RAFF Waldimirs ork. om 14 musiker, som eng. Va 1936, utökades 1943 till 25 man och döptes till R:s underhållningsork. Samtidigt ändrades uppdelningen av R:s symfoniork. så, att Sthlms radioork. kom att bestå av 65 man. Övriga musiker sammanfördes till Kammarork. (ledare L.-E. Larsson). I samband med symf.-matinéernas införande 1949 fick R:s underhållningsork., som under åren förstärkts till 38 man, namnet Radioork. Förutv. Sthlms radioork. kallas numera uteslutande R:s symfoniork., oavsett numerären, medan Kammarork. kvarstår oförändrad. Som dirigenter för den seriösa musiken ha vidare verkat I. Hellman och S. Frykberg. Sedan Waldimirs ork., som svarade för dans-och underhållningsmusiken, 1943 uppgått i R:s underhållningsork., anställdes s. å. R:s d a n s o r k. med T. Ehrling som kapellm. Då det visade sig omöjligt att bereda en så spec. ork. full sysselsättning, tillkom i dess ställe 1945 Kabaretork. under W. Lind. Ork. utökades 1951 till 14 man och omdöptes till Varietéork. med S. Rybrant som dirig., från 1952 även Å. Jelving. Körmusiken handhas av Radiokören, ledd av A. Nyländer, E. Ralf (1939—52) och sedan 1952 av E. Ericson. Till det praktiskt-mus. området höra vidare ett omfattande notbibi, (bibliotekarie sedan 1946 F. Lindberg) och ett synnerligen rikhaltigt grammofonskivarkiv (föreståndare sedan 1945 B. Kyhlberg). I enlighet med under den tidigare verksamheten uttalade riktlinjer för programmen, vilka skulle läggas så »att folkupplysningen och folkbildningsarbetet därigenom befrämjas», har R. även verkat som mus. folkbildnings-faktor. Förutom sin rent praktiska insats genom förmedling av musikprogram till alla kretsar och delar av vårt folk har R. även sedan sina första år verkat genom föredrag med ill. musik, studiekurser och -cirklar, varvid man tidvis anslutit till redan förut verksamma musikcirklar i landet, vilka kurser delvis utsänts som studiebrev och delvis utg. i bokform i det s. k. R:s studiebibliotek. I serieprogram ha behandlats ensk. tonsättare (t. ex. »Veckans tonsättare» från 1948) el. grupper av sådana (»Moderna sv. symfoniker») ävensom teor. spörsmål (operans historia, stråkkvart:s utveckling i »Från Haydn till Hindemith», 1941, »Musikens instr. former», »Från visa till symfoni» o. a.). För praktiskt utövande musikcirklar ha framförts program angående repertoarval, varvid R. även utg. notmaterial; för körer och amatörork. ha givits instruktion i. repetitionsteknik m. m. Vidare må nämnas den stora utökning av grammofonmusikrepertoaren, vartill R. bidragit med insp. för såväl internt som kommersiellt bruk. En viktig roll har R. även spelat som beställare av musik, varigenom man sökt stimulera sv. tonsättare till nya verk. Sålunda äro t. ex. L.-E. Larssons Pastoralsvit och Förklädd Gud, Rosenbergs Den heliga natten, Josef och 293 hans bröder och Svensk lagsaga samt D. Wiréns 4. symf. urspr. beställningsarbeten för radio. — R. utg. bl. a. publ. Röster i radio, sedan 1934 den off. programtidningen. Litt.: Röster om radio (1934; utg. av Radiotjänst); R:s årsbok 1941 (1942); M. Ginsburg & H. Hahr, Vår radio och andras (1948); Tjugofem år med Sveriges Radio (1949; utg. av Radiotjänst); årsredogörelser. G.P. Radisse [radi'ss], Nathalie, fransk pianist (f. 1897 15/4), prof, i piano vid MK i Strasbourg. Utbildad vid MK i Paris, har R. sedan 1916 med stor framgång uppträtt i bl. a. de nord, länderna, särsk. under talrika turnéer i Sverige. — G. m. violinisten Paul Kaun. H. M-g Radleyer ->Viella, Vielle. Radoux [rado'], Charles, belgisk tonsättare (f. 1877 30/7), son till tonsättaren Jean Théodore R. (1835—1911), stud, för fadern vid MK i Liége, blev lärare i harmonilära där 1900; prof. 1911. Har skrivit operor, skådespelsmusik, ork.-o. körverk, pianostycken, sånger m. m. Radzivill [rad^Evil], Antoni Henryk (Anton Heinrich), tonsättare och konstmecenat (1775—1833), tillhörande den litauiska furstesläkten R.; preussisk ståthållare i Posen. R., som bl. a. var en utmärkt sångare, understödde varmt både Beethoven och Chopin; den förre tillägnade honom sin uvertyr Zur Namensfeier op. 115. Skrev bl. a. scenmusik till Goethes Faust (Berlin 1810). — Litt.: F. A. Gotthold, Über des Fürsten A. R. Komposition zu Goethes »Faust» (1841). G.P. Raebel [rä:'-], Karl Emil Max, tysk tonsättare och pianist (f. 1874 8/i), största delen av sitt liv bosatt i Norge. Efter stud, vid MK i Weimar var R. en tid pianist i sv. musikkapell, 1900—05 kapellm., 1905—09 pianopedagog i Trondheim och därefter verksam som pianist, dirigent och föredragshållare i Norge och Tyskland. Hans talrika komp, visa stark no. påverkan (särsk. Grieg). Verk: Slaget ved Stiklestad op. 17 (1906), Thule op. 43 (1929), Norwegischer Hochzeits-marsch, Isländischer Marsch o. a. ork.-verk; pianostycken; sånger, bl. a. till text av T. Cas-pari m. m. — Litt.: H. A. Winkler, M. R. (1931). H. K. Raekallio ->Hagelberg-Raekallio. Raff, Joseph Joachim, tysk tonsättare (1822—82), tillhörde kretsen kring Liszt i Weimar, där han var en ivrig förespråkare för den »ny ty ska» högromantiska riktningen inom musiken. R. var först verksam som skollärare samtidigt som han bedrev självstudier i piano, violin och 294