PEDALVERK s t r u m e n t, som ge den 1. övertonen som lägsta ton. Bygelhorn-saxhornsfamiljerna äro helinstr. — Hos valthornen äro horn i de lägre stämningarna från låga B- till F-horn halvinstr., de högre hornen från G- till höga C-horn däremot helinstr. — Hos trumpeterna är förhållandet likartat: låga trumpeter från låga B—E äro halvinstr., de höga från F—Ass helinstr. — Basunen intar en egendomlig mellanställning: i de 4 högre lägena är den helinstr., i de 3 lägre däremot halvinstrument. Å. L-y Pedalverk ->Pedal 1; Orgeldisposition. Pedersön, Mogens, dansk tonsättare (omkr. 1580—1623), landets första mera betydande. P:s utbildning bekostades av Christian IV och han fick till lärare en av dennes bästa musiker, Borchgrevink, vilken han 1599 följde till Italien för att stud, för G. Gabrieli; blev v. kapellm. vid da. hovet 1618. — P:s huvudverk är en madrigalsaml., utg. i Venedig 1608, samt Pratum Spirituale (1620), omfattande 28 5-st. psalmmel., 3 kyrie, en mässkomp, i fragment, 3 lat. motetter samt da. och lat. responsorier. Litt.: A. Hammerich, Musiken ved Christian IV’s hof (1892); K. Jeppesens förord till Pratum Snirituale i DS 1: B. Shofield & T. Dart, Tre-gian’s anthology (i ML 1951). H.G. PederzFni, G i a n n a, italiensk operasångerska, mezzosopran (f. 1908 10/2). Efter stud, för F. de Lucia deb. P. 1932 i Rom som Cherubin i Figaros bröllop. På kontinenten, i London och i Sydamerika (bl. a. som Carmen) hai- hon förskaffat sig namn som en av Italiens främsta nu verksamma operaartister. H. M-g Pedre'11, F e 1 i p e, spansk tonsättare och musikforskare (1841—1922), den modernare spanska nationella musikens första stora namn, högt skattad av sina landsmän, i utlandet mest uppmärksammad för sina musikhistoriska arbeten om äldre spansk musik och utgåvor av sådan. — LMA 1921. Själv autodidakt, var P. en uppburen pedagog, lärare till bl. a. I. Albeniz, E. Granados och M. de Falla, och utgav 1902 en instrumen-tationslära, Pråcticas preparatorias de instrumentation. Han komp, främst operor (däribl. trilogin Los Pirineos, 1889—91, i vars förord, Por nuestra müsica, han ivrar för ett sp. nationellt drama på folkmusikens grund), samt körverk och sånger. Från 1882 bosatt i Barcelona, utvecklade P. en livlig verksamhet även som skriftställare och utg. av olika tidskr., Illustration musical Hispano-Americana (1888—96) o. a. Åren 1895— 1903 var P. lärare vid MK i Madrid. Fruktbringande blev P:s insats som utgivare av äldre sp. musik, bl. a. i Hispaniae schola musica sacra (8 bd, 1894—98) samt en saml.-utgåva av T. L. de Victorias verk (8 bd, 1903—13). En festskr., Al Maestro P. escritos heortästicos, med bidrag från en stor mängd musikforskare utgavs 1911. Verk: Operorna El ultimo Abencerraje (Barcelona 1874), Los Pirineos, bestående av Prolog (Venedig 1897) och 3 dramer, El conde de Foix, Rayo de luna och La jornada de Panis-sars (hela verket, Barcelona 1902), m. fl.; symfoniska poem, kyrkomusik, bl. a. Messa di Gloria för soli, kör, orgel och ork., m. m. — Skrifter: Diccionario técnico de la müsica (1894), Diccionario bio-bibliogråfico de los mü-sicos espanoles (bd 1, 1894—97), Präcticas preparatorias de instrumentation (1902), Emporio cientifico e histörico de organografia musical antigua espanola (1902), Musicalerias (1906), Catälech de la biblioteca musical de la Dinu-tacio de Barcelona (2 bd, 1908—09), Jornadas de arte (P:s samlade essäer och kritiker). — Verkfört, av A. Reiff i AMW 1921. Litt.: G. Tebaldini, F. P. ed il dramma lirico spagnuolo (1897); R. Mitjana, La müsica con-temporanea en Espana y F. P. (1901); E. Istel, F. P. (i MQ 1925). F. P:s brorson, tonsättaren Carlos P. (1878 —1941), stud, för farbrodern och vid Schola Cantorum i Paris för bl. a. dTndy, därefter verksam i Buenos Aires som ledare av skol-musikundervisningen; 1936 bosatt i Paris. Han har skrivit operor, ork.-verk m. m. i impressionistiskt färgad stil samt utfört ett stort antal transkr. för skolbruk. — Litt.: A. Suarès, C. P. (i RM 1931). B. W-r;I.S. Pedro'llo, A r r i g o, italiensk tonsättare (f. 1878 5/i2), dir. för MK i Padua 1942. P. stud, vid MK i Milano, där han 1930 blev lärare i komp. Han har skrivit operor, bl. a. Juana (Venedig 1914), La veglia (Milano 1920), Primavera fiorentina (Milano 1932) och L’am-ante in travpola (Venedig 1936), en symf. o. a. ork.-verk; 2 Poemetti för kör och ork. (1918), kammarmusik m. m. G. M. Pedro'tti, Carlo, italiensk tonsättare och dirigent (1817—93), skrev 16 operor, av vilka flera vunno en kortvarig men intensiv popularitet, samt kyrkomusik och sånger. P. var 1840—45 kapellm. vid den it. operan i Amsterdam, därefter verksam i Verona, Turin och blev 1882 dir. för MK i Pesaro. Bland P:s operor märkas debutverket Lina (Verona 1840) och Tutti in maschera (Verona 1856). — Litt.: G. Depanis, I Concerti Popolari ed il Teatro Regio di Torino (1914). G. T-n 123 124