RADIO golesi (1935; utg. av C. Gatti; m. verkfört.) m. m. — Litt.: V. Scotti, G. R. (i Bollettino bibliografico musicale 1931); A. Belardinelli, G. R. Conferenze (1935). M.T. Radio (av lat. radius, stråle; eng. broadcasting, fr. radio-diffusion, no. kringkasting, ty. Rundfunk), i dagligt tal bet. för såväl det tekniska förfaringssättet med trådlös överföring av skilda akustiska företeelser och för därmed sammanhängande apparatur som rundradions program. R. har under sin relativt korta existenstid — de första utsändningarna började i USA 1920 och i Sverige 1923 — blivit en av de viktigaste bildnings- och förströelsefaktorerna i nutidsmänniskans dagliga liv. Med en redan från början central ställning i r:s program upptar musiken numera i de flesta länder över hälften av sändningstiden. R. har härigenom kommit att framstå som en musikbildande faktor av första ordningen, såväl indirekt som direkt. Indirekt därigenom att r. möjliggjort för människor, som tidigare varit uteslutna från varje form av regelbundet konsertliv, att själva få höra och stifta bekantskap med den högre konstmusiken, och direkt genom i r. anordnade lyssnarkurser, föredrag och mus. demonstrationer. Liksom det på sin tid betr, filmen uttalades farhågor för att publiken skulle utebli från teatrarna och i stället nöja sig enbart med den nya konstformen, så höjdes även i början pessimistiska röster betr, förhållandet mellan r. och konsertorganisationernas publik. Utvecklingen har ju på båda dessa områden gått i motsatt riktning. Under r:s första år trodde man sig visserligen kunna förmärka en tillbakagång för den s. k. hemmusiken och intresset för mus. självverksamhet. Men det torde knappast vara tillfredsställande utrett, i vad mån denna förskjutning av musikintresset mot ett mera passivt lyssnande bör tillskrivas r:s verksamhet. R. har å andra sidan under senare år sökt stimulera den mus. aktiviteten hos lyssnarna genom musikcirklar och instruktiva kurser, mångenstädes med goda resultat. Att ur den mångskiftande bilden av r:s musikverksamhet framhäva några spec. linjer och normer av allmängiltig, bärande art ställer sig emellertid svårt. Som allmänt omdöme kan måhända sägas, att r. tidigare — åtminstone i Sverige och övriga nord, länder — oftare lät den folkuppfostrande synpunkten genomsyra programval och -uppläggning mer än vad nu förekommer. Så var t. ex. sändningstiden för kompletta operor och större konserter i ett sammanhang mer tillgodosedd. Till viss grad har denna omläggning betingats av allmänhetens ökade krav på omväxling i programmen, r:s förbättrade tekniska resurser och en till 287 följd därav medveten strävan att från r:s synpunkter tillrättalägga programstoffet. En viss tendens att bredda utrymmet för det s. k. un-derhållningsmomentet har därvid kunnat iakttagas, i form av kåserier, musikgissningstäv-lingar o. a., om vilkas värde för ökandet av musikförståendet olika meningar kunna råda. Jämsides härmed har man dock mångenstädes renodlat det instruktiva inslaget i musikprogrammen med regelrätta föreläsningar och kurser, sammanförda under gemensamma rubriker kring något spec. område el. tonsättar-namn, varvid man anknutit till studiecirklarnas arbetsformer med lyssnarbrev o. d. Till denna art av upplysningsverksamhet kan hänföras utsändningen av särsk. för r. skrivna operor, oratorier och sammandrag av musikdramatiska verk (»studiooperor»). I alla länder intar utsändning medels grammofon en betydande del av programmet, varigenom icke minst musikaliska nyheter kunnat delgivas lyssnarna. Trots invändningar särskilt från artisthåll mot dessa sändningar, kan det svårligen bestridas, att r. härigenom blivit en »arbetsgivare» av stora mått för de utövande konstnärerna. Möjligheten att via r. snart sagt dagligen få höra den stora musikrepertoaren med ofta förnämliga exekutörer skärper givetvis fordringarna på musikprestationerna men kan samtidigt innebära risk för en (successiv) av-trubbning av receptiviteten hos den enskilde lyssnaren. R:s betydelse ss. fostrare av publiken och den musikaliska smaken bör dock fastslås. — En utförlig art. över r:s utveckling och problem följer i suppl. Jämförande art.: Finlands rundradio, Norsk rikskringkasting, Ab. Radiotjänst, Rikisütvar-piö, Statsradiofonien. G. P. Teknik. Rent tekniskt är det rundradions uppgift att på trådlös väg överföra akustiska företeelser av skilda slag från en central punkt till ett stort antal lyssnare. Detta sker med hjälp av en programöverföringskedja, där man kan särskilja fyra huvudlänkar: studion, överförings-ledningarna, sändarna och mottagarna. Studio och inspelning. Begreppet studio omfattar utom de eg. studiolokalerna och kontrollrummen även en in-spelningsavdelning och en distributionscentral. Av studior finns det 2 huvudslag: tal-och musikstudior. De skilja sig från varandra i fråga om volym och akustisk inredning. En talstudios volym ligger vanl. mellan 50 och 300 m3 och den har en efterklangstid (->Bygg-nadsakustik), som inte överstiger 0,5 sek. Musikstudions volym rör sig inom vidare gränser, från kammarmusikstudions ca 700 upp till orkesterstudions ca 12 000 m3. Efterklangs-tiden varierar från ung. 0,6 sek. (modern dansmusik) till 2,0 sek. (symf. musik). De olika studiorna ligga i olika kombinatio- 288 Tryckt 7/10 52