1 p, förk. för piano. ->Piano 2. Paap [pa:p], Wouter, holländsk tonsättare (f. 1908 7/5), även verksam som musikskriftställare och -kritiker; red. sedan 1945 för musiktidskr. Mens en melodis. Som tonsättare autodidakt har P. skrivit scen- och filmmusik, crk.-verk (bl. a. Passa-caglia 1942 och Sinfonietta för kammarork. 1938), körverk ss. kantaten Sterre der Zee (1937) och piano>stycken m. m. — Symphonieen van Beethoven (1946) och en rad biogr. m. m. Paavola [pa/-], Martti Lauri, finländsk pianist (f. 1898 20/7), lärare vid Hfors folkkons. 1924—35 och från 1927 vid Sibeliusakademien. P., som stud. vid Hfors musikinst., MH i Berlin, MK i Leipzig (Teichmüller) samt i Partis, har sedan 1926 konsertenat i Finland. Utg. en pianoskola, Pianonsoiton alkeet (5 bd, 1935—38), etyder (Tie taitaruuteen; 2 bd, 1947) o. a. G. D. Pacelli [pat/äli], Asprilio, italiensk tonsättare (1570—1623), verksam som kyrkomusiker i Rom och från 1603 i Warszawa som kapellm. hos Sigismund III. — En saml.-utgåva av P:s verk, mo-tetter, madrigaler m. m., påbörjades 1947 av M. Glinski (bd 1, Madrigali). I. S. Pa'chelbel, J o h a n n, tysk organist och tonsättare (1653—1706), en av de främsta orgelmästarna i Tyskland i generationen närmast före J. S. Bach. P. stud, i Nürnberg, Altdorf och Regensburg, blev 1674 bitr. org. i Stephansdomen i Wien, därefter anställd vid hoven i Eisenach, Stuttgart och Gotha samt från 1695 vid Sebal-duskyrkan i Nürnberg. Hans verk, som rönt inflytande från bl. a. den it. klaverstilen (t. ex. G. Frescobaldi och C. Merulo), äro med sin tuktade faktur typiska för den syd- och mellantyska orgelstilen under 1600-talet. Verk i nytr.: 94 fugor för orgel el. klaver över Magnificat utg. av H. Botstiber och M. Seiffert i DTÖ 8:2; Hexachordum Apollinis (1699; en saml. sviter för cembalo), Musika-lische Sterbensgedanken (klaver-var.) samt orgelstycken utg. av M. Seiffert i DTB 2:1 och 4:1 (jfr även Seifferts omtr. av Sterbensgedanken i SIMG 1903/04); en praktisk utgåva av P:s orgelverk i urval publ. av K. Matthaei (2 vol., 1928; flera uppl., senast i 4 vol.) m. m. P:s son och lärjunge Wilhelm H i er o n i-mus P. (1685—1764), organist i Nürnberg, från 1706 vid Jakobskyrkan och från 1725 vid Se-balduskyrkan, utgav Musikalisches Vergnügen med stycken för orgel el. klavikord (1725), utg. i DTB 2:1. Litt.: M. Seiffert i DTÖ 8:2 (1901); A. Sand-berger i DTB 2:1 (s. å.); G. Beckmann, J. P. als Kammerkomponist (i AMW 1918/19); E. Born, Die Variation... im musikalischen Schaffen J. P:s (diss. 1941). B. Hbs de (von) Pachmann, Vladimir, rysk pianist (1848—1933), högt skattad som en den romantiska pianominiatyrens mästare (Chopin, Schumann). Utbildad vid MK i Wien för J. Dachs (piano) och Bruckner (teori) deb. P. i Odessa 1869 och började 1880 sina framgångsrika turnéer genom Europa och Amerika (Skandinavien 1885 och 87). P. hade en utsökt anslagsteknik och spec. läggning för virtuost tonmåleriska effekter; bekant är även hans vana att interfoliera sina framföranden med excentriska kommentarer till kompositionerna. — G. 1884—omkr. 1895 m. den österrikiska pianisten Marguerite (M a g g i e) O a k e y. G.P. Pacini [patJiTii], Giovanni, italiensk tonsättare (1796—1867), tillhörande efter -klangsromantikerna; med omkr. 90 verk för scenen en av 1800-t:s produktivaste kompositörer. Innan P. med Adelaide e Comingio (Milano 1817) nådde sin första större framgång, hade han redan hunnit komp. 14 operor. Som hans huvudverk betraktas Saffo (Neapel 1840), vilket tillhörde den it. operarepertoaren intill slutet av 1930-t. P. skrev även oratorier, liturgisk musik, kammarmusik och en Dantesym-foni och var verksam som musikskriftställare. Litt.: Självbiogr. Le mie memorie artistiche (1865; rev. uppl. av F. Magnani 1875); G. P. (anonymt utg. biogr., 1896); M. Davini, Il maestro P. (1927). E. S-m Pa'cius, Fredrik (eg. Fritz), finländsk tonsättare och dirigent av tysk börd (1809 19/3—1891 R/i), musiklärare vid Hfors univ. 1835—69. P:s överflyttning till Finland markerade början till en uppryckning för det finl. musiklivet, i vilket han både som utövande musiker och tonsättare gjorde en epokgörande insats. Han har därför blivit kallad »den finländska musikens fader». 57 58