Q eren [ke'-], gammaljudiskt biåsinstrument, förmodl. ett vädurshorn utan munstycke. I motsats till -> schöfär begagnades q. ej inom kulten. Quadrille ->Kadrilj. Quagliati [koaPaTi], P a o 1 o, italiensk organist och tonsättare (omkr. 1555—1628), blev 1608 organist vid kyrkan S:ta Maria Maggiore i Rom. Q. skrev smärre orgelverk samt värdefull vokalmusik med instr., dels i monodisk florentinsk stile rappresentativo, dels i venetiansk polychorisk concertostil. — Nytr. i RiMB och i To AMI. — Litt.: A. Cametti i Rivista dorica 1930. B. Hbs Quamme [kva'-], Bör re Angell, norsk musikskriftställare (f. 1911 21/8), cand. filol. 1935. O., som stud, musik vid Rollins Coll. i Florida, har skrivit böcker och tidskr.-art. i mus. ämnen samt kåserat i norsk radio. Skrifter: W. A. Mozart (1943), Musikk (1945), Norwegian music and composers (1948). Ö. G. Quantz [kvants], Johann Joachim, tysk flöjtist och musikskriftställare (1697 —1773), blev efter studieresor till Wien, Italien, Paris och London 1728 lärare för Preussens kronprins, sedermera Fredrik II, och 1741 mycket väl avlönad kammarmusiker och hovkompositör hos honom. I tjänsten skrev Q. otaliga verk för flöjt men vann dock den största berömmelsen med den förträffliga läroboken Versuch einer An-weisung, die Flöte traversière zu spielen (1752; flera uppl.; fr. uppl. s. å., holl. 54, eng. 1790?; nytr. av A. Schering 1906; 21926), som dock i likhet med L. Mozarts violin- och C. E. Bachs klaverlärobok skänker mus. bildning långt utöver det rent tekniska och som utgör en av de bästa källorna för kännedomen om den mus. uppfattningen vid 1700-t:s mitt. Som en spelteknisk förbättring införde Q. en andra klaff på flöjten. Litt.: A. Quantz, Leben und Werke des Flö-tisten J. J. Q. (1877); R. Schäfke, Q. als Ästhe-tiker... (i AMW 1924); W. Kahl, Selbstbio-graphien deutscher Musiker des 18. Jahr-hunderts (1948). S. W. Quarta ->Kvarta. Quartararo [kvartara'-], Florence (eg. Fiorenza), amerikansk operasångerska, sopran (f. 192 3 30/5), deb. i radio med Bing Crosby 1945, på Metropolitan som Micaela i Carmen 1946 och engagerades 1947 vid operan i San Francisco; har gjort goda grammofoninsjungningar. J. J. Quantz. Isa Quensel. Quartetto di Roma [k°artä'ttå di [-rå'-ma],-] {+rå'- ma],+} Romkvartetten, italiensk stråkkvartett av högsta internat. klass, gr. 1921 i Rom av violinisten Oscar Z u c-carini (f. 1880 19/2) och senare vid flera tillfällen ombildad. Under konsertresor i Europa har Q. gästat Sverige 1941, 47, 48 och 50. Q. bestod vid sitt 1. Sverigebesök dessutom av violinisten Francesco Montelli (f. 1896 Vtn), altviolinisten Aldo Perini (f. 1887 19/n) och violoncellisten C a m i 11 o O bl a c h (f. 1895 21/8). Senare har Ivo Martinini (f. 1912 8A) ersatt Montelli och Sil v o Z u c-c a r i n i (f. 1930) Perini. H. M-g Quartetto Italiano, nu benämning på -> Nuovo Quartetto Italiano. Quartetto Triestino ->Jancovich. Quatuor de la Cour Belgique ->Pro Arte-kvartetten. Quensel [kve'n-], Anna Lisa (Isa), f. Schulz, opera- och operettsångerska, sopran (f. 1905 21/9). Med ett livfullt temperament och förmåga att skapa atmosfär kring sina roller har Q. särsk. gjort sig bemärkt i den äldre repertoarens su-brettroller. Q., som deb. 1929 som Rose-Marie på Vasa-teatern i Sthlm, har bl. a. varit engagerad vid K. teatern i Sthlm 1935—40 och från 1946, vid Stora teatern i Gbg 1941—46 samt gästspelat på Malmö stadsteater och i Cosi fan tutte i Glyndebourne 1951. Hennes skicklighet som skådespelerska beredde henne under 1930-t. även framgångar som filmartist. Som operettsångerska har Q. uppburit en mängd huvudr. i såväl primadonne- som subrettgenren. Har uppburit Christine Nilssons stip. — G. 3. ggn 1940 m. operettsångaren Lars Egge. Roller: Susanna i Figaros bröllop, Despina i Cosi fan tutte, Rosina i Barberaren, Nedda i Pajazzo, Fru Ford i Falstaff, Musette i Bohème, titelr. i Carmen, Fru Marmeladov i Raskolni-kov, Bess i Porgy och Bess o. a. B. B~g 275 276