PESCH Perti, Giacomo Antonio, italiensk tonsättare (1661—1756), verksam större delen av sitt liv i födelsestaden Bologna, där han 1696 blev kapellm. i kyrkan S. Petronio. Uppskattad särsk. för sina kyrkliga komp., skrev P. bl. a. 19 oratorier. Hans sceniska verk omfatta 24 operor, av vilka II furio Ca-millo (Venedig 1692) synes ha haft den största framgången. E. S-m Pe'rtile, Aureliano, italiensk operasångare, tenor (1885—1952), har betecknats som en av de stora artisterna i vår tid; var lärare vid MK i Milano. P. deb. med osedvanlig framgång i Vicenza 1911 och knöts senare till La Scala; framträdde därefter i den gängse it. tenorrepertoaren på ledande operascener i Europa och Amerika (bl. a. Metropolitan 1921/22 och Teatro Colon i Buenos Aires). Även grammofoninsjungning-ar. — Litt.: D. Silvestrini, I tenori celebri: A. P.... (1932). G.M. PERU. Republiken Peru' på Sydamerikas västkust (omkr. 8 000 000 inv. 1947) är ett av världens äldsta kulturriken, vars odling nådde en rik blomstring med aymara- el. tiahuanaco-kulturen (till omkr. 700-t. e. Kr.) och inka-kulturen (1200—1500-t.). Befolkningen består till över 1/3 av indianer, däribl. ättlingar av aymara och quichua, vidare till 1/3 av mestiser och till omkr. 11 % av vita. Landets självständighet proklamerades 1821. Peru koloniserades av spanjoren F. Pizarro 1531—32 och blev från 1580-t. medelpunkten i det spansk-amer. väldet. Den inhemska kulturen lyckades man dock icke helt krossa, och en levande tradition av inkarikets musik har bevarats bland indianerna till våra dagar. Denna tonkonst var huvudsaki. pentatonisk, ehuru diatoniska och kromatiska genomgångstoner voro kända redan under den s. k. nazca-kul-turen på 500-t. Musiken var uppdelad i 3 kategorier: huanca, innefattande den off. ceremoni-, ritual- och krigsmusiken; harawi var gemensam bet. för den intimare tonkonsten, medan dansmusiken benämndes huaino. Vid den sp. koloniseringen uppstod en blandkul-tur, som även präglade musiken; denna blandprodukt förbehölls mestiserna, medan indianerna höllo fast vid de gamla traditionerna. Trots påverkan av nyare inflytelser (spec. i formellt avseende) ha de indianska melodierna därför ännu kvar sin urspr. karaktär. Bland bergsindianerna framföras vid de stora årl. festerna alltjämt inkas solhymner; harawi ligger till grund för den nu brukade yaravi, en lyrisk typ av kärlekssång, som framföres till endast flöjtackomp. Yaravis ha skrivits sedan 1700-t., och bland de första inhemska tonsättare, som brukat formen, märkes M. Melgar (1791—1814). Även huaino lever kvar men nu som namn å en särsk. dans i synkoperad 2/4 takt. Bland övriga danser märkas cachua, en ringdans i 2/4 takt och strikt rytm (vanl. 1 åttondel 4- 2 sextondelar), samt marinera, före 1883 kallad cueca Chilena, en hastig dans i två-takt (genom växlande 3/4 och 6/8 takter) och av tydlig spansk karaktär. Nutida populära danser äro pasacalle, en karnevalsmarsch, samt den i långsam 4/4 takt framförda tanguino. Även instrumentbeståndet har präglats av inka-kulturen. Främst märkes den femhåliga tvärflöjten quena el. k ena, förfärdigad av rör el. av lamadjurets lårben. Under inflytande från den sp. kulturen byggdes den även för den eur. sjutonsskalan. Vidare finnas en pan-pipa, antara, en ocarina, ayariche, trä- el. ler-trumpeter ss. aylli-quepa och tock-oro; snäck-trumpeter begagnas t. o. m. i katolsk gudstjänstmusik. Bland trummor må framhävas den med 2 membran försedda, tunnformiga tinya samt den enmembraniga och till tonhöjden fixerade huancar; chil-chil är ett rasselinstr. Ehuru inkakulturen urspr. skoningslöst förföljdes av spanjorerna, tillgodogjorde man sig dock tidigt dess musik. År 1551 utgav organisten vid domen i Cuzco en koralbok efter det inhemska pentatoniska systemet, och även hymner vunno insteg vid de katolska gudstjänsterna. Den eur. kulturen fick sin högborg i huvudstaden Lima. Som en av landets första kompositörer framstår J. B. Alzedo (1798 —>1878), skaparen av landets nationalsång (1821) och förf, av den första peruanska musikteor. läroboken (1869). En nationell riktning satte in mot 1800-t:s slut med namn som J. M. Vallé-Riestra, som skrev landets första opera, Ollanta (Lima 1900), folkloristen D. A. Robles, T. G. Gamarra, L. Pacheco de Cespedes, T. Valcårcel och A. Sas, de båda sistn. kända även utanför landets gränser. I Lima ha sedan länge operaföreställningar ägt rum; vidare har staden en symfoniorkester, Orquesta Sinfönica Nacional, sedan gr. 1938 under T. Buchwalds ledning, samt ett MK. Litt.: R. Klatovsky, Music in the realm of the Incas (i MT 1918); R. & M. d’Harcourt, La musique des Incas et ses survivances (1925); A. Sas, Ensayo sobre la musica Inca (i Boletin latino-americano de musica 1935); C. Raygada, Panorama musical del P. (i dens. 1936); C. Vega, Tonleitern mit Halbtönen in der Musik der alten Peruaner (i AM 1937); N. Slonimsky, Music of Latin America (1945). G.P. Pe(t)sch(in), Gregor, böhmisk tonsättare (d. 1528), org. i Salzburg; skrev mässor, motetter m. m. — Nytr.: 6 körstycken m. m. utg. av W. Schmieder i DTÖ 37:2 och 2 utg. av K. Gudewill i EDM Reihe 1:20. 141 142