P ADEREW SKI Fredrik Pacius. P. studerade i Kassel för Spohr (violin) ocih Hauptmann (musikteori), varefter han gav konserter som violinist i nordty. städer; var 1828—34 1. violinist i K. hovkapellet, Sthlm. Med stöd delvis av Mus. sällskapet i Hfors, som fr. o. m. 1845 kraftigt biträddes av en garanti-fören., Symphonifören., ledde P. årl. 1835—53 ett -antal orkesterkonserter. Hans orkester bestod av amatörer, några yrkes- och militärmusiker. Under många år utgjordes dess stomme av i staden verksamma utländska musikkapell. Också på körsångens område blev P:s verksamhet banbrytande. Han föranstaltade talrika oratoriekonserter och org. studentsången genom gr. 1838 av A k a d. Sån g-S ällskapet, sedermera ->Akademiska sångföreningen. Även som violinsolist och kammarmusiker uppträdde han med framgång. Icke mindre viktig blev P:s tonsättar gärning. Han var den förste i Finland verksamme kompositören av större betydelse. Med sina fosterländska sånger, Vårt land, Suomis sång, Soldatgossen m. fl., blev han en bärare av tidens nationella idéer utan att vara någon verklig pionjär för den nationellt betonade musiken i Finland. Hans talrika verk, främst operan Kung Karls jakt, stimulerade uppkomsten av ett inhemskt tonsättargarde. — LMA 1856. Prof:s tit. 1860. Fil. hdr vid univ. i Hfors 1877. Verk: Operorna Kung Karls jakt (Z. Tope-lius; Hfors 1852; Sthlm 1856) och Die Loreley (E. von Geibel; Hfors 1887), sagospelet Prinsessan af Cypern (Topelius; Hfors 1860); symf. i en sats (1850), uvertyr (1826), violinkons, i en 59 sats (1845), var. för violin och ork. (1842) o. a. ork.-verk; 2 melodramer m. ork., flera kantater och smärre verk för kör och ork., ca 100 sånger för manskör, bl. kör el. damkor, duetter; stråkkvartett (1826); ca 70 solosånger m. m. — P:s manskvartetter utg. av Otto Andersson 1937. P:s dotter, sångerskan Maria P., var g. m. tonsättaren Karl ->-Collan. Litt.: Maria Collan-Beaurain, F. P. (1921); O. Andersson, Den unge P.... (1938); J. Rosas, F. P. som tonsättare (1949). J.R-s Padere'wski, I g n a c y (Ignaz, Ignace) Jan, posk pianist och tonsättare (1860 18/n—1941 2B/6), statsman, tillhör musikhistoriens legendariska virtuoser. Glödande patriot befrämjade P. verksamt sitt lands efter första världskriget uppnådda självständighet; var 1918—19 Polens diplomatiske representant i Washington, 1919 den po. republikens förste konseljpresident och utrikesminister och blev 1940 det po. exilparlamentets i Frankrike president. Han begav sig sistn. år till USA. P:s stora inkomster användes i stor utsträckning till välgörande ändamål och propaganda för Polens sak. P. visade intresse för pianot redan vid tre års ålder, begynte samtidigt sina stud, och framträdde 12 år gammal tills, m. sin syster på -en välgörenhetskonsert. Var från 1872 elev i olika instr. vid MK i Warszawa, avstängdes från detta på grund av en schism mellan honom och dir. men återkom för att stud, piano, kontrapunkt och komp, samt var 1878—83 lärare där i piano; blev 1881 komp.-elev av Kiel i Berlin och stud, senare instrumentation för Urban. Med avbrott för ett års verksamhet vid MK i Strassburg åtnjöt P. 1884—87 undervisning av Leschetizky. Han uppträdde tills, m. sångerskan Pauline Lucca i Wien sistn. år, deb. i Paris 1888 och skördade stort bifall i den österr. huvudstaden följ, år; introducerade sig ss. konsertpianist i London 1890 och New York 1891 och vann senare enorma framgångar i Europa (Sverige 1901), Nord- och Sydamerika, Sydafrika, Australien och Nya Zeeland. Blev 1909 dir. vid MK i Warszawa men begav sig 1913 till USA; återupptog efter ett längre uppehåll sin konsertverksamhet 1922 med en konsert i New York. P. hade 1936—38 överinseende över en fullst. utgåva av Chopins verk, publ. av Chopin-inst. i Warszawa, och gjorde grammofoninsp. — Innehade en lång rad he-dersdoktorat. P:s starkt personliga, än fint poetiska, än orkestrala pianokonst -gr. sig, när den var som bäst, på ett rikt modulerat anslag och en mästerlig teknik, vartill kommo ett hett temperament och ett djupt känslomässigt engagerande i tolkningen. Hans enastående grepp om publiken kan även hänföras till hans originella, 60