PRÉVOST balett, ork.- och kammarmusik samt utg. äldre verk och Guida alla studio della direzione d’orchestra (1951). G.M. Prévost [prevå'], Frangoise, fransk dansös (1680—1741), på sin tid ledande ballerina i Paris. Vid sidan av sin verksamhet som Operans prima ballerina tjänstgjorde P. även som pedagog i balettskolan och hade som elever bl. a. la Camargo och Marie Sallé. K. R-n Prévost, Germain, ->Pro Arte-kvar-tetten. Priamel förekommer i 1500-t:s tyska orgeltabulaturer som felstavad namnform för ->p raeambulum. Prfednieks (konstnärsnamn Kavar-ra), Arturs, lettisk operasångare, tenor (f. 1900), internationellt känd Verdi-och Puccinitolkare. Efter studier i Berlin och Wien var P. anställd vid operan i Graz 1930—33 och Dresden 1933—35, vid Deutsches Opemhaus i Berlin 1933 —38 och vid operan i Riga 1938—44; sedan 1948 verksam i USA. T. R. Pfihoda [prgi/håda], Vasa, tjeckisk violinist (f. 1890 24/8), har särsk. imponerat genom sin förbluffande virtuositet. Efter framträdande som underbarn och stud, för Marak vid MK i Prag började P. konsertera efter första världskriget. Sedan 1950 leder han mästarklassen i violin vid MA i Wien. Han har framträtt i Italien (1919), Nord- o. Sydamerika (New York 1921) o. a. länder; Sverige 1926, 32, 37, 38 o. 48. G. B. Prii-Be'rendsen, Carmen, estländsk violinist (f. 1919), från 1950 bosatt i New York. Elev av MK i Tallinn och Kulenkampff i Berlin konserterade P. i Baltikum, Finland och Tyskland. Åren 1942—44 var hon 1. konsertm. vid radioork. i Tallinn, därefter konsertm. vid RIAS i Berlin. E. T. Prillarflöyte el. prillarhorn, norskt folkmusikinstrument, förfärdigat av trä el. av lårbenet på mindre djur. P. har vanl. 4—5 grepphål. — Jfr Bockhorn. Prim (av lat. primus, förste; ty. Prim, eng. och fr. prime), enklang, 2 toner med samma svängningstal, alltså tonhöj ds-identitet. P. räknas som det minsta in-tervallet men har således ej intervallkaraktär i egentlig mening. I. B-n Primado'nna, it., eg. prima donna, »första dam», huvudframställarinnan i ett skådespel och alldeles särsk. benämning under 1700-t. på den främsta operasångerskan till skillnad från la seconda donna, som utförde de mindre makt-påliggande rollerna. In på 1800-t. och även senare bet. p. med tillägget assoluta den 1. koloratursångerskan vid en lyrisk teater. Den manliga motparten till p. benämndes pri m(o) u o m o och var under 1700-t. så gott som undantagslöst en kastratsångare. Numera användes p. ofta nedsättande om manliga el. kvinnliga scenartister med överdriven självuppskattning. — Litt.: H. S. Edwards, The prima donna... (2 bd, 1888); A. Weissmann, Die P. (1919). E. S-m PrimaYie (av lat. prima'rius, den förste, förnämste), ofta använd benämning på den ledande (1. violinisten) i en stråkkvartett, möjl. även annan stråkensemble. Prima vista, it., första åsynen (ty. vom Blatt [singen, spielen], eng. sight-reading, fr. ä première vue), användes oftast tills, m. något verb, som avser musikreprodu-cerande och då med prepositionen »a», t. ex. att sjunga el. spela en komposition a prima vist a, dvs. utföra stycket vid första anblicken, utan att känna till det förut. Med begreppet underförstås, att utförandet skall vara så pass korrekt, att man får en nöjaktig helhetsuppfattning av verket. Ofta förkortas uttrycket till enbart a v i s t a. Förmågan att musicera a prima vista har framför allt betydelse för orkestermusiker, ackompanjatörer och körsångare, främst då medlemmar i elitkörer, ss. de främsta kyrko-körerna, radio- och operakörer. Mellan a vista-spel på olika instr. och a vista-sång finns en avgörande skillnad, i det att för sångaren tonproduktionen måste föregås av en klar tonföreställning, medan för instrumentalisten a vista-spelet ofta måste delvis bygga på det mekaniska överförandet av notskrifttecken till instrumentgrepp. I all musikreproduktion a vista är dock förmågan till snabb överblick och strukturering av de förelagda nottecknen det betydelsefullaste. Denna förmåga vinnes säkrast genom flitigt spelande och sjungande a vista. Vår tids starka betonande av det perfekta, genomtänkta utantillmusicerandet utgör en fara för denna konst, som dock har så stor betydelse för musikens odlande i hemmen och i sällskapslivet. Det är delvis med tanke härpå, som för skolsångsundervisningen övningen i a vista-sång fått ökad vikt, men också för dess gehörsskolande verkan. B. F. Prima volta, seconda volt a, it., 240 239