PERSFELT P., som stud, för bl. a. Thibaud vid MK i Paris, har där ofta framträtt som solist med bl. a. Pasdeloup-, Colonne- och Lamoureux-ork., varit konsertm. i 1’Orchestre National samt konserterat i USA och Europa (Sverige ffg. 1949). H.M-g Permutatio el. mutation ->Hexakord. Perosi [-å'si], Don Lorenzo, italiensk tonsättare (f. 1872 20/is), präst, utsågs 1898 av Leo XIII till dirigent för Sixtinska kapellet i Rom, en post, som han på grund av sjukdom lämnade 1915. P., som vid 18 års ålder blev org. i kyrkan Monte Cassino, stud. bl. a. vid Regio Cons. G. Verdi i Milano och för Haberl i Regensburg; kallades 1894 till kapellm. i Imola och utnämndes kort därefter till ställföreträdande ledare för kapellet och kören i Markuskyrkan i Venedig. P:s komposi-tionsstil tar visserligen avstånd från den symf. kyrkostil som behärskade 1870-t., men hans musik är vanl. starkt kolorerad och anknuten till den mus. verismen. Ett berättigat uppseende väckte hans stora oratorietrilogi La passione di Cristo (La cena del Signore, L’orazione al monte och La morte del Redentore), uppf. ffg. 1897 i Milano. P:s produktion omfattar verk för ork. el. kammarensemble, däribland ork.-sviter, en kons, för violin, stråkar och 4 horn och ett stort antal kyrkliga verk (över 15 oratorier och över 30 mässor, Te Deum, rekviem m. m.). Litt.: R. Rolland, Don L. P. (i förf:s Några tonkonstens mästare i våra dagar, 1919); A. Damerini, L. P. (1924); Z. Musmeci, Don L. P. e le sue opere (1932); A. Della Corte, P. (1936). B.Hbs P:s bror, tonsättaren M a r z i a n o P. (f. 1875 2O/io), till 1921 org. i Valle di Pompei, har skrivit 2 operor, ork.-och körverk m. m. Pero'tinus (med attributet »optimus discantor»), fransk kyrkomusiker, verksam omkr. 1200 och jämte Leoninus den främste företrädaren för Notre Dame-skolan i Paris. Liksom i fråga om Leoninus vet man ej säkert vem P. var. Enl. en hypotes skulle han ha varit identisk med den under förra delen av 1200-t. i olika kyrkliga sammanhang omnämnde Petrus succentor. — P:s mus. insats bestod bl. a. i en grundlig rev. av äldre organumsatser. Trol. införde han de båda nya stämlinjer (triplum och quadruplum), som vid denna tid fogades till de båda ursprungliga (ténor och duplum). Vidare genomförde han en enhetlig modalrytmik i tonsatsens stämmor, säkerligen under påverkan från profan mus. former. Förutom rena organumsatser med greg. c. f. skrev P. även ett antal conducti. Litt.: F. Ludwig, P. Magnus (i AMW 1921); dens., Musik des Mittelalters in der Badischen Kunsthalle Karlsruhe (i ZMW 1922/23; m. notbil.); J. Handschin, über den Enstehungsort der grossen »Notre Dame-Handschriften» (i G. Adler-Festschrift, 1930); R. von Ficker, P:s organum quadruplum Sederunt principes (s. å.); J. Handschin, Zur Geschichte von Notre Dame (i AM 1932); G. Reese, Music in the Middle Ages (1940; m. bibliogr.); J. Chailley, Histoire musicale du moyen åge (1950). B. Hbs Perpe'tuum mo'bile, lat., »ständigt rörligt», evighetsmaskin, namn som brukats för musikstycken som från början till slut genomföra en snabb rörelse (t. ex. av 1/16-delar). P. förekommer t. ex. hos Paganini (i op. 11) och Weber (i op. 19); likartade stycken el. satser finnas även hos andra tonsättare utan angivande av namnet p. I J. Strauss’ polka med nämnda tit. är det uppenbarligen evighetsmaskinen som åsyftas. I. B-n Pe'rras, Margherita, grekisk operasångerska, sopran (f. 1908 15/u), en följd av år ledande koloratursopran vid statsoperorna i Berlin och Wien. P., som stud, vid MH i Berlin, var engagerad där vid Städtische Oper och Staatsoper 1926— 35, därefter bl. a. i Wien. Hon har även framträtt i USA (ffg. 1932) och blivit känd genom grammofoninsjungningar, bl. a. av romanser. Perrot [perå'], Jules Joseph, fransk dansör och koreograf (1810—92), en av sin tids skickligaste dansartister. P. uppträdde redan i pojkåren som cirkusclown, stud, därpå för A. Vestris och fick 1830 deb. på Paris-operan som partner åt Marie Taglioni, som dock, oroad av hans växande framgångar, åstadkom hans avsked (1835). Han framträdde nu, även som koreograf, i Neapel, Milano, München och Wien. I Neapel gifte han sig med Carlotta Grisi och kom med henne vid 1830-t:s slut åter till Paris. Knöts som premiärdansör och balettm. till Her Majesty’s Theatre i London och iscensatte där 1842—48 ett flertal baletter. Definitivt skild från Grisi hade han 1848—58 liknande engagemang i Petersburg. Äter i Paris verkade han några år som danspedagog. — Litt.: S. Lifar, J. P. (i förf:s Giselle..., 1942); Y. Slonimskij, J. P. (eng. uppl. 1945). K. R-n Persfelt, Bror Edvin, violoncellist (f. 1881 27/s), konsertm. 1923—41 i K. hovkapellet i Sthlm, där han även verkat som pedagog. — AssMA 1932. P. stud. 1894—1909 för bl. a. Anton Andersen vid MK i Sthlm, senare för H. Becker, Coss-mann och (teori) I. Knoir i Frankfurt a. M.; dessutom komp, för Ertel i Berlin och Alfvén. Han var 1905—18 lärare och inspektor vid Hfors 138 137