OSTRC1L den eng. traditionen med — vanl. improviserade — »divisions on a ground»). Eller också kan tonsättaren eftersträva att dölja dess regelbundna periodicitet genom att kombinera den med en utspunnen, monodisk-kantabel överstämma, som överbryggar alla »skarvar»; denna senare teknik har bl. a. rikligt använts i 1600-t:s operaaria (liksom i motsv. till kyr-kokantat och oratorium överflyttade aria-typer), varpå inte minst H. Purcells produktion lämnar många vackra exempel. (Ett särsk. berömt prov på en sådan o.-aria är Purcells Didos klagan ur Dido and AeneasL I samband med de nyklassicistiska strävandena i 1900-t:s musikskapande har det varit naturligt att återvända också till o.-tekniken. Kända ex. finnas hos bl. a. B. Bartok och P. Hindemith, på sv. område kan nämnas mellansatsen Ostinato i L.-E. Larssons Musik för orkester. Vid sidan om konstnärligt lödiga o.-komp. har tekniken dock många ggr utnyttjats i nyare musik för att ge ett rent mekaniskt stöd åt en osäker formkänsla. Litt.: H. Riemann, Basso ostinato und Basso quasi ostinato (i Liliencron-Festschrift, 1910); R. Litterscheid, Zur Geschichte des Basso ostinato (diss. 1928); L. Nowak, Grundzüge einer Geschichte des Basso ostinato... (1932); L. Walther, Die konstruktive und thematische Ostinato-Technik in den Chaconne- und Arien-formen des 17. und 18. Jahrh:s (1940). 1. B-n Ostrcil [å'strtjil], O tak ar, tjeckisk dirigent och tonsättare (1879—1935), från 1920 1. kapellm. vid Nationalteatern i Praha; gästade med en ensemble därifrån Sthlm och Gbg 1928. O., som stud, vid univ. och MK i Praha samt för bl. a. Fibich, har skrivit 5 operor, symf. A-dur o. a. ork.-verk, kör- och kammarmusik m. m. G. M. Ote'llo, opera i 4 akter. Musik av G. Verdi till text av A. Boito efter Shakespeare. Uppförd ffg.: Milano 1887; Sthlm 1890; Hfors 1897; Khmn 1898; Oslo 1921. — Huvudroller: Otello (tenor), Desdemo-na (sopran), Jago (baryton). Ote'scu, J. Non(n)a, rumänsk tonsättare (1888—1940), blev 1919 dir. för MK i Bukarest, senare för Rumänska operan och 1927 även för Filharm. ork. där. O., vilken stud, vid nämnda kons, samt i Paris för Widor och dTndy, är som tonsättare franskt orienterad med inslag av rum. folkton. I hans produktion märkas operor, baletter, symf. dikter o. a. ork.-verk m. m. G. M. Othmayr [å'tmair], C asp ar, tysk tonsättare (1515—53), präst i Heilsbronn och Ansbach, ansedd som en av de mest betydande mästarna inom den ty. kör-visan under 1500-t. 51 Bland O:s verk må nämnas Symbola... (1547), som innehåller 4—5-st. sättningar av framstående mäns vapen- och valspråk. — I nytr. har Symbola utg. av H. Albrecht i EDM 1:16 o. a. verk av F. Pierzig (1928 ff.) och W. Lipphardt (1928 ff.). — Litt.: C. P. Reinhardt, Die Heidelberger Liedmeister des 16. Jahrh:s (1939); H. Albrecht i EDM 1:16 (1941); dens., C. O. (1943); dens., C. O. (1950; m. verkfört.). L S. Othzén, Carl-Oscar Adolf, kyrkomusiker (f. 1891 5/u), sedan 1926 kantor i Oscarskyrkan i Sthlm, där han till 1945 fortsatt de av O. Sandberg och P. Vret-blad anordnade motettaftnarna. O. har stud, sång för G. Bratt, C. Richter och Lennartsson och vid MK i Sthlm avlagt musiklärar-, kyrkosångar- och organistex. (resp. 1919, 20, 28).*Sedan 1920 sånglärare vid Sthlms folkskolor var O. 1919—36 ledare för Sthlms allm. sångfören., 1920—42 för Dalakören och 1930—48 för den av honom gr. Bromma gosskör. H. M-g Ott (Otti, Otto), Hans (Johannes), tysk musikförläggare (d. 1549 el. 50), lät i Nürnberg genom H. Graphäus (Form-schneyder) tr. ett stort antal körvisor av bl. a. Senfl; anmärkningsvärt är hans gynnande av folk visestilen. — Bland O:s utgåvor märkas 2 bd Newe Lieder (1534 och 44; bd 2 utg. i PÄPTM 1—4). I.S. Otta'va, it., oktav, ofta förk. 8va el. endast 8, i sammansättningar ss.: All’ o. (a 11 a el. s o p r a), it., oktaven högre; all’ o. bassa (el. so 11 a), it., oktaven lägre; c o 11’ o., it., med oktaven, dvs. de angivna noterna skola dubbleras i högre resp, lägre oktav. Ottavino ->Tvärflöjt. van O'tterloo, Jan W i 11 e m, holländsk dirigent och tonsättare (f. 1907 27/i2), blev 1934 2. och 1937 1. dirigent vid stadsork, i Utrecht; sedan 1949 1. kapellm. vid Residentie-Orkest i Haag. O. har varit elev vid MK i Amsterdam till bl. a. Sem Dresden och var därefter violon-cellist i olika orkestrar. Som tonsättare är han en utmärkt instrumentatör och har skrivit en symf. (1935), 3 ork.-sviter, Itroductie en allegro (1937), »4 stycken för stråkork.» (1942), Di-vertimento (1946) o. a. ork.-verk, kammarmusik, piano- och orgelstycken m. m. G. M. 0'tteryd, Nils, klarinettist (f. 1906 23/7), sedan 1938 lärare vid MH i Sthlm. Efter stud, för Hessler vid nämnda kons, och Oxenvad i Khmn var O. 1933—38 1. klarinettist i Nordv. Skånes orkesterfören., Hälsingborg. O., som är en av Sveriges främsta klarinettister, har ofta framträtt som solist i bl. a. Fylkingen och Intim musik. H. M-g 52