RADIC1OTT1 Den minnesfond som bär R:s namn instiftades 1944 och har till uppgift att upptäcka och uppmuntra unga amer. pianist-, dirigent- och kompositörstalanger. Som ett första led i denna strävan utlystes 1946 en stor tävlan i hela Amerika. President är V. Horowitz. Verk: Operorna Aleko (1892; Moskva 1893), Skupoj rytsar (»Den girige riddaren»; 1904— 05; Moskva 1906) och Francesca da Rimini (1904—05; Moskva 1906). — Symf. nr 1, d, op. 13 (1895), nr 2, e, op. 27 (1906—07), nr 3, a, op. 44 (1935—36), »Klippan», fantasi för ork., op. 7 (1893), symf. dikten »Dödens ö» op. 29 (1906—07), Three symphonic dances op. 45 (1940 —41), pianokons, nr 1, fiss, op. 1 (18)0—91; omarb. 1917), nr 2, c, op. 18 (1901; de bägge sista satserna uppf. 1900), nr 3, d, op. 30 (l£09), nr 4, g, op. 40 (1927; omarb. 1938), rapsodi över ett tema av Paganini för piano och ork. op. 43 (1934) o. a. ork.-verk. — Vespermässa för goss- och mansröster a cap. op. 37 (1915), kantaten Vesna (»Våren») för baryton, bl. kör och ork. op. 20 (1902), »Klockorna», symf. för sopran, tenor, baryton, kör och ork., op. 35 (1913) m. fl. större vokalverk. — Trio élégiaque, d, för piano, vl. och vlc. op. 9 (till minne av Tjajkovskij; 1893), vlc.-sonat, g, op. 19 (1901) o. a. kammarmusik. — Fantasi (svit nr 1) för 2 pianon op. 5 (1893), svit nr 2 op. 17 (1990— 01) m. fl. komp, för 2 pianon. Pianosonat nr 1, d, op. 28 (1907), nr 2, b, op. 36 (1913; omarb. 1931), 5 morceaux de fantaisie op. 3 (1892; nr 2: preludium, ciss; nr 4: Polichinelle, fiss; nr 5: Sérénade, b), 7 morceaux de salon op. 10 (1893—94), 6 moments musicaux op. 16 (1896; nr 4, e), var. över ett tema av Chopin op. 22 (1902—03), 10 preludier op. 23 (1901; nr 2, B; nr 3, d; nr 5, g), 13 preludier op. 32 (1910; nr 3, E; nr 5, G; nr 6, f; nr 10, h; nr 11, H; nr 12, giss; nr 13, Dess), Études-tableaux op. 33 (1911) och op. 39 (1916—17; 5 ur op. 39 orkest-rerade av O. Respighi, 1931), var. över ett tema av Corelli (La Folia) op. 42 (1932), Po1 ka (1911) o. a. pianokomp. — Sånger: op. 4 (1889— 93; nr 3: »In the silent night»; nr 4: »Oh, never sing to me again»), op. 8 (1893; nr 1: »The water lily»), op. 14 (1896; nr 2: »The little island»; nr 11: »Spring waters»), op. 21 (1900; nr 5: »The lilacs»), op. 26 (1906; nr 7: »To the children»), op. 34 (1912; nr 14: »Vocalise»), op. 38 (1916). — R:s musiksaml. finnes i Library of Congress, Washington. Litt.: V. Beljajev, S. R. (i MQ 1927); E. Bre-werton, R:s songs (i ML 1934); R:s recollec-tions told to Oskar von Riesemann (s. å.; m. verkfört.); W. Lyle, R. (1938); A. J. & Kathe-rine Swan, R. Personal reminiscences (i MQ 1944); A. Gronowicz, S. R. (1946; m. verkfört, och bibliogr.); W. R. Anderson, R. and his pianoforte concertos (1947); D. Brook. Masters of the keyboard (s. å.); C. O’Connell, The other side of the record (1948); J. Culshaw, S. R. (1949; m. verkfört., disk, och kort bibliogr.); V. I. Serov, R. (1950; m. verkfört, och bibliogr.). Spec.-nr av Tempo 1951/52:22. Å.B. 285 RachmFlovich [-vitj], Jacques, amerikansk dirigent av rysk börd (f. 1895 28/9), specialist på grammofon- och tele-visionsinspelningar. R. har tidigare dirigerat bl. a. i New York och Rom men har numera egen ork. i Cali-fornien. Han gästade våren 1951 Sthlm för att med Radiotjänsts symfoniork. göra grammofon-insp. för Metronome Records i USA. H. M-g Rackett. 1. Ett på 15- och 1600-t. begagnat biåsinstrument. R. har formen av en liten, omkr. 20 cm hög cylinder, i vilken ett spiralformigt, smalt ljudrör är borrat på så sätt att den sammanlagda rörlängden uppgår ända till 9 ggr cylinderns höjd. I dennas vägg äro grepphål borrade. Instr. anblåses med dubbelt rörbladsmunstycke. R. användes som bas-instr. (det cylindriska ljudröret fungerar som en täckt pipa och ger tonen en oktav lägre än motsv. öppna pipa) och fanns enl. Praetorius i 4 storlekar med omfång C2—d1. Tonen beskrives som föga tilltalande (»ung. som när man blåser på kam»); endast i förening med andra instr. kunde r. göra sig väl gällande. — 2. ->Rankett. Å. L-y de Raco, Antonio, argentinsk pianist och tonsättare (f. 1915 21/«), besökte under sin första Europaturné 1949 även Stockholm. R. har utbildats vid Cons. Nacional de Mü-sica i Buenos Aires, där han även deb. Han har komp, främst kammarmusik och sånger i nyklassisk anda. H. M-g Ra'decke, Albert Martin Robert, tysk dirigent (1830—1911), ledare för Stern-sches Kons, i Berlin 1883—88 och 1892— 1907 dir. för Inst. für Kirchenmusik där. R. stud, vid MK i Leipzig och kom 1853 till Berlin, där han 1853 blev musikdir. vid Hof-theater; 1871—87 hovkapellm. R. skrev sångspelet Die Mönkguter (Berlin 1874); symf., F, op. 50, 2 uvertyrer o. a. ork.-verk; kör- och solosånger m. m. R:s son, musikhistorikern Ernst R. (1866— 1920), dr phil. 1891, prof. 1906, var från 1893 ledare för musikskolan och musikfören. i Win-terthur i Schweiz och från 1908 föreläsare i musik vid univ. och MK i Zürich. — Skrifter: Das deutsche weltliche Lied in der Lauten-musik des 16. Jahrh:s (diss. i VJ 1891), Robert Kahn (1904) m. fl. A. L-ll Radiciotti [-tja'tti], Giuseppe, italiensk musikforskare (1858—1931), med särskilt intresse för äldre it. tonkonst. Skrifter: Teatro, musica e musicisti in Sini-gaglia (1893), Teatro, musica e musicisti in Re-canati (1904), Teatro, musica e musicisti in Roma... (1906), L’arte musicale in Tivoli nei sec. 16—18 (s. å.; 21921), G. B. Pergolesi... (1910; m. bibliogr.); Gioacchino Rossini... (3 bd, 1927—29; m. verkfört, och bibliogr.), Per- 286