QUODL1BET Querpfeife ->Pipa. Quilter [k°i'lta], Roger, engelsk tonsättare (f. 1877 1/u), främst känd för en rad utsökta sånger, bl. a. till Shake-spearetexter. Q. som stud, för I. Knorr i Frankfurt a. M., har även skrivit en operett, Julia (London 1936), radiooperan The blue boar o. a. scenmusik, ork.-verk ss. Children’s overture (1920) etc. Quinault [kinå'], Philippe, fransk skådespelsförfattare (1635—88), främst känd för sina libretter till Lullys operor. Till form och innehåll efterbildade Q. det franskklassiska taldramat. Handl. är med få undantag hämtad från den klassiska mytologin och historien. Prologen är en mer el. mindre förtäckt hyllning till Ludvig XIV, vars person och hovhållning även ofta fått tjäna som modell för karaktärs- och miljöskildringen i dramat. — Litt.: E. Gros, P. Q.... (1926). Quinet [kine'], F e r n a n d, belgisk tonsättare och violoncellist (f. 189 8 29/i), elev av MK i Bryssel, där han själv sedan varit lärare i harmonilära; 1938 dir. för MK i Liége. P. har skrivit scenmusik, ork.-verk, körverk (kantaten La guerre, 1921), kammarmusik och sångei’ m. m. — Har varit medl. av Pro Arte-kvartetten. Quinet [kine'], Marcel, belgisk tonsättare (f. 1915 6/7), elev av MK i Bryssel, sedan 1943 lärare i piano där. Verk: Divertissement (1945), 3 esquisses con-certantes f. violin o. ork. (1946) o. a. ork.-verk; kantaten Le vague et le sillon (1945) o. a. körverk; biåskvintett (1949), stråktrio (1948); pianostycken och sånger. G. M. Quinta ->Kvinta. Quintadena, Quintatön ->Kvintadena. Quinterne ->Mandolin. Quintetto Luigi Boccherini [k°intä'ttå loi'd3i båkeri'ni], it., Boccherini-kvin-tetten, italiensk stråkkvintett, en av samtidens främsta, gr. 1949 av violinisten Pina Carmirelli (f. 1914 23/i), liksom dess övriga medl. lärare vid S:ta Cecilia-akad. i Rom. Kvintetten har främst specialiserat sig på tolkningar av Bocche-rinis stråkkvintetter. Våren 1949 återfann Pina Carmirelli i ett Paris-antikvariat en fullst. saml. av 1. uppl. av Boccherinis stråkkvintetter, vilket blev anledningen till ensemblens grundande. Den består dessutom av violinisten Dino A s c i o 1-1 a (f. 1920 9/6), altviolinisten R. Sabatini samt violoncellisterna Arturo Bonucci (f. 1894 19A) och Nerio Brunelli (f. 189 8 29/ia)-Kvintetten, som turnerat i Europa (Sverige ffg. 1951), har även gjort grammofoninsp. G. P. Quinton -^-Violin. Quittard [kita'r], Henri Charles Étienne, fransk musikhistoriker (1864— 1919); främst kännare av sitt lands 1500- och 1600-talsmusik. Q. stud, för C. Franck och blev lärare vid École des Hautes Études Sociales och arkivarie vid Stora operan i Paris; musikkritiker i Le Matin och i Le Figaro. Han skrev bl. a. Un musicien en France au 17 e siècle. Henri du Mont (1902), Les Couperins (1913) och en rad art. i RM och SIM samt utgav verk av Carissimi, L. Couperin m. fl. B. Hbs Quodlibet [kvå'd~], lat., vad som behagas, även quotlibet, kvodlibet, (fr.) fricassée och (it.) messanza, mistichanza, under 1500—1700-t. benämning på olika former av flerstäm-miga visor, sammansatta av allmänt kända sånger el. sångfragment, ofta med humoristisk prägel, avsedda för sällskaplig underhållning. I Spanien uppträdde q. vid samma tid under benämningen Ensalada. Av q. finnas två huvudtyper. I den ena, s i-multant q. (ty. gleichzeitiges q.), ha flera melodier el. melodifragment med var sin text sammanflätats kontrapunktiskt till samtidig flertextighet. Formen är även belagd som ren instrumentalmusik, t. ex. i F. Sichers tabula-turbok (1500-t.); nutida prov härpå återfinnas bl. a. i J. N. Davids Choralwerk för orgel. Ett berömt ex. (som går tillbaka till de nederländska skolorna) är 1500-talstonsättaren J. Göldels 5-st. q., där 5 olika koralmelodier samtidigt genomförts; ett annat känt ex. återfinnes i Bachs Goldbergvariationer. I den andra, successivt q. (ty. nachzei-tiges q.), ha fragment ur olika visor uppradats bredvid varandra, vanl. med avsedd komisk el. pseudologisk verkan, varvid ej sällan möjligheterna till »tungvrickning» el. härm-ningseffekter utnyttjats, ss. i talrika humoristiska q. med text från lat. böjningsschemata o. d. Bland företrädarna av successivt q. kunna nämnas 1600-talsmästarna G. Arnold, C. Bütt-ner, C. Förster, S. Knüpfer, J. Rosenmüller m. fl. Typen var mycket populär under 1700-t. (bl. a. som parodi på opera seria) och förekom långt in på 1800-t. i talrika tyska manskörer. Dess potpurriartade sammansättning kan möjl. ha inverkat på uppkomsten av den typ av operauvertyr, som blev vanlig under 1800-t., näml, potpurriuvertyren med dess rapsodiska översikt över ifrågavarande operas huvudmotiv. Litt.: H. J. Moser, Corydon... (2 bd., 1933; med bibliografi). B. Hbs 277 278