PERFORMING RIGHT SOCIETY Ernst Pepping. J. C. Pepusch. senare verk har P. övergått till ett mindre dogmatiskt, mera harmoniskt färgmättat skrivsätt med tyngdpunkt inom symfoni-, vokal- och pianomusik. Stilistiskt har han följt den Bach —Regerska linjen, sådan den förmedlats av W. Fortner och H. Distler, och tills, m. dessa verksamt bidragit till den ty. vokalmusikens renässans, främst dokumenterad i körcyklerna Das Jahr och Der Wagen. I sina symf. har han anslagit en problemlös, »musikantisk» stil, som visar andlig frändskap med J. Haydn. — Skrev: Stilwende der Musik (1934) och Der polyphone Satz, 1 (1943). Verk: 3 symf.: nr 1 C-dur (1939), 2 (1943) och 3 (Die Tageszeiten; 1948), Präludium (1930), Partita (1934), Ser enade (1948), variationer (1950); Serenade för militärork. (1926), Inven-tion för liten ork. (1930), Lust hab ich ghabt zur Musika, var. efter L. Senfl för stråkar och 6 blåsinstr. (1937); 4 kons.: nr 1 för altviolin o. 12 soloinstr. (1926), 2 för klarinett o. basun samt 6 soloinstr., 3 för kontrabas o. 8 soloinstr. samt 4 för piano o. ork. (1951), o. a. ork.-verk; 5 mässor, däribl. Missa »Dona nobis pa-cem» för 4—8-st. kör a cap. (1948) och Missa brevis (1950), evangeliemotetter och hymner, Passionsbericht des Matthäus (1950), saml., ss. Spandauer Chorbuch (20' h., 1934—41), Das Jahr (1942), Der Wagen (1942) m. fl. körverk; 2 stråkkvartetter, en stråktrio, en sextett för stråkar och blåsare m. m., 4 pianosonater, en sonatin (1931), Phantasien (1948), 2 orgelkons., Grosses Orgelbuch (3 d., 1941), Kleines Orgel-buch (1941), o. a. orgelkomp., sånger, däribl. saml. Liederbuch nach Gedichten von Paul Gerhardt och Haus- und Trostbuch (1946). Litt.: I. Sahlin, E. P. (i Kyrkosångsförbundet 1936); K. Laux, Musik und Musiker der Ge-genwart 1 (1949; m. verkfört.); O. Riemer, Zwischen Ernst und Scherz. Zur weltlichen Vokalmusik E. P:s (i M 1949; m. verkfört.); art. i Musikleben 1950; A. Adrio, Zu E. P:s A-Cappella-Messe (i M 1951). G.P. Pe'pusch [-poj], John Christopher, tysk musiker (1667—1752), från 1709 verksam i England och främst känd som arrangör av musiken till The ->-beggar’s opera (1728). P. deltog i gr. av Acad. of Ancient Music i London 1710 och var en längre tid anställd som kapellm. vid teatern i Lincoln’s Inn Fields. — Litt.: C. W. Hughes, J. C. P. (i MQ 1945). PeragaJlo, M a r i o, italiensk tonsättare (f. 1910 25/3), elev av di Donato och Casella, blev 1950 ordf, i it. sektionen av ISCM. Verk: Operorna Ginevra degli Almieri (1931 —36; Rom 1937) och Lo stendardo di S. Giorgio (1940; Genua 1941), den »sceniska madrigalen» La collina (1947; Milano 1951); ork.-verk ss. Concertino för piano och ork. (1926), Sinfonia lirica för sång och ork. (1928—29), Concerto (1939) och 2 pianokons. (1949 och 51); körverk, kammarmusik (Musica för dubbel stråkkvartett 1948, Concertino för pianokvartett 1935, 3 stråkkvartetter m. m.), orgel- och pianostycken samt sånger m. m. G. M. Percy, Erik Gösta, biblioteksman (f. 1910 8/8), assistent vid MA:s bibi. 1942-52. P., som stud, musikhistoria för Jeanson och musikteori för Melchers, har framträtt som musik-, konst- och teaterkritiker i dags- och fackpressen; red.-sekr. i Musikrevy 1949—51. Han är sedan 1948 red.-sekr. i detta lex. och medarb. under sign. G. P. G. M. Pé'res, Juan Gines, spansk tonsättare (1548—1612), kyrkomusiker i Valencia 1581—95, därefter från omkr. 1601 i Orihuela. — Nytr. i HSMS 5 (bl. a. motetter för dubbelkör). Pérez [pä'rät>], Da vi de, spansk tonsättare (1711—efter 1780), f. i Italien och från 1752 verksam i Lissabon, 1755 dir. för operan där. P. hörde till den grupp tonsättare, som vid 1700-t:s mitt före Gluck sökte reformera den it. solooperan. Han genombryter i sina operor flerstädes det gängse formschemat och låter brett upplagda ariosoartade scener ersätta sec-corecitativet samt inför ensemblesatser för omväxlande solo och kör, samtidigt anförtroende den senare självständiga dramatiska uppgifter. I dynamiken förekomma ansatser till Mann-heimcrescendot. P., som 1740—48 var hovkapellm. i Palermo, skrev även oratorier och liturgisk musik (mässor, motetter, psalmer). För scenen komp, han ett 30-tal verk, bl. a. operorna Alessandro nell’ Indie (Genua 1745), Demetrio (Venedig 1751) och Solimano (Lissabon 1757). — Litt.: H. Kretzschmar, Geschichte der Oper (1919). E. S-m Perfekt kallas i mensuralteorin varje notvärde, som under vissa betingelser kan underdelas i tre likstora tidsvärden. Jämförande art.: Imperfekt, Mensuralnot-skrift, Modus. B. Hbs Performing Right Society, L t d [pa-få:'min§ rah sasa^ali Ifmitid], förk. PRS, en sammanslutning av eng. tonsättare, 129 5. Musik. IV. 130