Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Pianospel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P J ATIGORSKI J
nes drama Fedra. I det följ. komp. P. till egna
texter operorna Debora e Jaele (1922), Lo
stra-niero (1930), Fra Gherardo (1928), Orseolo (1935)
och L’oro (1947). P:s strävan som dramatiker är
att i textdeklamationen återge handlingens
skiftningar in i minsta detalj. Recitationen
fortlöper fritt, endast avbruten av sådana
lyriska exklamationer, som betingas av texten,
och får ibland karaktär av talspråk, fixerat till
rytm och tonhöjd. Den dramatiska
bakgrunden målas av orkestern, som obunden av
deklamationen flödar fram i obruten följd och som
i avsaknad av strofisk markering kunnat
betecknas ss. »musikalisk prosa» (G. Gatti). Mest
till sin fördel som musikdramatiker är P. i de
polyfont hållna körerna, vilka alldeles särsk.
åt hans sceniska huvudverk Debora e Jaele
förvärvat entusiastiska anhängare framför allt i
Italien. Om P:s stora intresse för det sceniska
vittnar f. ö. musiken till flera skådespel: La
nave (1905), La Pisanella (1913), båda av
d’An-nunzio, samt Shakespeares As you like it m. fl.
Bland uppskattade lyriska verk kunna
nämnas I pastori och flera andra sånger och
sångcykler. Intimt förtrogen med den klassiska
vo-kalpolyfonin, har P. ådagalagt sitt eget
mästerskap i bl. a. ett rekviem (1922) och psalmen
De profundis. Till P:s mera kända verk för
ork. hör sviten Concerto delVestate (1928).
Verk: Operorna Debora e Jaele (Milano 1922;
återutsänd i sv. radio från Rom 1948), Lo
stra-niero (1922—25; Rom 1930), Fra Gherardo
(Milano 1928), Orseolo (Florens 1935), L’oro (1947),
Vanna Lupa (1949); skådespelsmusik: La nave
(1905; 1908), Fedra (1909—12; 1915), La Pisanella
(1913; samtl. av G. d’Annunzio; sistn. även i
form av en orkestersvit), La sacra
rappresenta-zione di Abraam ed Isaac (1917), Le Trachinie
(Sofokles; 1933), La rappresentazione di Santa
Uliva (s. å.), La festa delle Penatenee (1935),
As you like it (Shakespeare; 1938); verk för
ork.: symfoni A-dur (1940); Per 1’Edipo re di
Sofocle (1904; tre symf. preludier), Concerto
delVestate (1928), Rondo Veneziano (även som
balett 1929), L’ultima caccia di SanVUberto för
kör och ork. (1930), pianokons. (1946), vl.-kons.,
vlc.-kons. (1933—34), musik till filmerna
Cabi-ria och Scipio Africano m. m.; körverk: Messa
di Requiem för soli (1922), De profundis för 7
soloröster a cap. (1937) m. fl.; kammarmusik:
2 stråkkvartetter A-dur (1906) och D-dur (1932
—33), violinsonat (1918—19); violoncellsonat (1921)
m. m.; pianosonat (1937); sånger. — Skrifter:
Musicisti contemporanei (1914), Intermezzi
cri-tici (1921), N. Paganini (1940), Musica e
dram-ma (1945).
Litt.: G. Ponz de Leon, Il dramma lirico
nelFarte di P. (i RMI 1912); G. M. Gatti, I. P.
(21951; eng. uppl. s. å. m. verkfört. o. bibliogr.).
E.S-m
Pizzicato [pitsika'tå], it., knäppt,
frambringandet av toner på stråkinstrument
genom knäppning av strängarna i st. f.
med stråke. P. angives i notbilden med
197
Gregor Pjatigorskij.
förk. pizz., återgång till spel med stråke
bet. arco el. colVarco.
P. började tagas i bruk omkr. 1700. I
1800-och 1900-t:s orkestermusik användes p. för att
uppnå särsk. effekter i svagare nyanser och för
att illudera knäppinstr. Ett välkänt ex. på
utnyttjande av orkester-p. är scherzot i
Tjajkov-skijs 4. symfoni. — Normalt utföres p. med
höger hand. Fr. o. m. Paganini förekommer
dock även i rent virtuosa sammanhang
väns-terhandspizzicato. I. B-n
Pizzini [pitsi'ni], Carlo Alberto,
italiensk tonsättare (f. 190 5 22/3), elev av
Respighi. Bland P:s verk märkas
operan Dardanio (Rom 1928), Sin] onia i
klassisk stil (1930), tondikten Al
Pie-monte (1941) o. a. ork.-verk samt
kammarmusik. G. M.
Pjatigo'rskij (P i a t i g o r s k y),
Gregor, amerikansk violoncellist av rysk
börd (f. 1903 20/4), lärare vid
Klindworth-Scharwenka-Kons. i Berlin 1926—29,
därefter till 1951 knuten till Curtis Inst.
of Music i Philadelphia.
P. stud, vid MK i Moskva för A. von Glehn
m. fl. och var 1917—21 solovioloncellist vid kejs.
operan i nämnda stad och 1925—29 solocellist
i Philharm. Orch. i Berlin, varefter han helt
ägnade sig åt solistisk verksamhet, även i USA;
har uruppf. många violoncellverk, konserter av
Hindemith, Prokofjev, Castelnuovo-Tedesco m.
fl. och framträtt tills, m. V. Horowitz, S. Rach-
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon May 4 21:07:31 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sohlmans/1-4/0115.html