PÅRTOS befanns åter den partiturmässiga noteringen mest ändamålsenlig. En specialform av p. är s. k. kö r-partitur (el. vokalpartitur), i vilka alla vokala stämmor noterats på var sitt system, medan däremot de instrumentala stämmorna (t. ex. ork. i ett oratorium el. en opera) upptecknats på två system i form av ->klaverutdrag. Partiturläsning förutsätter noggrann kännedom om klaver och transpositionsför-farande, som höra de enskilda instr:s notering till, samt ett mycket uppövat gehör och förmåga att föreställa sig de klanger som partiturbilden anger. Förvärvandet av vana vid partiturläsning sker ofta med hjälp av parti-turspelning, dvs. genom att på ett klaver-instr. återge p:s mus. förlopp i dess huvuddrag. Litt.: H. Riemann, Anleitung zum Partitur -spiel (21911); H. Gål, Anleitung zum Partitur-lesen (1923; eng. uppl. 1924); Der vollkommene Partiturspieler (ser. 1 utg. av T. Kroyer, 1930); ■M. Bernstein, Score reading (1932); D. F. Tovey, The training of the musical imagination (i ML 1936); T. H. Leschetizky, Anleitung zum Par-titurlesen (21941); G. Jacob, How to read a score (1944); P. Latham, The score — servant or master (i ML s. å.); F. H. Törnblom, Att läsa partitur (1947). I. B-n På'rtos, O e d o e n, ungersk tonsättare och dirigent (f. 1907 Vio), blev 1938 1. altviolinist i »Palestinas ork.» (nuv. »Israels filharm, ork.») i Tel-Aviv och medl. av »Palestinas stråkkvartett». P., som stud, för Hubay och Kodåly vid MA i Budapest, har som dirig. och altviolinist gästat ett flertal eur. länder. Bland hans verk, till en del byggda på östjudisk folklore, märkas scenmusik (Dame Kobold), ork.-verk ss. Viskor (In memoriam) för viola och stråkar (1946), violakons. (1948) och Song of praise, en koralfantasi för kör och ork., kammarmusik m. m. samt folkmusikarrangemang. G. M. Pas [pa], fr., steg, inom akademisk danskonst grundordet i sammansatta bet. ej blott för steg av olika typer utan även för vissa danssekvenser el. scener i en balett, ss. pas de deux (dans för två solister), pas de quatre (kvartettdans), pas caractère (karaktärs-dans) och pas d’action (dramatisk el. pantomimisk danssekvens). Av den mångfald steg med varianter som förekommer i balett-tekniken kan här endast anges ett fåtal: pas de b a s q u e; pas de b o u r r é e (täml. kort, snabbt steg med 23 varianter); pas de chat (kattlikt hoppsteg); pas de cheval (ett lätt skrapande steg); pas couru (springande); pas marché (gående). K. R-n Pascal [paska'1], André, fransk violinist (f. 1894 18/i), gr. 1919 Quatuor Pascal. P., som stud, vid MK i Paris, är lärare vid Cons. Américain de Fontaine-bleau; har framträtt som solist i Europa och Amerika. Pascal [paska'l], Claude, fransk tonsättare och pianist (f. 1921 10/2), utbildad vid MK i Paris, där han erhöll stora Rompriset 1945; tjänstgjorde s. å. som re-petitör på Opéra-Comique, varefter han till 1949 stud, i Rom. Verk: Operan La farce du contrebandier (1948) o. a. scenmusik; en stråkkvartett (1944), en biåsoktett (1947) o. a. kammarmusik; piano -komp. m. m. K. R-n Pascal [paska'l], Léon, fransk altviolinist (f. 1899), gr. 1941 i Marseille tills, m. violinisterna Jacques Dumont (f. 1913) och Maurice Crut (f. 1915) samt violoncellisten Robert Salles (f. 1901) Quatuor de la Radiodiffusion Frangaise Léon Pascal. Pasdeloup [padolo'] J u 1 e s Étienne, fransk dirigent (1819—87), en av Frankrikes mest prominenta dirigenter under 1800-t.; grundare av och ledare för en orkesterfören. i Paris, off. bet. Concerts Populaires de Musique Classique men snart nog kallad Concerts P. Utbildad vid Paris MK, där han 1841 anställdes som lärare i sång och piano, blev P. 1851 kapellm. vid Société des Jeunes Artistes du Conservatoire och startade, med en del av denna ensemble som kärna, 1861 sina Concerts Populaires i Cirque d’Hiver. Habil och energisk som dirigent lyckades P. med värdiga och intresseväckande program göra sitt konsertföretag till en betydande inst. i det mus. Paris. Särsk. blomstrande under 1870-t. kunde den dock inte i längden hävda sig i konkurrensen utan måste 1886 upphöra. År 1918 återupptogs emellertid det gamla namnet Concerts Pasdeloup av en nybildad ork.-fören., som alltjämt består och där — efter Rhené-Baton och A. Wolff — f. n. (1952) P. Dervaux är ord. dirigent. K. R-n Pasjtje'nko, Andrej Filipovitj, rysk tonsättare (f. 1883 15/s), arbetade sedan barndomen som kromolitograf i hemstaden Rostov vid Don och kom först i 30-årsåldern tack vare Glazunovs hjälp in vid MK i Petersburg. P:s märkligaste verk är operan »Örnarnas uppror» — en av de första so v jetoperorna — som givits på ett 30-tal sovjetry. scener. Sina största framgångar har han vunnit på vokal 103 104