der heroische Stil in der Oper (1924); A. Dandelot, Évolution de la musique de théåtre depuis Meyerbeer jusqu’å nos jours (1927); Gertrude Norman, A consideration of seicento opera... (diss. 1937); W. Brandl, Der Weg der Oper (1949). Särskilda länder: Europa: T. Overskou, Den danske Skueplads, 2 (1856); Haandbog ... inde-holdende de kongelige Theatres Repertoire ... og Komponister 1748—1879 (1879); C. Thrane, Fra Hofviolonernes Tid (1908); T. Krogh, Zur Geschichte des dänischen Singspiels im 18. Jahrh. (1924); K. Atlung, Det kongelige Teater 1889—1939 ... 1. Repertoiret (1942). — E. Dent, Foundations of English opera (1928); E. W. White, The rise of English opera (1951; m. bibliogr.). — E. Arro, Geschichte der estnischen 1364