RAYBOULD 34 lärare vid Darlington Hall. Som tonsättare slog han igenom vid den internat. musikfesten i London 1938 med Theme and variations för 2 vl. — G. 1935 m. violinisten J e s s i e Hinchliff. Verk: Teater-, film- och radiomusik; symf. (1950), kons, för klar. (1937), piano (nr 1 1942; urspr. för piano, stråkar o. slagverk 1939; nr 2 1951), oboe (1947) och vl. (1948), Études symphoniques (1931), Symphonic studies (1938), uvertyrerna Street corner (1944), Cortège (1945), Concerto för stråkork. (1949) o. a. ork.~ verk; kammarmusik ss. stråkkvart. (1939), kvart, för klarinett o. stråkar (1948), vlc.-sonat (s. å.) m. m.; pianostycken (4 bagatells o. a.) och sånger m. m. — Litt.: G. Mason, A. R. (i MT 1950); A. E. Dickinson, The progress of A. R. (i MR 1951). G.M. Raybould [re^ba^d], Robert C lare n c e, engelsk dirigent och tonsättare (f. 188 6 28/6), var 1939—45 2. dirigent vid BBC Symph. Orch., nu lärare vid Royal Acad. of Music i London. R. har energiskt verkat för nutida musik, bl. a. Vaughan Williams, Villa Lobos, Sibelius och Madetoja. R., som stud, vid univ. i Birmingham, var 1919—26 bitr, kapellm. och repetitör vid Bee-cham Opera Co. och British National Opera Co., 1925—31 vid Covent Garden; 1933—36 lärare vid Guildhall School of Music, London. Har gästdirig. i bl. a. Skandinavien (sv. radio ffg. 1937, Konsertfören. i Sthlm 1947) och har ofta framträtt som ackompanjatör. Av R:s verk må nämnas operan The Sumida River (1916), kammarmusik, piano- och vlc.-stycken, sånger samt filmmusik. Å. B. Raymond [ra^månt], Fred, österrikisk operett- och schlagerkompositör (f. 1900 20/4), länge bosatt i Berlin, där de flesta av hans många utstyrsel- och revyoperetter uruppförts; har turnerat i Europa som sångare, pianist och kapellmästare. Verk: Operetterna Ich hab’ mein Herz in Heidelberg verloren (Wien 1927), Der Königs-leutnant (1932), Bali der Nationen (1935), Auf grosser Fahrt (1936), Maske in blau (1937), Das Bett der Pompadour (1939), Konfetti (1948), Flieder aus Wien (1949) m. fl. H. M-g Re, lat. och it., ton-namn använt inom olika arter av solmisation. Re motsvarar inom absoluta solmisations-system ständigt tonen d, medan stavelsen inom nyare relativa system representerar en ton belägen ett helt tonsteg över grundtonen (ut el. do). ->Solmisation, Tonic Sol-fa, Tonika-Do. Read [ri:d], G a r d n e r, amerikansk tonsättare (f. 1913 2/i), prof, vid Boston Univ. Coll. of Music 1949. R. har stud, vid bl. a. Eastman School of Music, Rochester, för Howard Hanson, Rogers 331 o. a., senare elev till Pizzetti i Rom, Sibelius (1939) och Copland. Verk: Baletten The temptation of St. Anthony (1947); 3 symf. (nr 1 op. 30, 1936, nr 2 op. 45, 1942, och nr 3, 1948), vlc.-kons. (1945), Fan-tasy för vl. och ork. op. 35 (1935), First over-ture op. 58 (1943), Bell overture (1946) samt en rad sviter och symf. dikter och verk för kammarork.; körverk; kammarmusik ss. pianokvint. op. 47 (1945), biåskvint., svit för stråkkvart. op. 33 (1935); pianostycken, sånger. G.M. Rebäb, arab., bet. för flera orientaliska stråkinstrument, varibland 2 huvudtyper kunna särskiljas: 1. Den s. k. spjutgigan, som består av halvklotformig korpus av trä, kokosnöt el. kurbits, över vars öppna del ett membran är spänt. Den runda halsen har stuckits genom klanglådan och fortsätter under denna i en ten, som på samma sätt som hos violoncellen tjänar att stödja instrumentet. Strängantalet varierar mellan 2 och 3. Instr. finnes beskrivet redan på 900-t. hos Al-Färäbi och spred sig under medeltiden över hela den arab.-islamska kulturvärlden, från Egypten till Centralasien och Främre Indien.. Därifrån kom det med muhammedanis -men till Indonesien. Slutl. har det från Främre Indien förts vidare till Siarn och Kambodja. 2. En till stråkinstr. ombildad korthalsluta med smal, päronformat välvd träkorpus, som upptill fortsätter i en rätvinkligt bakåtböjd skruvlåda. För underlättande av stråkföring-en äro instr:s flanker indragna. R. är i våra dagar uteslutande utbrett i Nordvästafrika och kom under medeltiden genom arabernas förmedling till s. v. Europa, där det förmodl. ombildades till ->rebec. E. E. Rebec [robä'k], fr. (it. ribeca), medeltida stråkinstrument med slank korpus, avsmalnande och övergående i halsen, till formen som en utdragen klubba, ur vilken halsen direkt växer fram. Skruvlådan, i vilken 2—3 skruvar insatts från sidan, är vanl. böjd bakåt i sned vinkel. Om instr:s ursprung gå åsikterna isär. Trol. uppstod det ur den moriska ->rebäb (2). Av tekniska resp. mus. orsaker kunde r. efter 1500 icke mera göra sig gällande och blev slutl. böndernas, dansmusikernas och de kringdra-gande spelmännens el. komedianternas instrument. Typen levde dock kvar in på 1700-t. i ->-pochetten. — Litt.: Art. av D. Rittmeyer-Iselin i Nef-Festschrift 1933. E. E. Rebel [robä'1], Jean Férry, fransk tonsättare och violinist (1662—1747), elev till Lully, anställdes vid Parisoperan 1700 och var från 1718 dess ledande dirigent. R. komp, baletter, triosonator, vl.-stycken m. m. R:s son, F r a n g o i s de R. (1701—75), blev 1714 violinist vid operan, 1727 »compositeur de 332