PRIMROSE folk på lägre kulturstadier ansatser till fler-stämmighet. Vissa flerstämmiga former gå uppenbarligen tillbaka på växelsången; så är fallet med en melodis beledsagning av en enstaka ton (bordun) el. — ss. ofta i Afrika — av ett ständigt upprepat motiv (ostinato). Ännu andra uppstå därigenom, att den beledsagande stämman omspinner huvudmotivet med rikare motivvariationer (variantheterofoni). Ofta möta även sånger, som röra sig i parallella kvarter el. kvinter el. växla regellöst mellan kvint-, kvart- och oktavparalleller. Det klassiska landet härför är Afrika, särsk. Syd- och Östafrika. Litt.: R. Lachmann, Die Musik der ausser-europeischen Natur- und Kulturvölker (1929); C. Sachs, Vergleichende Musikwissenschaft (1930). E. E. Prfmrose [-råuz], William, skotsk altviolinist (f. 190 4 23/8), har sedan 1942 helt ägnat sig åt solistiskt konserterande i Europa (Sverige 1948 och 51), Nord-o. Sydamerika samt gjort en rad glänsande grammofoninspelningar. P. förenar på ett för sitt instrument sensationellt sätt en ytterst voluminös och klangskön ton med en elegant och bländande teknik. Efter att först ha framträtt som violinist, utbildad vid Guildhall School of Music i London och debut 1923 i London, blev P. elev till Ysaye i Bryssel, vilken animerade honom att specialisera sig på altviolin. Åren 1930—35 turnerade P. som altviolinist med London String Quar-tet och blev samtidigt alltmer bekant som solist. Kallad av Toscanini, blev han 1937 soloaltviolinist i dennes nya N. B. C.-ork. i New York; han var även grundare av den amer. Primrose-kvartetten. — Bland verk som skrivits för P. märkes främst Béla Bartöks alt-violinkonsert. G. B. Prim(o) uomo ->Primadonna. Principal (eng. open diapason, fr. vanl. montre), en öppen, cylindrisk labialstäm-ma i orgeln av 32'—1' tonhöjd. Den är den äldsta i sitt slag och orgelns huvudstämma. Den vanligaste typen, tysk p., har normalmensur (->Mensur) och karakteriseras av en ljus och klar, men manligt bestämd klang. Italiensk p. har vidare genomskärningsmensur och smalare labium, vilket medför fylligare klang. Den primitiva folkflöjten utgör förebilden för p., som urspr. var orgelns enda stämtyp. P. 243 bet. då den lägsta pipraden, grundstämman. Numera reserveras namnet p. för ett verks p.-fundament. Den därpå uppbyggda p.-körens stämmor av successivt lägre fottal kallas samtliga o k t a v a — den två oktaver över funda-mentet liggande även superoktav a. Pe-dal-p. bruka stundom benämnas principalbas, oktavbas. Prestant är en i fasaden placerad p., även kallad montre. Klangliga varianter av tysk p. — med trängre mensur och svagare intonation än denna — äro flöjt-, violin-, horn- och träprincipal. Den senare motsvarar ung. den i äldre sv. orglar förekommande v ox candida. Avarter av den it. p.-typen äro svegel, s i f-flöjt och h å 1 f 1 ö j t. B. K. Prinsessan av Cypern, opera i 4 akter. Musik av L.-E. Larsson till Z. Topelius’ sagospel med samma namn. Uppförd ffg.: Sthlm 1937. — Huvudroller: Chrysandros (bas), Chryseis (sopran), Anemotis (sopran), Medon (baryton), Lämminkäinen (tenor), Tiera (baryton), Helka (mezzosopran). Till samma text har F. Pacius skrivit scenmusik; uppförd ffg. vid invigningen av Nya Theatern i Hfors 1860. Printemps [pränta'n], Yvonne, fransk skådespelerska och operettsångerska, sopran (f. 1895 25/7), en av fr. scenkonsts populäraste o. mest charmerande artister. P., som deb. redan 1908 på Théåtre Cigale, uppträdde senare på olika revy- och operettteatrar i Paris och kreerade bl. a. huvudr. i flera av Sacha Guitrys (en tid hennes make) pjäser (Mozart 1925). Gästspel i London (ffg. 1920) och Amerika (ffg. 1926), chef för Théåtre Michodière i Paris 1946. På film har P. framträtt i bl. a. Kameliadamen (Sthlm 1935) och i huvudr. i De tre valserna (Sthlm 1940). Printz (von Waldthurn), Wolfgang C a s p a r, tysk musikskriftställare (1641 —1717), från 1665 kantoi' i Sorau. P:s främsta arbete är den första i annalform skrivna musikhistorien Historische Be-schreibung der Edelen Sing- und Kling-Kunst (1690; m. självbiogr. uppgifter). Skrifter: Comnen^bim Musicae.. . (1668 o. 1714), .. .Phrynis Mitilinaeus, Oder Satyri-scher Componist,... (1676—77 o. 96), Musica Modulatoria Vocalis,... (1678), E^ercitationes Musicae theoretico-practicae ... (1689), Musicus Curiosus, Oder Battalus,... (1691), Musicus Magnanimus, Oder Pancalus,... (s. å.) o. a. De 2 sistn. även, fast trol. felaktigt, tillskrivna J. Kuhnau. Litt.: Självbiogr. i J. Mattheson, Grvndlage einer Ehren-Pforte,... (1740: nytr. 1910): E. Schmitz, Studien über W. K. P.... (i MM 19^4); H. F. Menck, Der Musiker im Roman (1931). H. M-g; G. M. 244