RAUTAWAARA, W. Aulikki Rautawaara. 28/6), son till W. R., har efter deb. 1933 konserterat i hem- och utlandet. R., som stud, för Fohström vid Hfors kons, samt för Y. Selin, de Machula och P. Four-nier, är sedan 1942 solist vid Hfors radioork. Han gr. 1945 Helsingforskvartetten, vars övriga medl. äro F. Kilanto (från 1946 N. Levin), 1. vl., J. Kärkkäinen, 2. vl., och A. S a 1 m e 1 a, va. G. D. Rautawaara [ra°'tava:ra] (till 1907 Jernberg), Gustaf W ä i n ö, finländsk sångare och kördirigent (1872—1950), far till Aulikki och P. R., dir. cantus, kantor vid Storkyrkan i Hfors 1925—48. R. var 1902—19 kantor och sånglärare i Vasa och 1919—24 lärare vid Hfors musikinst. Han ledde bl. a. Laulu-miehet 1920—30 och var därjämte körens solist vid konserter i hemlandet, Estland, Ungern och Skandinavien. R:s broder, sångaren, baryton, E i n o Alfred Rautawaara (1'876—1939), stud, i Rom, Berlin, Paris och Milano och var 1911—24 eng. vid Finska operan i Hfors, där han uppbar många huvudroller. Han var från 1912 kantor i Berghälls kyrka i Hfors samt lärare vid Hfcrs musikinst. 1907—09 och vid Hfors kyrk^mu-sikinstitut från 1922; dir. cant. G. D. Ra'utio, Matti Olavi, finländsk pianist (f. 192 2 23 / 2), blev 1947 lärare i piano samt bibliotekarie vid Sibeliusakad. i Hfors; 1951 även lärare i pianopedagogik. 323 R. har stud, vid Sibeliusakad. och univ. i Hfors (fil. kand. 1946). Han har framträtt som tonsättare med verk för piano. R:s bror violinisten Paavo Taneli R. (f. 23/ ) är sedan 1951 lärare i violin vid musikinst. i Jyväskylä samt konsertm. vid ork. där; han har även uppträtt som solist. — En tred e bror är violoncellisten Erkki Ilmari R. (f. 1931 Vm). V.H-o Ravanello, O r e s t e, italiensk kyrkomusiker (1871—1938), bl. a. organist i Markuskyrkan och orgellärare vid Liceo Benedetto Marcello i Venedig; 1914 dir. för Istituto Musicale i Padua. R. skrev omkr. 30 mässor o. a. kyrkomusik och utgav stud, över greg. sång samt orgelövningar. Ravase'nga, Carlo, italiensk tonsättare (f. 1891 17/i2), verksam i Turin och Milano. R. har skrivit operor, däribl. Una tragedia fiorentina (efter O. Wilde; Turin 1916) och II giudizio di Don Giovanni (1916), ork.-verk ss. 4 schizzi sinfonici (1923), Sonata (1924), kammarmusik, pianostycken och sånger. RAVEL, MAURICE. Den franske tonsättaren Joseph Mau-rice Ravel, f. 1875 7/3 i Ciboure (dep. Basses-Pyrénées), d. 1937 2S/i2 i Paris, är en av sitt lands främsta musiker i modern tid och har på goda grunder även internationellt kommit att framstå som den mest representative i generationen närmast efter Debussy. Om än i sina tidigare verk påtagligt influerad av denne mästare var han till sitt väsen rätt annorlunda och utpräglade snart nog också andra drag i sin stil, framhävde starkare det rytmiska elementet, blev stramare i formen och i viss mån även spetsigare i tonen, mer kyligt precis i uttrycket. Ravels liv och verksamhet. Det var inte utan skäl som Ravel vid mogen ålder gärna framhöll, att han hade rötter i baskisk miljö. Hans mor var baskiska, av sp. härkomst. Fadern, Joseph Ravel, en konstintresserad ingenjör, tillhörde däremot (ehuru född i Schweiz) en rent fr. familj, härstammande från Haute-Savoie. Blott ett par månader efter sonens födelse flyttade fam. till Paris. Här fick den blivande tonsättaren från 6 års ålder spela piano för Henri Ghys, från 12 stud, harmonilära för Charles René (elev till L. Delibes) och inskrevs 1889 vid MK, där hans främsta lärare blevo Gédalge (kontrapunkt) 324