RAFN komp. Sedan han på Mendelssohns rekommendation fått sina första komp. publ. hos Breit-kopf & Härtel, ägnade han sig helt åt musiken. Efter att år 1846 ha följt Liszt på en konsertresa till Köln samt senare fått sitt Konzertstück uppf. av H. von Bülow i Stuttgart, följde han Liszt till Weimar 1850 och blev medarb. i Neue Zeitschrift für Musik. År 1856 slog han sig ned i Wiesbaden som pianolärare, och 1877 blev han dir. för Hoch’s Kons, i Frankfurt a. M. — R. skrev huvudsaki. instrumentalverk, vilka utmärka sig för idérikedom och teknisk briljans. Mycket populära under hans livstid, äro de flesta numera glömda. Verk: Operorna König Alfred (Weimar 1851) och Dame Kobold (Weimar 1870); 11 symf., 7 uvertyrer, konserter, sinfonietta för 8 trä-blåsare och 2 horn op. 188 o. a. ork.-verk; oratoriet Weltende, Gericht, neue Welt op. 212 (1882), Wachet auf op. 80, Deutschlands Auf-erstehung op. 100 o. a. körverk; kammarmusik; verk för piano ss. etyden La fileuse op. 157:2, för vl. och piano ss. Cavatina, op. 85:3, vlc.-komp., sånger m. m. — Litt.: R. Gandolfi, La musica di G. R. (1904); Helene Raff, J. R. Ein Lebensbild (1925; m. verkfört.). A. L-ll Rafn, Gerhard, dansk violinist (1891 —1941), särskilt inom kammarmusiken en förgrundsgestalt i danskt musikliv. R. stud, för W. Hess vid MH i Berlin samt för Burmester och var 1917—18 medl. av Berlins filharm. ork. Åter i Danmark tillhörde han till sin död Breuning-Bache Kvartetten, blev 1924 medl. av Det kgl. kapel i Khmn, 1940 lärare vid MK; gr. 1926 en egen kvartett. Sch. Raga, bet. för olika indiska melodityper, ->Indien—Indonesien; Maqäm. Ragnarök ->Nibelungens ring. Ragtime [rä^tahn], amerikansk form av dansmusik framför allt för piano. R. utformades i slutet av 1800-t. av negerpianister och nådde sin största popularitet omkr. 1900—10. R . har en mycket bunden rytm i 4A-takt; noteras vanl. i 2A-takt men utföres med jämn betoning på alla taktslag. Den starkt synkope-rade mel. spelas av h. hand. Komp, består av 3—4 »strains» (vardera om 16 takter), vilka äro än melodiskt besläktade, än kontrasterande till sin uppbyggnad. 4 takters introduktion förekommer ofta, medan coda saknas. Harmoniskt liknar r.-mel. marschen el. visan; förminskade ackord förekomma dock mycket ofta. I motsats till annan jazz är r. ej sällan skriven i moll. Litt.: R. Blesh & Harriet Janis, They all played ragtime (1950; fört, över komp. m. m.); E. Shapiro, R., USA (i Notes 1950/51). O.H. (de) Raick [raik] el. D e r e y c k, Dieudonné, belgisk tonsättare och präst (1703—64), organist i Antwerpen, Louvain och Gent. 6 sviter för cemb. ha utg. i MMB 6 av J. 295 Watelet m. biogr. av Suzanne Clercx samt 3 stycken för orgel i OMO. Raid, K a 1 j o, estnisk tonsättare (f. 1921), stud, vid MK i Tallinn, numera bosatt i USA. — Verk: 2 symf., kantaten »Ordspråksboken», kammarmusik m. m. Raimo'ndi, P i e t r o, italiensk tonsättare (1786—1853), känd som en av sin tids skickligaste kontrapunktiker. Efter stud, vid Cons. della Pietå dei Turchini i Neapel var R. 1824—32 dir. för de kungl. teatrarna där och från 1825 även lärare i kontrapunkt vid MK. Åren 1832—52 innehade han samma befattning vid MK i Palermo och blev sistn. år kapellm. vid Peterskyrkan i Rom. Som tonsättare deb. R. 1807 i Genua med operabuffan La bizzarria d’amore, följd av omkr. 60 andra operor och 21 baletter; nådde sin största framgång med operaoratorierna Putifar—Giuseppe—Giacobbe (1852), vilka framfördes samtidigt. I sina talrika fugor återupplivade han med teknisk virtuositet traditioner från polyfonins glansdagar. — Litt.: F. Cicconetti, Memorie intorno a P. R. (1867); C. Gray, P. R. (i MR 1940). G.P. Rainey [re^m], Gertrude (Ma), amerikansk bluessångerska av negerhärkomst (1886—1939), ansedd som en av de mest betydande. R. gjorde under 1920-t. många gramm of on-insp., vilka betraktas som de kanske bästa bluessånger som föreligga på grammofon, t. ex. Misery blues, Oh my baby blues och Blues the world forgot. Bl. hennes elever märkas Bessie och Clara Smith. O. H. Raison [räzå'n], André, fransk tonsättare (d. 1719), betydande organist i Paris. Nytr. av R:s Livré d’orgue (d. 1, 1687) i A. Guilmant och A. Pirro, Ar-chives des maitres de 1’orgue, bd 2. Raitio [ra*'-], Vä inö Eerikki, finländsk tonsättare (1891—1945), skrev först i traditionell stil, varefter följde ett antal verk i modernistisk anda; senare återgick R. till ett enklare uttryckssätt. R. stud, för Melartin och Furuhjelm vid Hfors musikinst., därefter för Iljinskij i Moskva samt i Berlin och Paris. Verk: Operorna Jeftas dotter (Hfors 1931), Prinsessan Cecilia (Hfors 1936), Väinämöinens frieri, Lydiens konung samt Två drottningar (Hfors 1944), baletterna Vattenstoden och Le ballet grotesque o. a. scenmusik; en symf. (1918), de symf. dikterna Svanarna, Symf. ballad, Nocturne, Antigone, Fantasia estatica, Fantasia poetica, Månsken på Jupiter, Lem-minkäinens moder, Sommarbilder, Felis do-mestica, en pianokons., dubbelkons, för vl. och vlc., Poem för vlc. och ork.; piano-, vlc.- och orgelstycken, kör- och solosånger. 296