PLAGAL KADENS maninov, A. Schnabel, C. Flesch, B. Huberman, J. Szigeti o. a. År 1949 bildade P., Artur Ru-binstein och J. Heifetz en i USA mycket uppskattad kammarmusikensemble. Han har gjort ett flertal transkr. för sitt instrument. P., som tack vare sin sällsynt levande och skiftningsrika ton, mästerliga teknik och sitt mycket intensiva och temperamentsfulla föredrag intagit en ledande ställning bland nutidens violoncellister, är välkänd genom sina talrika konsertturnéer (Sverige ffg. 1931) och förnämliga grammofoninsp.; medverkat i filmen Car-negie Hall. — Litt.: S. Forchhammer, Musik-kens store Navne ... (1946). C. G. Plagal kadens ->Kadens 1. Plagal kyrkoton ->Kyrkotoner. Plainchant [plänfa'n], fr.,plainsong [ple^nså11®], eng., övers, av lat. c an tus p 1 a n u s, 1200-talsbet. för greg. sång. P. innefattar numera ej blott denna utan även en rad andra liturgier, ss. bysantinsk, syrisk, armenisk, judisk, hinduisk etc., varvid man tagit sikte på bl. a. den icke-rytmiska linjestrukturen. B.Hbs Plainte ->Efterslag, Tombeau. Planquette [plankä'tt], Jean Robert Julien, fransk tonsättare (1848—1903), internat. berömd genom operetten Les cloches de Corneville (Paris 1877; Corne-villes klockor, Sthlm 1878). Efter stud, vid MK i Paris framträdde P. först med chansoner för café-concertrepertoa-ren men övergick därefter till operetten. Hans senare verk, t. ex. Surcouf (Paris 1887; Sthlm 1905) o. a., vunno dock ej samma popularitet. Plantation songs [plänte^jan sån§z], eng., gemensamt namn på de sånger negerslavarna sjöngo på väg till el. under arbetet på de stora bomulls- och tobaks-plantagerna i USA:s sydstater. I och med slaveriets avskaffande och den fortskridande industrialiseringen försvunno p. i sitt urspr. skick nästan helt. I vidare bemärkelse omspänna dessa arbets -sånger, work songs, alla slags arbeten: railroad songs, steamboat songs, Street cries osv. Till samma kategori av secular (profana) songs höra bl. a. prison songs, bad men’s songs, devil songs ävensom blues, eg. en klagosång, som ingått i den moderna jazzen. Många av detta slags sånger äro av senare datum och av vita text- och tondiktare men bära i allt negersångens kännetecken. Bland p. eller ballads anför sålunda J. Rosamond Johnson negerkompositören J. A. Biands Carry me back to old Vir-ginny och amerikanen S. Fosters My old Kentucky home och Old folks at home. Litt.: H. E. Krehbiel, Afro-American folk songs (1914); N. C. Burlin, Hampton series of negro folk songs (1918—19); R. E. Kennedy, 199 Mellows: Negro work songs, Street cries and spirituals; H. W. Odum & G. B. Johnson, Negro workaday songs (1926); J. Rosamond Johnson, Rolling along in song (1937). H. M-g Pla'ton, den mest berömde av antikens grekiska filosofer (427—347 f. Kr.). I P:s omfattande filosofiska system och särsk. i hans utopiska stat har även musiken fått en noga anvisad plats som en mora-liskt-etiskt verksam kraft. P. fick sina avgörande intryck från Sokra-tes, men även andra lärare ha förmedlat viktiga impulser, bl. a. Damon och pytagoréerna. P. räknar (i Kratylos och Staten, bok 2 och 10) musiken till de efterbildande (härmande) konsterna, som endast frambringa skenbilder. Eftersom dessa ofta endast förströ sinnet, måste de anses vara onyttiga och föga passande i den ideala staten, som bör utöva en noggrann kontroll över musikutövningen (Lagarna, bok 2 och 7). Endast sången intar en värdig ställning och av dess tre element, ord, harmoni (närmast = melodi) och rytm, bör harmonin endast följa vissa tonarter, näml, den doriska och frygiska, som äga en uppbyggande karaktär. Däremot böra de tonarter uteslutas, som ha en klagande (mixolydisk och syntonolydisk) el. veklig (jastisk och lydisk) karaktär (Staten, bok 3). I Timaios har P. ytterligare utvecklat sambandet mellan musiken och själsrörelserna (affekterna) och mellan musiken och världsalltet. Litt.: A. F. Walter, Die ethisch-pädagogische Würdigung der Musik durch Plato und Aristo-teles (i VJ 1890); H. Abert, Die Lehre vom Ethos in der griechischen Musik (1899); C.-A. Moberg, Sfärernas harmoni (i STM 1937). — Jfr Grekland, avd. Etosläran. M. T. Platou [pla'to], Olaf Johannes Stoud, norsk orgel- och klockspecialist (f. 1879. 21/3), elektroingenjör, har stud, orglar och kyrkklockor i alla västeuropeiska länder och USA. P. har planlagt kyrkorglarna i Rjukan 1915, Tönsberg 1924, Riis kyrka vid Oslo 1932 samt de i domkyrkorna i Trondheim 1930 och Oslo s. å. Han har dessutom planlagt och monterat kyrkklockorna i Volda 1931, Notodden 1938, rådhusklockorna i Oslo 1949—50 och domkyrkoklockorna i Trondheim. Skrifter: Norges kirkeorgler (i Norges mu-sikhistorie 2, utg. av O. M. Sandvik & G. Schjelderup, 1921), Våre kirkeklokker som mu-sikalske monumenter (1943). H.K. Playford [ple^fad], John, engelsk musikförläggare (1623—trol. 86), publ. praktiskt taget all musik i England under senare hälften av 1600-t. J. P., som hade en kombinerad bok-, musik -och droghandel i London, började sin förlagsverksamhet 1650 med att utge en saml. country-dances, The English Dancing Master... Verket, som är daterat 1651, ehuru det utkom re 200