P E T E R S O N-B E R G E R träddes av Rudolf Schwartz (1859—1935). År 1929 blev Kurt Taut (1888—1939) och 1939 Eugen Schmitz ledare för bibi., vars bestånd utgöres av ca 22 000 vol. — Utgav 1894—1940 Jahrbuch der Musikbib-liothek Peters. Litt.: Katalog der Musikbibliothek P. (Abth. 1-2, 1894; bd 1 21910); R. Schwarz, Musikbibi. P. zu Leipzig (i Merkbuch zur Jahrh.-Feier des Börsenvereins, 1925). C. J. Peters, Knut, koralhistoriker (1894— 1951), från 1920-t. verksam för gregoria-nikens främjande i Sverige, bl. a. genom bearb. av greg. musik för sv. förhållanden. Teol. lic. i Lund 1926, utnämndes P. 1929 till kyrkoherde i Söndrums och Vapnö pastorat, Gbgs stift; utgav 1945 Göteborgs stifts matrikel (m. uppgift om stiftets nu befintliga el. försvunna kyrkorglar). P. publ. tills, m. A. Adell ser. Evangelisk tidegärd (1925—38), omfattande såväl text som musik, bl. a. Svenskt antifonale, Körkoraler av J. S. Bach (1935; tills, m. D. Åhlén) och tills, m. A. Runbäck Koraler till nya psalmboken (1937) och Svensk koralbok (1940; m. bihang Svenskt kyriale, 1940). Skrifter (u. n.): Den gregorianska sången... (1930; m. bibliogr.), Tvenne liturgisk-musika-liska handskrifter från reformationstiden (i TKG 1945—46), Breviarium Lincopense (1493) (d. 1, 1950). — Litt.: Nekrolog av A. Adell i Sv. gudstjänstliv 1951. B. Hbs Petersén, Gunnar, sångare och tonsättare (1885—1936), gjorde sina främsta insatser inom Sv. Missionsförbundet. P. avlade musiklärarex. vid MK i Sthlm 1930 och stud. komp, för Hallén. Sedan han 1920 blivit sångarevangelist inom Sv. Missions-förb., var han under många år ivrigt verksam som instruktör; skrev andliga kör- och solosånger, som vunnit stor popularitet, samt pianostycken och barnvisor. G. S. Petersen, Paul, ->Petroff. Petersen, Teddy, dansk violinist och kapellmästare (f. 1892 21/n), sedan 1948 ledare av underhållningsorkestern i den danska radion. P. har stud, i USA och vid MK i Khmn; violinistdebut 1921. Han har skaffat sig en mycket stor popularitet som kapellm. vid olika etablissemang; har framträtt i sv. radio. H. G. Petersen, Wilhelm, tysk tonsättare (f. 1890 15/s), var 1926—35 lärare vid MK i Darmstadt och 1935—45 i Mannheim. P., som stud, vid bl. a. MA i München under Mottl och Klose, har skrivit en opera (Der goldene Topf, 1941) o. a. scenmusik, 4 symf. (nr 1 c-moll op. 3 1921, nr 2 Ostersinfonie op. 4 1923, nr 3 1934 och nr 4 D-dur 1941), symf. var. (1932), Sinfonietta för stråkork. efter 1. stråkkvartetten (1934) o. a. ork.-verk; en mässa op. 27 (1930) m. fl. körverk, kammarmusik (3 stråkkvartetter och 3 violinsonater m. m.) och sånger. G. M. Petersen & Steenstrup [-ste:'n-],dansk instrumenthandel och harmoniumfabrik, gr. i Khmn 1839 av Hans Petersen (1803—72). År 1845 inträdde Hans Christian Steenstrup (1824—96) i firman, varefter dennes söner, Christian Viggo (1857— 1910) och Hans Gilbert Axel (1862— 1933) år 1883 övertog den. Den förre utträdde 1903 och gr. egen firma (numera Sophus Steenstrup). År 1884 påbörjades harmo-niumfabrikationen. Firman övergick 1929 till H. G. A:s son Erik, som 1938 upphörde med harmoniumfabrikationen och ändrade firmanamnet till Orgelfirmaet Erik Steenstrup. Er-l Peterson, Eric Valdemar, tonsättare (1907—39), avlade org.-ex. 1939 och var org. samt kör- och strängmusikle-dare i S:t Matteus Metodistförsaml. i Gbg. Skrev och arr. andliga sånger. A. N. P E T E R S O N-B E R G E R, WILHELM. Tonsättaren, musikkritikern och författaren Olof Wilhelm Peterson-Berger, f. 1867 27 / 2 i Ullångers s:n i Ångermanland, d. 1942 3/i2 i Östersund, är en av den nyare svenska musikens märkligaste personligheter och samtidigt nationalromantikens största musikergestalt på sv. botten. Genom sin musikdramatik skänkte han svensk operakonst några av dess yppersta skapelser; hans Arnljot betecknas av många som den svenska national-operan. Lika betydelsefull var hans insats som sångkompositör, främst till E. A. Karlfeldts dikter, vilken intager en rangplats i vårt lands romansproduktion. Vidsträckt popularitet nådde även hans pianolyrik, särsk. genom samlingarna Frösöblomster. Lysande språkkonstnär och utrustad med vid humanistisk utblick blev han även en skarpsinnig kulturkritiker och säkerligen vår mest uppmärksammade musikkritiker. Som sådan förde han en outtröttlig kamp för musiklivets sanering och för de ideal han tidigt omfattade. — LMA 1921. P.-B. stud. 1886—89 vid MK i Sthlm (org.-ex. 1889) och fortsatte 1889—90 utbildningen i Dresden (komp, och instr. för E. Kretschmer, piano för H. Scholz). De 2 följ, åren verkade 145 146