POULENC bleckblåsinstrument av kornett-typ med konisk borrning och utan ventiler samt med röret böjt i cirkel. Det begagnades som signalinstrument under diligensernas tid. (Jfr Jakthorn.) — Litt.: P. Vretblad, Posten i musiken (i Posten i forntid och nutid, 1924). Å.L-y Postlu'dium, lat., eg. efterspel, kallas det orgelstycke, varmed gudstjänsten vanl. avslutas. Som benämning på slutsats förekommer p. stundom inom nyare musik. B. Hbs Poswiansky ->Bardi, B. Pote'nza, Michel Angelo, dansk sångpedagog av italiensk härkomst (omkr. 1723—1800), kom 1768 till Khmn som ansedd tenorsångare och blev 1773 sångm. vid den nyupprättade sångskolan vid Det kgl. teater, där han gjorde en utomordentlig insats som lärare. Er-l Pothier [påVe'], Dom Joseph, fransk musikforskare (1835—1923), tillhörde från 1859 benediktinorden. P. var framstående kännare av greg. sång och hävdade, att koralrytmen borde vara helt underordnad språkrytmen. P. blev 1862 subprior i Solesmes, 1866 prof, i teologi där och 1898 abbot i S:t Wandrille; utsågs 1904 av påven Pius X att leda utgivningen av Editio Vaticana. Skrifter och utgåvor: Les mélodies grégori-ennes (1880; 31890; ty. uppl. 1881; it. 1883), Liber gradualis (1883), Hymni de tempori et de sanc-tis (1885), Processionale monasticum (1888), Liber antiphonarius (1891), Liber responsorialis (1895), Cantus mariales (1902), Méthode du chant gregorien (1902) m. m. — Litt.: F. Vel-luz, Étude bibliographique sur les mélodies grégoriennes de D. J. P. (u. å.). B. Hbs Potpurri', fr. potpourri, blandning. En under 1800-t. uppkommen benämning på musikstycken, bestående av godtyckligt valda, löst sammanfogade melodier ur operor, operetter o. d. I ett p. kunna även ingå valser, marscher, all slags under-hållningsmusik, visor etc. H. M-g Poueigh [poä'], Marie Octave Géraud Jean, fransk tonsättare och musik -skriftställare (f. 1876 24/2), känd bl. a. genom skriften Musiciens franqais d’au-jourd’hui (1911; 21921), utg. under pseud. Octave Séré. Efter stud, vid MK i Paris för bl. a. Fauré fullföljde P. sin utbildning för d’Indy och har sedan verkat bl. a. som musikkritiker. Hans produktion omfattar operorna Le meneur de 225 louves (1907—14), Perkain (1931), Le roi de Camargue (1948) och Bois-brülé, baletterna Frivolant (1922), Barbaresque (1937—42), Gérard et Sylvia (1938) och La fete gitane, ork.- och kammarmusik, pianostycken, kör- och solosånger m. m. P. har därjämte utg. främst sydfr. folkmusik, bl. a. i Les chansons de France (1907 —08) och Chansons populaires des Pyrénées franqaises (bd 1, 1926). K. R-n Pougin [po3ä'n], Arthur, eg. Frangois Auguste Arthur Paroisse-P., fransk musikskriftställare (1834—1921), medarb. i en rad musiktidskrifter m. m. Skrifter: Musiciens franqais du 18c siècle, Martini... (1864), Les vrais créateurs de 1’opéra franqais, Perrin et Cambert (1881), Viotti et l école möderne de violon (1887), Essai histo-rique sur la musique en Russie (1904), Monsigny et son temps... (1908; m. verkfört.), Le violon. Les violinistes et la musique du violon du 16e au 18e siècle (1924) och en rad biogr., bl. a. över Campra (1861), Bellini (1868), Auber (1873), Boieldieu (1875), Adam (1877), Verdi (it. uppl. 1881, fr. 86 och ty. 87), Méhul (1889), Rousseau (1901), Hérold (1906), Marie Mali-bran (1911) och Massenet (1913); de flesta m. verkfört. — Utg. 2 suppl.-bd till F. J. Fétis, Biographie universelle ... (1878—80), och en ny utökad uppl. av F. Clément & P. Larousse, Dictionnaire lyrique... (1897) under tit. Dic-tionnaire des opéras ... B. Hbs; G. M. Pougnet [ponV], Jean, engelsk violinist av fransk börd (f. 190 7 20 / 7). P., som stud, vid Royal Acad. of Music i London, deb. där 1923 och har sedan turnerat i Italien, Schweiz och USA samt framträtt i radio i Skandinavien (Sverige 1939). Tills, m. pianisten Angus Morrison (f. 1902 28/n) och violoncellisten Anthony Pini (f. 1902) gr. han P o u g n e t—M o r r i s o n—P i n i Trio. Pouishnov [po'if-], Lev Nikolaus, engelsk pianist av rysk börd (f. 1891 n/io), kom 1920 till London, där han framträdde ffg. redan 1912; särsk. uppskattad Chopin-interpret. P. har stud, vid MK i Petersburg för bl. a. Rimskij-Korsakov, Ljadov och Glazunov. Sedan 1910 har han konserterat i bl. a. Europa, USA och Australien, även tills, m. L. von Auer. P. har skrivit ork.- och vokalverk samt pianostycken. G. M. Poulenc [polä'nk], Francis, fransk tonsättare och pianist (f. 1899 7/i), näst efter Honegger och Milhaud — ehuru ej av samma format som de — den internat. namnkunnigaste medl. av gruppen Les six. Till sin läggning framför allt kammarmusiker (även då han skriver för ork.) har P. inte utvecklat något större djupsinne i sin konst utan merendels be- 226 8. Musik. IV.