PFLEGER bilder, ehuru hans spekulativa, sökande natur saknade förutsättningar för att göra sagostoff av denna art trovärdiga och levande. Om också det mörkfärgade och dämpade dominerar tonsättarens alstring, har han dock i sin kammarmusik och liedproduktion givit prov på rikare variation i färgskalan. Särsk. sångerna omspänna vidsträckta känsloregister, på samma gång som de (liksom vissa kammarmusikverk, t. ex. ciss-moll-kvartetten op. 36, 1925) mer än andra alster såväl harmoniskt som tonalt bet. en utvidgning av gränserna mot modernaste utvecklingslinjer. Bestämmande för liedernas tonspråk har i främsta rummet varit dikternas inneboende karaktär; pianoackomp., som nära anknyter till orkestrala effekter, erhåller ofta en symboliskt understödjande prägel. Sin i bästa mening nationellt traditionsbundna inställning har P. klarast framlagt i kantaten Von deutscher Seele (1921). Genom hävdandet av traditionens betydelse kom P. tidigt i opposition mot modernare riktningar (G. Mahler, A. Schönberg, F. Schreker, P. Bekker o. a.). I flera skrifter ss. Vom mu-sikalischen Drama (1915), Futuristengefahr (1917), Die neue Ästhetik der musikalischen Impotenz — ein Verwesungssymptom? (1920), Vber musikalische Inspiration (1940; 41943) o. a., saml. i Gesammelte Schriften (3 bd, 1927—29; 1—2 1934), uppträdde han oförskräckt för sina ideal. Den isolering, som detta medförde, bröts dock under P:s senare levnad, och även här möttes han av förståelse och sympati för sina insatser till den ty. musikkulturens fromma. År 1918 gr. i München en Hans P f i t z-n e r-V erein für deutsche Tonkunst med syfte att befrämja en förnyelse av den ty. musikkulturen i P:s anda; fören. upphörde 1933. I Berlin stiftades 1938 Hans Pfitzner-Gesellschaft med W. Furtwängler som president; det återuppstod 1950 i München. Scenisk musik: Operorna Der arme Heinrich (1891—93; Mainz 1895), Die Rose vom Liebes-garten (1897—1900; Elberfeld 1901), Palestrina (1912—16; München 1917), Das Christelflein (1917; urspr. skådespelsmusik, 1906; München 1906) och Das Herz (Berlin och München 1931; Hjärtat, Sthlm 1932); skådespelsmusik till H. Ibsens Das Fest auf Solhaug (1889—90) och H. von Kleists Das Käthchen von Heilbronn (1905; Berlin 1908). Verk för ork.: 3 symf.: ciss-moll op. 36 a (1932; efter stråkkvartett nr 2), Kleine Sym-phonie G-dur op. 44 (1939) och nr 3 C-dur op. 46 (1940), Scherzo c-moll (1887), Elegie und Reigen op. 45 (1940), Fantasie op. 56 (1947), pianokons. Ess-dur op. 31 (1922), violinkons, h-moll op. 34 (1923), 2 violoncellkons.: G-dur op. 42 (1935) och a-moll op. 52 (1944), Duo för violin och violoncell m. liten ork. op. 43 (1937) m. fl. Vokalverk: Körverken Der Blumen Rache (1888), Von deutscher Seele (Eichendorff) op. 28 (1921), Das dunkle Reich op. 38 (1929), Der Weckruf (Eichendorff) op. 40:6 (1931), Fons salutifer op. 48 (1942), Drei Männerchöre m. ork. op. 53 (1944), Goethe-Kantate (1948—49; 165 ofullb.), Zwei deutsche Gesänge (Der Trompe-ter och Klage) op. 25 (1915—16; m. manskör), Rundge sang zum Neujahrsfest 1901 för bassolo, kör och piano (1900), Columbus för 8-st. kör a cap. op. 16 (1905); ballader för baryton och ork.: Herr Oluf (Herder) op. 12 (1891), Die Heinzelmännchen op. 14 (1902—03), Lethe (C. F. Meyer) op. 37 (1926) m. fl.; ett 100-tal solosånger, däribl. Fünf Lieder (Eichendorff) op. 9 (1894—95)., An den Mond op. 18 (1906), Vier Lieder (C. F. Meyer) op. 32 (1923), Alte Wei-sen (G. Keller) op. 33 (1923), Sechs Liebes-lieder (Richarda Huch) op. 35 (1924), Drei Sonetten op. 41 (1931) o. a. Kammarmusik: 3 stråkkvartetter: D-dur op. 13 (1902—03), ciss-moll op. 36 (1925) och c-moll op. 50 (1942), pianosextett op. 55 (1945), pianokvintett C-dur op. 23 (1908), pianotrio F-dur op. 8 (1896), violinsonat e-moll op. 27 (1918), violoncellsonat fiss-moll op. 1 (1890) m. fl.; Fünf Klavierstücke op. 47 (1941) och Sechs Studien op. 51 (1943). — Dessutom bearb. av operor (E. T. A. Hoffmann, H. Marschner) och instr. av bl. a. Loewe-ballader. — En verkfört, publ. av A. Berrsche 1919; 21938. Skrifter (u. n.): Bühnentradition (1905—07), Meine Beziehung zu Max Bruch... (1938), Philo-sophie und Dichtung in meinem Leben (1944), Das Reich der Unbewussten (s. å.), Eindrücke und Bilder meines Lebens (1948) o. a. Litt.: A. Seidl, H. P. (1921); C. Wandrey, H. P., seine geistige Persönlichkeit... (1922); E. J. Dent, H. P. (i ML 1923); W. Lütge, H. P. (1924); E. Kroll, H. P. (s. å.); K. Halusa, H. P:s musikdramatisches Schaffen (diss. 1929); P.-Festschrift (1930); W. Abendroth, H. P. (1935); dens., Deutsche Musik der Zeitwende ... (1937); E. Valentin, H. P.... (1939; m. verkfört.); H. Lindlar, H. P:s Klavierlied (1940); J. Müller-Blattau, H. P. (1940; m. verkfört. o. bibliogr.); F. Hirtler, H. P:s »Armer Heinrich»... (diss. 1940); J. Bahle, H. P. und der geniale Mensch ... (1949); W. Bollert, P. als Meister des Klaviers (i M 1949); H. Rutz, H. P.... (1949); K. F. Mül-ler, In Memoriam H. P. (1950; m. verkfört.). G.P. Pfleger (Flegerus), Augustin, tysk tonsättare, på 1650-t. hovkapellm. i Güstrow, där han 1681 åter befann sig efter verksamhet vid hovet i Holstein på 1660-t. P. var möjl. elev till Tunder och en betydande företrädare för den mo-nodisk-konsertanta kyrkostilen mellan Schütz och Buxtehude. P., vars verk först på 1930-t. blevo närmare uppmärksammade av forskningen, skrev på sin tid högt skattad musik, varav en fullst. evangelieårg. finnes i UUB i anonymt ms. (Passionsmusik über die sieben Worte Jesu Christi am Kreuz, 1670, utg. av F. Stein i Chor-werk 52). Litt.: F. Stein, Ein unbekannter Evangelien-jahrgang (i M. Schneider-Festschrift, 1935; med fört, över verk i UUB). I. S. 166