PERI musik först kring mitten av 1700-t. den stora publiken. Genombrottet kom, när Serva padro-na av en it. trupp 1752 spelades i Paris. Stycket fick omedelbart entusiastiska anhängare men också vedersakare och gav upphov till den s. k. buffoniststriden (~>Bouffons). Anhängarna med J. J. Rousseau i spetsen ut-gingo som segrare, och Serva nadrona framstod snart som idealmönstret för fr. musikalisk komik och efterbildades f. ö. i hela Europa, i sin tur banande väg för P:s övriga komp. Den tilltagande populariteten gav smarta impressarier anledning att under P:s namn lansera mindre kända tonsättare. Åtsk. ss. äkta betraktade kompositioner av P. har av den senaste forskningen sålunda attribuerats andra tonsättare. Till dessa höra intermezzot II ge-loso schernito av Pietro Chiarini samt vidare II maestro di musica av Pietro Auletta. Ett först i saml.-uppl. av P:s musik publ. intermezzo, La contadina astuta, har så när som på ett enda nr avslöjats vara en komp, av Hasse. Även flera under P:s namn kända instrumentalverk ha likaledes av forskningen åsatts annat ursprung. Av H. Riemann o. a. gjorda antaganden om P:s betydelse för instrumentalmusikens utveckling under 1700-t. ha till följd av dessa nyattributioner visat sig överdrivna. P:s ställning som banbrytare för det komiska lustspelet har däremot förblivit oantastad. Som seriös dramatiker var han å andra sidan snarast underlägsen flera andra prominenta kompositörer i samtiden, och detta hade man också kommit underfund med redan mot slutet av 1700-t. Men att han icke desto mindre så gott som ensam av sin generation levat kvar ända in i nutiden beror på hans förmåga att finna islående uttryck för den melodiska uppfinningen, vare sig han spelar ut sitt kvicka skämtlynne el. blir vek och innerlig ss. i Stabat mater. En samlingsutgåva av P:s verk har utg. av F. Caffarelli i 26 bd, 1939-42. Verk: Seriösa operor: Salustia (1731), Il pri-gioniero superbo (1733), Adriano in Siria (1734; samtl. i Neapel), Olimpiade (Rom 1735); komiska operor (intermezzi): Lo frate ’nnamo-rato (1732), La serva padrona (1733; Pigan husbondefru, Sthlm 1781), Livietta e Tracollo (1734), Flaminio (1735; samtl. i Neapel). — Verk, upptagna i samlingsutgåvan men ej av P.: Operorna II geloso schernito (1731; P. Chiarini), Il maestro di musica (s. å.; Sångläraren, sv. radio 1946; företrädesvis av P. Auletta), La contadina astuta (1734; av J. A. Hasse). 3 mässor, psalmer, Miserere, sekvensen Dies irae (partier härur utformades till Stabat mater), oratorierna La morte di Giuseppe (1730), La conversione di S. Guglielmo d’Aquitania (1731), kantater o. a. vokalmusik samt instrumentalmusik, vars äkthet dock i många fall betvivlats. — Ms. i MA:s bibi. Litt.: M. Boyer, Notices sur la vie et les ouvrages de P. (i Mercure de France, juli 1772); E. Faustini-Fasini, G. B. P. attraverso i suoi biografia e le sue opere (1900); G. Ra- 133 Giovanni Battista Pergolesi. Samtida karrikatyr. diciotti, G. B. P. Vita, opere ed influenza su 1’arte (1910); P. Vretblad, P:s Stabat mater inför musikkritiken i Stockholm på 1700-talet (i STM 1920); G. Radiciotti, P. (1935; m. verkfört.); A. Della Corte, P. (1936); A. D’Angeli, Commemorazione di G. B. P. (s. å.); R. Giraldi, G. B. P. (s. å.); H. Claydon, Three string quartets attributed to P. (i ML 1938); E. J. Luin, Fortuna ed influenza della musica di P. in Europa (1943); F. Walker, Two centuries of P. Forgeries and missattributions (i ML 1949); C. L. Cudworth, Notes on the instrumental works attributed to P. (i ML s. å.); E. Sundström, Fallet P. (i Musikvärlden s. å.); W. Kahl, P. und sein »Stabat mater» (i KJ 1951). E. S-m PeTi, J a c o p o, italiensk tonsättare (1561—1633), med den 1597 i Florens uppförda Dafne betraktad som den förste operakompositören. Musiken till Dafne har icke bevarats, men av P:s 3 år senare i samma stad spelade opera Euridice framgår, att han som kompositör intimt anslutit sig till det konstnärliga programmet för stile rappresentativo. P. var verksam som ledare av musiken vid medicéerhovet i Florens och från 1601 som kapellm. i Ferrara. Han tillhörde kretsen kring G. Bardi och J. Corsi, där man diskuterade förutsättningarna för ett mus. skådespel, efterbildande det antika dramat. P. samarb. med M. da Gagliano i La flora (Florens 1628) samt bidrog möjl. med musik till samme kompositörs opera II Medoro (Florens 1619). Han uppges även ha samarb. med Monteverdi i Arianna (Mantua 1608). Av P:s musik ha förutom 134