- Project Runeberg -  Sohlmans musiklexikon / Första upplagan. 4. Oratorium - Öververk /
197-198

(1948-1952) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pianospel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

P J ATIGORSKI J nes drama Fedra. I det följ. komp. P. till egna texter operorna Debora e Jaele (1922), Lo stra-niero (1930), Fra Gherardo (1928), Orseolo (1935) och L’oro (1947). P:s strävan som dramatiker är att i textdeklamationen återge handlingens skiftningar in i minsta detalj. Recitationen fortlöper fritt, endast avbruten av sådana lyriska exklamationer, som betingas av texten, och får ibland karaktär av talspråk, fixerat till rytm och tonhöjd. Den dramatiska bakgrunden målas av orkestern, som obunden av deklamationen flödar fram i obruten följd och som i avsaknad av strofisk markering kunnat betecknas ss. »musikalisk prosa» (G. Gatti). Mest till sin fördel som musikdramatiker är P. i de polyfont hållna körerna, vilka alldeles särsk. åt hans sceniska huvudverk Debora e Jaele förvärvat entusiastiska anhängare framför allt i Italien. Om P:s stora intresse för det sceniska vittnar f. ö. musiken till flera skådespel: La nave (1905), La Pisanella (1913), båda av d’An-nunzio, samt Shakespeares As you like it m. fl. Bland uppskattade lyriska verk kunna nämnas I pastori och flera andra sånger och sångcykler. Intimt förtrogen med den klassiska vo-kalpolyfonin, har P. ådagalagt sitt eget mästerskap i bl. a. ett rekviem (1922) och psalmen De profundis. Till P:s mera kända verk för ork. hör sviten Concerto delVestate (1928). Verk: Operorna Debora e Jaele (Milano 1922; återutsänd i sv. radio från Rom 1948), Lo stra-niero (1922—25; Rom 1930), Fra Gherardo (Milano 1928), Orseolo (Florens 1935), L’oro (1947), Vanna Lupa (1949); skådespelsmusik: La nave (1905; 1908), Fedra (1909—12; 1915), La Pisanella (1913; samtl. av G. d’Annunzio; sistn. även i form av en orkestersvit), La sacra rappresenta-zione di Abraam ed Isaac (1917), Le Trachinie (Sofokles; 1933), La rappresentazione di Santa Uliva (s. å.), La festa delle Penatenee (1935), As you like it (Shakespeare; 1938); verk för ork.: symfoni A-dur (1940); Per 1’Edipo re di Sofocle (1904; tre symf. preludier), Concerto delVestate (1928), Rondo Veneziano (även som balett 1929), L’ultima caccia di SanVUberto för kör och ork. (1930), pianokons. (1946), vl.-kons., vlc.-kons. (1933—34), musik till filmerna Cabi-ria och Scipio Africano m. m.; körverk: Messa di Requiem för soli (1922), De profundis för 7 soloröster a cap. (1937) m. fl.; kammarmusik: 2 stråkkvartetter A-dur (1906) och D-dur (1932 —33), violinsonat (1918—19); violoncellsonat (1921) m. m.; pianosonat (1937); sånger. — Skrifter: Musicisti contemporanei (1914), Intermezzi cri-tici (1921), N. Paganini (1940), Musica e dram-ma (1945). Litt.: G. Ponz de Leon, Il dramma lirico nelFarte di P. (i RMI 1912); G. M. Gatti, I. P. (21951; eng. uppl. s. å. m. verkfört. o. bibliogr.). E.S-m Pizzicato [pitsika'tå], it., knäppt, frambringandet av toner på stråkinstrument genom knäppning av strängarna i st. f. med stråke. P. angives i notbilden med 197 Gregor Pjatigorskij. förk. pizz., återgång till spel med stråke bet. arco el. colVarco. P. började tagas i bruk omkr. 1700. I 1800-och 1900-t:s orkestermusik användes p. för att uppnå särsk. effekter i svagare nyanser och för att illudera knäppinstr. Ett välkänt ex. på utnyttjande av orkester-p. är scherzot i Tjajkov-skijs 4. symfoni. — Normalt utföres p. med höger hand. Fr. o. m. Paganini förekommer dock även i rent virtuosa sammanhang väns-terhandspizzicato. I. B-n Pizzini [pitsi'ni], Carlo Alberto, italiensk tonsättare (f. 190 5 22/3), elev av Respighi. Bland P:s verk märkas operan Dardanio (Rom 1928), Sin] onia i klassisk stil (1930), tondikten Al Pie-monte (1941) o. a. ork.-verk samt kammarmusik. G. M. Pjatigo'rskij (P i a t i g o r s k y), Gregor, amerikansk violoncellist av rysk börd (f. 1903 20/4), lärare vid Klindworth-Scharwenka-Kons. i Berlin 1926—29, därefter till 1951 knuten till Curtis Inst. of Music i Philadelphia. P. stud, vid MK i Moskva för A. von Glehn m. fl. och var 1917—21 solovioloncellist vid kejs. operan i nämnda stad och 1925—29 solocellist i Philharm. Orch. i Berlin, varefter han helt ägnade sig åt solistisk verksamhet, även i USA; har uruppf. många violoncellverk, konserter av Hindemith, Prokofjev, Castelnuovo-Tedesco m. fl. och framträtt tills, m. V. Horowitz, S. Rach- 198

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 4 21:07:31 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sohlmans/1-4/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free