RACHMANINOV Sergej Rachmaninov. 1882 26/8), från 1915 verksam i Khmn, bl. a. sedan 1945 lärare i piano vid MK; prof. 1949. R., som stud, för Agathe Backer Gröndahl samt i Berlin för X. Scharwenka och Teresa Carreno, har konserte-rat i Skandinavien, Tyskland och Frankrike. Han har dirig. Dansk filharm. Selskab 1925—35, Bel Canto 1927 —34 jämte många andra da. körer; utomlands bl. a. Sydsvenska filharm, sällskapet i Malmö 1943—45 samt Lamoureux-ork. i Paris. — R. har skrivit piano- och kammar musik, körverk och sånger samt art. om musik i dags- och fackpressen. H. K.; H. G. Rachma'ninov, Sergej Vasiljevitj, rysk tonsättare, pianist och dirigent (1873 2/4—1943 28/3; amer. medb. i febr. s. å.), var en av sin samtids mest uppmärksammade musiker. Redan som 20-åring vann han genom sitt ciss-mollpreludium världsrykte, vilket pianokonserten i c-moll senare befäste. Medan R. blivit allmänt erkänd ss. en av senare tiders allra yppersta klaverspelare, har hans i romantiken förankrade tonsättargärning utsatts 283 för bister kritik. Att åtsk. av R:s verk skatta åt det ytliga, som det förefaller i avsaknad av bärande inspiration, är odiskutabelt. Men den 2. symf., den symf. dikten »Dödens ö», pianokons, nr 2 och 3, en lång rad smärre pianostycken, sånger m. m. synas äga förutsättningar att överleva tillfälliga smakväxlingar. R., vars tidigt visade musikbegåvning har betecknats som ett arv från farfadern, amatörpianisten och Field-eleven A r k a d i R., stud, piano vid MK i Petersburg 1882—85 och var därefter till 1892 elev vid MK i Moskva av N. Sverev (till 1889) och Siloti (klaver), Arenskij (komp.) och Tanejev (kontrapunkt). Vann inst:s stora guldmedalj 1892. Han var 1897—98 2. dirigent vid M. Mamontovs operasällskap i Moskva, gav 1898 en kons, med egna verk i Philharm. Society i London och dirig. 1905—96 vid Kejs. operan i Moskva; bodde i Dresden 1906—08 och framträdde i USA ffg. 1909. Sedan R. 1910—17 varit verksam i Moskva, bl. a. som v. president i Kejs. ry. musiksällskapet (från 1910) och ledare av stadens filharm, konserter (1911—13), lämnade han 1917 sitt hemland; konserterade som pianist i Europa och Amerika, dit han kom 1918. Han delade därefter sin tid mellan turnéer och längre uppehåll i de bägge världsdelarna. Gästade Sverige 1918, 28, 30 och 35. I sin ungdom tog R. starka intryck av Tjaj-kovskij och Rimskij-Korsakov. Han avstod från 1900-t:s moderna tonspråk och utvecklade till en särpräglad avslutning den av Tjaj-kovskij influerade ry. tonsättarriktningen. Hos R. fängsla omedelbart melodirikedomen, den slaviska intensiteten och sugande, pregnanta rytmiken. Härtill komma bl. a. en melankolisk grundstämning, hett temperament, häftiga urladdningar, en suggestiv avvägning mellan upprörda och rofyllda moment, anspänning och vila. Den balans han i sina bästa verk åstadkom såväl inom ork. som mellan denna och soloinstr., sångrösten och ackomp. kan ofta betecknas som föredömlig. Instrumentationen är synnerligen driven; pianostämman erbjuder genom tonsättarens virtuosa tillvaratagande av instr:s möjligheter exekutören krävande men oerhört tacksamma uppgifter. R:s skapande företer efter 1920-t. ingen genomgripande utveckling, vartill otvivelaktigt den för honom påfrestande rotlösheten och andliga isoleringen efter emigrationen bidrogo. Till undantagen hör en uttunning av piano- och orkestersatserna, varom t. ex. en jämförelse mellan 2. pianokons, och Paganini-rapsodin ger besked. Som pianist uppvisade R. en mästerlig, starkt personlig, inspirerad och välbalanserad klaverkonst, som skänkte inte bara de egna verken märkligt definitiva tolkningar. Han imponerade även genom stilkänsla och mångsidighet i komp, av andra tonsättare. Gjorde talrika grammofoninsp. av bl. a. egen musik. 284