PEMBAUR ledare för de av honom s. å. gr. Bach-festerna i Montreal och från 1938 för Les Concerts Symphoniques där. P., som stud, för bl. a. I. Philipp och Widor i Paris, var 1917, 1922—25 och 1928—47 kapellm. vid Metropolitan samt 1933—43 ledare för Metropolitan Auditions of the Air. Förutom i USA har han framträtt som opera- och konsertdirigent i Canada, Sydafrika och Europa. — G. 1937 m. sångerskan Rose Bampton. H. M-g Pembaur [pe'mba°r], Joseph sr, österrikisk tonsättare (1848—1923), känd genom solo- och körsånger. P., som stud, för bl. a. Bruckner vid MK i Wien, skrev även en opera, kyrkomusik samt utgav Harmonie- und Modulationslehre (1901) och Uber das Dirigieren (1907) m. m. P:s son pianisten Joseph P. jr (1875—1950) var prof, i piano vid MA i München 1921—48 och utgav bl. a. Von der Poesie des Klavier-spiels (1911; 21912). Ännu en son, tonsättaren Karl Maria P. (1876—1939), var från 1901 verksam i Dresden. Han skrev ett sångspel, 4 mässor o. a. körverk, kammarmusik och sånger. Utgav 1920 Drei Jahrh. Kirchenmusik am sächsischen Hofe. H. M-g de Penalosa [pen^lå^a], Francisco, spansk tonsättare (omkr. 1470—1535), genom sin flerstämmiga kyrkomusik medskapare jämte bl. a. de Anchieta och del Encina av den sp. konstmusiken. P. var kapellm. hos Ferdinand den katolske, senare påvlig kapellsångare. Verk i nytr.: Missa Ave Maria och Missa nunca fué pena mayor utg. med inledning av H. Anglés i MME 1; 6 motetter utg. av M. Es-lava i Lira sacro-hispana; 10 verk utg. av F. A. Barbieri i Cancionero de los siglos 15 y 16. Pentatonik (av grek. pe'nte, fem), eg. femtonighet, skal- och melodityper utnyttjande endast fem toner inom oktaven. De pentatoniska skalorna kunna vara av två slag: antingen a) med halvtoner el. b) halvtonslösa (»anhemitonisk pentatonik»). Exempel: a) h c e fa V2 2 V2 2 b) d e ga c 1 1U2 1 1U2 De förra komma alltså att innehålla stora, de senare små terser. Så som skaltyperna här uppställts, kunna de tillika betraktas som kombinationer av »konjunkta» kvarter med identisk intervallfördelning. Denna tetrakordstruktur spelar en viktig roll i flera pentatoniska system, icke minst under antiken. Av de båda uppställda huvudtyperna kunna härledas vardera fem modala varianter, vari sekunderna och terserna skifta ordningsföljd, enl. följ, schema: Halvtons-p.: Halvtonslös p.: v2 2 v2 2 1 1V2 1 1 v2 2 v2 2 1 1V2 1 1V2 1 v2 2 1 V2 1 1V2 1 1 v2 2 1 V2 2 1V2 1 1V2 1 1 v2 2 v2 1 1 1V2 1 Halvtonspentatonik förekommer bl. a. i Japan och s. Indonesien och har möjl. legat till grund för den doriska grundskalan i det antika grek, tonsystemet. Den halvtonslösa pentatoniska skalan, vilken kan erhållas genom en sammandragning inom oktaven av de fem första tonerna i en kvintgeneration (t. ex. c-g-d-a-e), påträffas över stora delar av jorden, såväl bland naturfolk (i Polynesien, Afrika, hos vissa amer. indianstammar) som bland öst- och sydöstasiatiska kulturfolk (t. ex. i Kina, Korea, Indokina, Siarn, Burma). Som ett specialfall av p. kan den i Indonesien brukliga skaltypen slendro (med likstora »tempererade» 5A-toner) betraktas. Genom utfyllnad av en anhemitonisk penta-tonisk skala (t. ex. genom utvidgning av kvint-cirkelgenerationen ett steg i vardera riktningen) erhålles sjutoniga diatoniska skaltyper. För hypotesen att dessa senare i många fall bygga på en pentatonisk grund talar bl. a. det faktum, att förråden av diatoniska melodier inom många kulturområden och under vitt skilda tidsepoker uppvisa påtagliga pentatoniska drag. Detta gäller såväl för den greg. sången, vars melodier inom de enskilda kyrkotonernas ram ofta har ett pentatoniskt skelett, som för den eur. folkmusiken inom vitt skilda områden. En påfallande stark pentatonisk tradition råder sålunda på anglosaxiskt område, t. ex. i Skottland, Irland och Wales, och tillskrives keltiskt inflytande. P. har ung. efter mitten, av 1800-t. nyttjats även på konstmus. område, antingen som direkta exotismer (t. ex. i Dvofåks 5. symf. Från den nya världen och i Puccinis Madame But-terfly) el. för att på ett mera genomgripande sätt ge material till melodistruktur och klangbildningar. P. har sålunda bl. a. begagnats inom den mus. impressionismen för att (vid sidan om heltonsskalor och -klanger) upphäva bindningarna vid det diatoniska tonförrådets klara tonalitet. Vidare har folkmusikpentatoni-ken färgat åtsk. konstmus. verk på anglosaxiskt område. — Jfr Skala, Tonsystem. — Litt.: B. Szabolcsi, Five-tone scales and civilization (i AM 1943). I.B-n Pepping, Ernst, tysk tonsättare (f. 1901 12/ø), en av sitt lands ledande och mest produktiva, verksam som lärare vid Berliner Kirchenmusikschule i Berlin-Spandau; prof. 1948. P., som var elev till W. Gmeindl i Berlin, anslöt sig tidigt till de moderna strävandena inom tysk kyrko- och hemmusik, som han odlade i radikalt polyfon och linjär anda. I sina 127 Tryckt ls/„ 52 128