RADIOKORET Rundradions ljudkvalitet. Det mänskliga talet kräver för perfekt återgivning ett tonområde, som sträcker sig från ca 100 till 8 000 hz (ung. motsv. omfånget från A i stora oktaven till c6) och ett dynamikområde på 40 decibel. För musik är motsv. siffror 20—16 000 hz (ung. motsv. omfånget från sub-kontra C till c7), i det närmaste 10 oktaver, och 70 decibel. För kommersiella rundradiosystem måste man av framför allt ekonomiska men även praktiska skäl väsentligt beskära dessa båda områden vid ljudåtergivningen. Högtalaren, som är den svagaste länken i pro-gramöverföringskedjan, lämnar för en mottagare i medelprisläge sällan någon återgivning av toner med svängningstal över 4 000 hz (c5). Dynamiken inskränkes till maximalt 30 å 35 decibel, bl. a. beroende på att lyssnings-rummet har avsevärt mycket mindre volym än den studio där den utbildas. Härtill kommer att det alltid införes en viss distorsion vid ljudåtergivningen, dvs. det utbildas vissa toner el. tonkomplex, ofta av disharmoniskt slag, som inte återfinnas hos originalprestationen. Betydelsefullare än dessa inskränkningar är emellertid att rundradion i sin nuv. form lämnar en ljudbild, som i allt väsentligt i det närmaste svarar mot enörigt hörande i Ijudupptagningslokalen. Härigenom försvinner bl. a. plastiken i klangen, och vårt hörselsinnes normala förmåga att bedöma riktning och avstånd och ur ett klangkomnlex höra ut detaljer nedsättes i hög grad. Dessa olägenheter kan man avhjälpa genom ->-stereofonisk ljudåtergivning, som emellertid hittills endast kunnat demonstreras på laboratoriemässig basis. Amer. undersökningar ha givit vid handen att lyssnare i allmänhet föredra en dyl. återgivning med väsentligt beskuret ton- och dynamikområde framför den nuv. enkanalåter-givningen med obeskuren reproduktion av originalprestationen. Kj. S. Litt.: A. Szendrei, Rundfunk und Musik-pflege (diss. 1931; m. bibliogr.): J. Langdon-Davies, R. (1935); E. La Prade, The technique of broadcasting instrumental groups (1935); J. H. Jeans, Science and music (1937; sv. uppl.: Välljud och missljud, 1942); G. L. Archer, History of r. to 1926 (1938): A. Morgan, Getting acquainted with r. (1M9); K. Henney, R. engineering handbook (1941); Ursula Haver, Musikübertragung und Komposition funk-eigner Werke ... (diss. 1942; m. bibliogr.): Barbara Elna Benson, Music and sound systems in industry (1945; m. bibliogr. och disk.); Music in r. broadcasting (1946; utg. av G. Chase); E. La Prade, Broadcasting music (1947; m. bibliogr.); V. Kappel, Musik i Aeteren (1948); W. M. Berten, Musik und Mikrophon... (1951); K. Blum, Die Funkoper—wissenschaft-lich gesehen (i Melos 1951). — Specialnr av ZfM 1951. Radiokoret i Khmn ->Statsradiofonien. Radioorkestret i Oslo ->Norsk riks-kringkasting. 291 Radio-Symf oniorkestr et i Khmn -> Statsradiofonien. Ab. Radiotjänst, den ena av den sv. radions huvudorganisationer — den andra är Kungl. Telegrafverkets radiobyrå —, gr. 1924 i Sthlm av intressenter från tidningsföretag från hela landet. R. svarar sedan 1925 för av staten auktoriserad rundradioverksamhet i Sverige. Företaget, vars aktiekapital till 3/4 tecknats av den sv. pressen och till återstående fjärdedelen av repr. för radioindustrin, dispcnerar (1952) 34 sändare, av vilka de förnämcta äro Sthlm (Spånga, 55 kW), Motala (200 kW), Gbg (150 kW), Sundsvall (150 kW), Hörby (100 kW) och Falun (Stora Tuna, 100 kW). Sändningarna av regelbunda program togo sin början Vi 1925 från Sthlm, där alltjämt huvudstudiorna äro belägna. Antalet licenser i Sverige uppgick 30/e 1952 till 2 231 685. R:s angelägenheter förvaltas av en styrelse på 7 ord. led., varav 4 tillsättas av K. M:t, däribl. ordf., och de övriga av bolagsstämman; nuv. ordf, är sedan 1947 landshövding C. Jonsson. Som verkst. dir. fungerade 1925—35 G. Reuterswärd med N. Holmberg (1925—29) och J. Rabe (1927—35) som programchefer. Sedan dir.- och programchefsbefattningarna 1936 sam-manslagits, ha riksprogramchefer varit C. A. Dvmling (1936—42), Y. Hugo (1942—50) och E. Ehnmark (sedan 1950). Från 1952 har åter en uppdelning skett, varvid E. Mattsson insa+ts som verkst. dir. Som chefer för musikavd. ha verkat N. Broman (1925—51) och P. Lindfors (sedan 1952); sektionschef för den seriösa musiken P. Lindfors (1939—51), f. n. G. Brodin, för underhållningsmusiken sedan 1943 N. Castegren. Musikprogrammen, som 1951 omfattade omkr. hälften av sändningstiden med kvantitativ övervikt i underhållnings- och dansmusik, fördela sig på »levande» musik och grammofonprogram, de sistn. under senare år icke minst viktiga som förmedlare av betydelsefulla nyheter. Den första fasta radioork. gr. 1927 med N. Grevillius som konstnärlig ledare. Fr. o. m. okt. 1933 bestod ork. av 33 man (tidigare 26). För sändningar av seriös musik ingicks i juni 1937 ett avtal med Konsertfören:s i Sthlm ork., som i radioprogrammen framträder som R:s s y m f o n i o r k.; s. å. avslöts med Gbgs or-kesterfören. liknande överenskommelse, vilken sedan utvidgats att omfatta ork. i Malmö, Hälsingborg, Norrköping och Gävle, vilka i egna radioprogram rubriceras som resp, stads radiork. R:s symfoniork., som bestod av 88 man, uppdelades vanl. i 2 grupper: Stockholms radioork. (53 man) och Underhållningsork. (35 man). Grevillius kvarstod som dirigent med L.-E. Larsson som 2. kapellm.; den förstn. efterträddes 1 maj 1939 av T. Mann. Nästa större förändring inträffade 1943. 292