REICH ARDT av d’Albert och Toch konserterade R. från 1919 i Europa och blev 1926 bl. a. lärare vid MH i Stuttgart. Tills, m. sin hustru Paula R. har han utg. goda monogr. över Schubert (1946), Brahms (1947) och Chopin (1949). Bland hans komp, märkas Konzertante Sinfonie (1940), symf. musik (1943), en pianokons., en kons, för Janko-klaver, kammarmusik, pianostycken m. m. G. P. Re'hkemper, Heinrich, tysk operasångare, baryton (1894—1949), från 1926 vid Staatsoper i München. Bayersk Kam-mersänger s. å. Elev av MK i Düsseldorf, Hagen och MA i München deb. R. 1919 i Koburg och sjöng därefter i Stuttgart. Framträdde från mitten av 1920-t. även som utmärkt konsertsångare (bl. a. Schubert och Pfitzner). Till hans främsta roller räknades Mozarts barytonpartier samt Beckmesser i Mästersångarna. Lärare vid Mozarteum i Salzburg 1940—45. Rehling, Vagn, dansk sång- och talpedagog (f. 1913 12/7), främst verksam inom den mus. folkbildningen. R. blev 1940 lärare vid Köbenhavns Folkemusik-skole, dess ledare sedan 1947, och 1949 föreståndare för De danske folkemuAk-skoler. H. G. Reich [ra*ch], W i 11 i, schweizisk musikskriftställare av österrikisk börd (f. 189 8 27A), dr phil. 1934, blev 1938 lärare vid folkhögskolan i Basel och 1948 musikkritiker i Neue Züricher Zeitung. R. stud, vid univ. i Wien och för Alban Berg, verkade från 1923 som musikkritiker där och utgav 1932—37 musiktidskr. 23. Han har publ. brev o. a. dokument rörande Mozart (1945), Brahms (1947), Mendelssohn (s. å.), Hugo Wolf (s. å.), Beethoven (1948), Chopin (s. å.), Johann Strauss d. y. (1950), Verdi (1951). saml. Musik in romantischer Schau (2 d., 1946—47) och nyunnl. av böcker av Spitte-ler. H G. Näpeli (1946) m. fl. Skrifter: Padre Martini als Theoretiker und Lehrer (diss. 1934), Alban Berg ... (1937), Jo-seph Haydn... (1946), Romantiker der Musik ... (1947), Richard Wagner... (1948) och tid-skriftsart. m. m. M. T. Reicha (Rejcha) [ra1'-], Anton(in), fransk tonsättare, musikpedagog och -teoretiker av böhmisk börd (1770— 1836), intager en central plats i övergångstiden mellan wienklassicismen och romantiken. Med fast förankring i den äldre epoken gav han i kompositioner och skrifter uttryck åt idéer, som visa in i den efterfölj. tiden och scm han i sin omfattande lärargärning förde vidare till talrika elever. 353 R. föddes i Prag, omhändertogs efter olyckliga barndomsår av en farbror, violoncellisten, dirigenten och tonsättaren J o s e p h R. (1746 el. 57—95 el. 1803), och flyttade med denne 1785 till Bonn, där han senare fick anställning som flöjtist och violinist i det kurfurstliga kapellet, som också Beethoven tillhörde. År 1794 begav sig R. till Hamburg, 1799 till Paris och verkade 1802—08 i Wien för att sedan för alltid återvända till Paris. Han hade här under kejsartiden framgångar som operatonsättare men vann framför allt berömmelse som skicklig och effektiv lärare — Rode, Baillot, Adam, Liszt, Berlioz, Gounod, C. Franck m. fl. voro hans elever. Är 1818 tillträdde han en nyinrättad befattning som prof, i kontrapunkt och fuga vid MK. — Fr. medb. 1829. R:s mellanställning mellan två epoker framträder tydligt i hans med orätt helt glömda instrumentalmusik. Formellt anknyter den till wienklassicismen men uppvisar också, t. ex. i den avancerade harmoniken (tersbesläktade modulationer m. m.), för romantiken typiska stildrag. R. var en av sin tids mest ansedda teoretiker och utgav en rad inom komposi-tionsundervisningen normgivande läroböcker. Särsk. hans på den wienklassiska stilen gr., av bl. a. H. Riemann närmare utvecklade melodilära med dess framställning av den regelbundna periodiseringen, dess modifiering genom elision el. förlängning, av upptaktens och den spec. mus. rytmens natur osv. förtjänar ännu i dag beaktande. Verk: De komiska operorna Cagliostro (1810), Natalie (1816), Sapho (1822; alla i Paris) o. a. scenmusik; ork.- och körverk; kammarmusik; sonater, fugor m. m. för piano; sånger o. a. — Skrifter: Traité de mélodie (1814; 111911), Cours de composition musicale (1818; it. utdrag 1814), Traité de haute composition musicale (2 d., 1824—26; ty. och fr. uppl., 4 d., 1834), L’art du compositeur dramatique (1833) m. fl. Litt.: E. Bücken, A. R. (diss. 1912; m. verkfört.): dens., A. R. als Theoretiker (i ZMW 1919/20); J. G. Prod’homme, From the unpu-blished autobiography of A. R. (i MQ 1936); M. Emmanuel, A. R. (1937); N. Demuth, A. R. (i ML 1948). S. W. Reichardt [ra1'-], Johann Friedrich, tysk skriftställare och tonsättare (1752—1814), särsk. bekant för sina med stilistiskt mästerskap skrivna resebrev från olika delar av Europa. R. intager en viktig plats i det ty. sångspelets och den ty. liedens utvecklingshistoria. — LMA 1800. R. stud, humaniora och musik i födelsestaden Königsberg och i Leipzig men begav sig redan 1771 ut på vidsträckta resor. År 1775 blev han kapellm. hos Fredrik den store i Berlin, efter dennes död 1785 även hos Fredrik Wilhelm H. Han åtnjöt dock långvarig tjänstledighet för förnyade resor bl. a. till Österrike, 354 12. Musik. IV.