OXEN STIERN A-D’A MARA Otto, Georg, tysk tonsättare (1544— 1619), blev 1588 Moritz den lärdes av Hessen hovkapellm.; lärare till Schütz. 0:s viktigaste verk är Opus musicum novum (3 bd, 1604), en 4—8-st. evangelieårg. En del komp, ha utg. av F. Blume och G. Heinrichs. — Litt.: H. Grössel, G. O. (diss. 1933). L S. Ottoson, David, tonsättare (f. 1892 27/7), elev av bl. a. R. Liljefors, MK i Sthlm (organistex. 1912) och Alexan-dersson. Verk: 2 operetter, bl. a. Miss Miami (Folkparkerna 1934; Hfors 1936); symf. dikter, ork.-sviter ss. Nordiska skisser och Miniatyrsvit o. a. ork.-verk, kammar- och underhållnings-musik m. m. H. M-g Ottoson, Elvin Henrik, operettsångare, tenor, och regissör (1880—1950), mycket uppskattad som välsj ungande huvudrollinnehavare i en rad äldre och nyare operetter. O. deb. i sin födelsestad Khmn 1908, var bl. a. 1910—13 engagerad vid Ranfts lyriska landsortsavd. samt 1913—26 och 1933—35 vid Oscarsteatern i Sthlm. Han har gästspelat i Sverige, Finland och Norge samt lett flera turnéer i sv. landsorten. Har utg. »Minns du det än...» (1941), Vi lär oss teater (1948) och Amatörteater... (1951). — G. 1921 m. operettsångerskan, sopran, Märta Kristina Olsson (f. 1897 16/i). G. T-n Ottosson, Robert Abraham, isländsk dirigent av tysk börd (f. 1912 17/s), son till O. Abraham och sedan 1935 verksam på Island. Isl. medb. 1947. O. stud, vid MH i Berlin och har framträtt som dirigent i Paris 1934 och Khmn 1935; lärare vid MK i Reykjavik och en av ledarna för stadens symfoniorkester. J. Th. Oubradous [obrado'], Fernand, fransk fagottist, dirigent och tonsättare (f. 1903 10/2), sedan 1941 ledare för kammarmusikklassen vid MK i Paris. O. gr. 1927 Trio d’Anches de Paris (tills, m. M. Morel och P. Lefébvre) och återupprättade 1939 La Société dTnstruments å Vent (gr. 1879), från 1941 kallad Orchestre Symph. de Chambre, med vilka han även gjort grammofoninspelningar. Han har skrivit Sinfonietta och uvertyr för ork., kammarmusik m. m. H. M-g Oulie [o:Ti], Einar, norsk tonsättare och violoncellist (f. 1890 15/9), eg. läkare. I hans tonsättningar förenas teoretisk soliditet med påfallande uppfinningsrikedom; de gå mot allt större frihet, på senare tid i atonal riktning. Verk: Symf. op. 19 (1949; 1951), violoncell-kons. (1944), Hallingmarsj op. 6 (1941), Fest- 53 ouverture op. 20 (1949), Tre små stykker op. 9 för stråkork. (1945); stråkoktett C-dur op. 3 (1932), 5 stråkkvartetter, nr 1 a-moll op. 5 (1940), nr 2 c-moll op. 7 (1943), nr 3 D-dur op. 10 (1945), nr 4 Norge op. 11 (1946) och nr 5 g-moll (1947); kantaten Stiklestad (1931), vio-loncellsonat m. m. H. K. Ouseley [a°'zli], Sir Frederick Arthur Gore, engelsk musikpedagog och tonsättare (1825—89), Mus. D. vid univ. i Oxford 1854, från 1885 prof, i musik där; även org. och pianist. O. komp, redan vid 8 års ålder en opera men skrev huvudsaki. kyrkliga verk, mu-sikteor. arb. samt red. komp, av O. Gibbons. Ouvert [ovä:'r], fr. (eng. open, it. aper-to, ty. of fen), öppen, som föredragsbet., bl. a. i mensuralmusikkällor, ->clos; är även term för lösa strängen på stråkinstr. och för angivande av den öppna (i motsats till den stoppade) tonen hos blås-instrument. Overskou [åu'arskau], Thomas, dansk teaterhistoriker, författare och sceninstruktör (1798—1873), vars verk Den danske skueplads (5 bd, 1854—64, forts. 2 bd av E. Collin 1876) lämnar betydande bidrag till kännedomen om operan, sångspelet och baletten i Danmark. O:s övers, omfatta en rad sångpjäser och operatexter, vilka liksom texterna till operor av H. Rung, Emil Hartmann och E. Siboni visa hans sinne för deklamation. Mel. till O:s folkliga vaudeviller lånades från den populära mus. repertoaren. Skrev även art. och mindre skrifter om da. dramatisk musik. Er-l Oxdansen, en skämtsam dans, som ut-föres av pojkar, vilka under dansen uppträda med allt hotfullare åtbörder mot varandra. Kunskapen om o. emanerar från konstnären G. Kallstenius, enl. vilken den under 1800-t. skulle ha dansats av skolpojkarna i Karlstads läroverk. Sedan o. i början av 1900-t. lanserats på Skansen i Sthlm, har den upptagits i folkdansläroböcker och uppvisningsprogram. I den sv. dansens historia ett bagatellartat undantag är den ingalunda berättigad till en så framträdande roll. M. R-g Oxenstierna -d’Ama'ra, Edith, svensk operettsångerska, sopran, av österrikisk börd (f. 1918 11 /9), hai’ i utlandet uppträtt som dansös, opera- och operettsångerska i ett stort antal pjäser. O. har sedan 1947 gästspelat i Sthlm, Malmö och folkparkerna samt (1950) på Sv. teatern i Äbo, där hon vann en stor framgång bl. a. som Mariza. G. T-n 54