paèsiello Nicolo Paganini. Oljemålning av George Patten 1822. Khmn 1934). Av andra verk, kyrkomusik, kammarmusik m. m., må nämnas oratoriet II santo sepolcro (Wien 1803). Litt.: A. Della Corte, L’opera comica italia-na nel’ 700 (bd 2, 1923); R. Engländer, F. P. als sächsischer Hofkapellmeister (i Neues Archiv für sächsische Geschichte 1929/30); dens., P:s Leonora und Beethovens Fidelio (i Neues Beethovenjahrbuch 4, 1930). R.E. Paèsiello ->Paisiello. PaganFni, Nicolo, italiensk violinist och tonsättare (178 2 27/i0—1840 27/5), en av musikhistoriens mest legendom-spunna och egenartade gestalter, som fascinerade samtiden genom sitt makalösa violinspel, gr. på en ovanlig musikalisk begåvning, förbluffande teknik och ett blixtrande temperament. P. betraktas allmänt som alla tiders störste violinvirtuos, men på grund av hans ovilja att meddela sina tekniska hemligheter och utge sina verk i tryck blev hans inflytande begränsat. P. stud, för G. Costa och Rolla men var huvudsak! autodidakt. Hans konstnärsbana bör jade 1798, då han rymde från sin faders hårda uppfostran. Efter vistelse i Genua 1804—05 och Lucca 1805—0’8 uppehöll sig P. resten av sitt liv på resor (till 1827 i Italien, i Wien och Tyskland 1828, London 1831 och Paris 1833—34), överallt skördande oerhört bifall för sitt »diaboliska» spel. Hans vänster-handsteknik, demonstrerad genom bländande dubbelgrepps- och fla-geolettspel, utförande av hela musikstycken på G-strängen osv. samt hans i minsta detalj genomarbetade stråkföring stodo på en dittills oanad nivå. P:s originella utseende och excentriska uppträdande och levnadssätt blevo föremål för livliga diskussioner; hans omsorg om sina ägodelar kunde t. ex. taga sig rent drastiska uttryck. — P. var även en framstående gitarr- och mandolinspelare. Endast få av P:s verk utgåvos under hans livstid. Många komp, ha publ. i P:s namn och otaliga bearb. utförts (t. ex. av Brahms). Till de värdefullaste av de äkta verken, särsk. genom sin melodiska uttrycksfullhet, höra 24 capricci för soloviolin op. 1, 2 violinkons. Essdur op. 6 och h-moll op. 7, olika var.-verk samt kammarmusik med gitarr. Litt.: C. W. F. Guhr, Über P:s Kunst die Violine zu spielen (1829); J. Kapp, P. (141928; med verkfört, och bibliogr.); E. Istel, The secrets of P:s tech-nique (i MQ 1930); C. A. Aarvig, P.-Legen-den... (1935); A. Cordignola, P. intimo (1936); G. C. Conestabile, Vita di N. P. (1936; utg. av F. Mompello); Renée de Saussine, P. le magi-cien (1938; med verkfört, och bibliogr.); N. Po-denzani, Il romanzo di N. P. (1940); I. Pizzetti, N. P. (s. å.); Maria Tibaldi Chiesa, P. La vita e 1’opera (1940; med verkfört, och bibliogr.); H. Spivacke, Paganiniana (1945); F. Farga, P.... (1950). I. S. Paganfni, operett i 3 akter. Musik av F. Lehår till text av P. Knepler och B. Jenbach. Uppförd ffg.: Wien 1925; Gbg 1926; Hfors s. å.; Sthlm 1934. — Huvudroller: Furstinnan Elisa av Lucca (sopran), Nicolo Paganini (tenor), Felice Bacchioecchi (tenor), Giacomo Pimpi-nelli (baryton), Bella Giretti (sopran). PaganFni String Quartet [- k°å:'tet], amerikansk stråkkvartett, gr. 1945 av R. Maas, har efter debut i Washington 1946 konserterat i Amerika samt är för ped. uppgifter fast knuten till Univ. of South California, Berkeley, USA. 63 Tryckt 18/9 52 64